Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

 

 

Mitt liv just nu skulle jag inte direkt kalla harmoniskt, snarare tvärtom, väldigt kaotiskt och hektiskt. Jag kan inte välja bort något av det som finns i mitt liv, då skulle jag inte alls må bra men samtidigt kan jag inte ha det som jag har det just nu för då kommer jag krascha in i väggen. Jag bor hos mamma, 7 km från skolan, kan ibland inte ta mig hem och kan inte heller utnyttja sovmorgnarna som vi nu har på nya schemat. När jag kommer hem så rider jag, tar hand om 5 hästar och vips så är klocka 7 på kvällen. Då ska jag hinna duscha, äta och göra läxor (som just nu är överflödigt mycket!!). Tisdag och torsdagar tränar jag innebandy och en gång i helgen spelar jag match. Sen utöver detta så har jag ett jobb också som prioriteras högt då jag tänker långsiktigt, då jag gärna vill ha jobb när jag tar studenten. Sen ännu en sak utöver detta är körkortet, det måste jag ta snart, helst innan sommaren så jag har bil till mitt jobb. Som ni kanske förstår nu så är min tid knapp, jag får dra ner på sovtimmarna för att hinna med saker varje dag, vilket gör mig orkeslös i längden. Det fungerar inte....

 

Jag har bott hos min mamma hela mitt liv, då jag alltid haft häst och vi bor på en hästgård med stall på gården liksom. Men eftersom jag inte kan välja bort något ur mitt liv så måste jag göra en annan förändring. Och just nu är jag mitt uppe i den förändringen. Jag kommer att flytta till min pappa som bor i Blomstermåla...

 

Vad händer med Padde, är nog er fråga just nu och ja... han kommer GIVETVIS följa med mig. Jag skulle aldrig kunna flytta utan honom då han betyder något alldeles förskräckligt mycket för mig. Därför har jag ordnat en boxplats till honom en bit bort ifrån pappas hus, det är gångavstånd dit i allafall. Detta kommer innebära att jag kan pussla ihop mitt liv lite bättre med innebandy, Padde, jobb och skola. Pappa bor nämligen nära en tåg/buss - station vilket gör det mycket lättare för mig att kunna ta mig fram och tillbaka från innebandyn, kommer kunna ta en buss så jag kan utnyttja mina sovmorgnar och få mer harmoni i mitt liv - förhoppningsvis.

 

Men det har verkligen inte varit lätt att välja eller ta det här beslutet, det är liksom inte ett beslut man bara tar sådär över en natt. Jag har bara varit hos pappa ibland, varannan helg om ens det så att kalla det "hem" är något jag måste vänja mig vid vilket jag tror kommer gå ganska snabbt ändå. Det är svårt att vänja sig vid en "ny" miljö precis. Det här beslutet tar jag inte för att såra andra utan för att jag själv ska må bra. Låter jävligt egoistiskt att säga så men jag har inget val helt enkelt, detta är den enda lösningen jag kunde tänka mig. Jag hoppas och tror verkligen att detta kommer fungera, att jag kommer kunna må bra. Att jag kan åka hem till mamma ibland och så vidare. Jag tror att alla kommer må bra av den här förändringen faktiskt. Kom ihåg, jag väljer inte bort några personer i mitt liv, jag älskar fortfarande min mamma, hennes sambo och mina andra småsyskon. Men... vi går inte ihop.

 

Jag har en starkare relation till min pappa på något vis. Jag är känner igen mig i honom, jag har ärvt hans egenskaper och intressen. Vi har mycket gemensamt och trivs bra tillsammans. Sen är mina syskon där också som jag saknat att bo med. De flyttade till pappa i somras och jag ljuger om jag säger att jag inte har saknat dem, för det har jag gjort. Sen bor min älskade lillebror där med varannan vecka som jag har en sjukt bra relation till, han gör mig lycklig varje dag genom att göra...ingenting. Jag behöver glädje i mitt liv med mellan mina aktiviteter och FRI-tid.