Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Jag är så fruktansvärt lycklig idag, verkligen sådär supermegalycklig och stolt på samma gång! Anledningen heter Minola och Paddington. Ikväll när jag red dem, fyjädrar vilken känsla. Jag var helt upprymd och överlycklig.

Minola red jag ett dressyrpass eller ja, det var ju tänkt så till en början iaf. Hon jobbade riktigt bra här i dressyren och det känns som att hon har blivit stadigare i handen och i sidorna så jag kom åt henne mer. I galoppen var hon mestadels underbar och hon lyssnade verkligen på mig hela hela tiden. Men efter ett tag börjar hon att trippa i galoppen och bara studsa. Det har hon aldrig gjort innan på de 4 åren jag har haft henne så jag undrar först om det kanske var något djur som störde henne? Men inte då... det stod ju hinder på banan! Så efter sisådär 15-20 minuter så tog jag av henne gummisnodden och tog ett språng. Herregud vilken ponny alltså. Hoppade en bana (man får ju passa på när hon tycker att det är kul). Banan var först på 90/100 cm och hon riktigt flög över och bjöd som aldrig annars. Sen höjde vi banan till 100/110 cm och här hoppar hon med, ingen som helst tvekan. Jag tänkte för mig själv, hur högt kan denna hästen gå egentligen? Så jag bad Amandha att höja en oxer till 120cm. Pirrigt och så men Minola bjöd på den som tusan. Hon backade av själv och hoppade en bra bit innan. (trodde verkligen att hon skulle stanna med tanke på att hon kom så pass långt ut och skulle räcka över en 120cm oxer men inte, hon flööög!!!)

Här är filmen där vi klipper 120cm. Min fina fina SM ponny!
(Ta hänsyn till att hon knappt har några muskler så tänk hur hon skulle kunna hoppa om hon vore ett muskelberg?!)
Den tanken har jag haft i huvudet tusen gånger om. Den ponnyn skulle kunna ta mig till SM.... om hon inte vore som hon är.

♥