Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Att vara en hästmänniska skiljer sig ganska mycket ifrån en människa utan en häst. En hästmänniska måste prioritera hästen först innan man kan göra annat. Vi lever ganska stressat då vi inte har mer än 24 timmar om dygnet och vi måste ha hunnit med att mocka, borsta, gosa och rida hästen innan dagen är slut. Skolarbeten kommer ikläm och vi sitter uppe nästan halva natten för att få det att fungera. Jag har från flera utav mina vänner hört " Hur orkar du med allting? Jag menar du håller på med hästen jämt och jobbar och sliter men är det inte störande att inte få något tillbaka? Jag menar en häst kan inte göra samma sak för dig"
Har man ett brinnande intresse för hästar så är detta inte alls jobbigt, detta är ingen hobby, detta är mer en livsstil som vi har valt att leva i. Och det där med att vi inte får något tillbaka är bara bullshit, för jag får så mycket kärlek tillbaka utav mina ponnys som ingen annan någonsin skulle kunna ge mig, hur skulle jag annars orka?

När man håller på med hästar så är man aldrig ensam. Många dömer oss hästmänniskor som töntiga som sitter och travar runt på våra hamburgare. Jag hatar, verkligen hatar folk som har sådana fördomar. Det var som min pojkvän sa när han precis hade ridit. "Elin jag måste verkligen säga förlåt för att jag har kallat dig töntig som håller på med hästar, detta var hur kul som helst och jag hoppas att jag får rida igen" Vi lägger ner hur mycket tid som helst på våra underbara ponnys och det gör vi inte utan en anledning?

Varje dag ute i stallet så förstår jag varför jag sliter så hårt och kämpar trots allt jobb. Man får så sjukt mycket tillbaka. Men det är som man säger " Desto mer kärlek du ger bort desto mer har du kvar".

Visst är det kämpigt speciellt nu på vinter halvåret. Det blir mörkt snabbt, man måste ta på sig alla besvärliga och tjocka kläder, det är sjuktligt kallt och man fryser nästan halvt ihjäl, man måste kolla upp vart man kan rida och inte då det är halt, man måste mocka och lägga in nytt spån, hö och vatten. Detta för mig betyder en riktig vilja och ett brinnande intresse. Vi hästmänniskor kan ta skit eftersom det är alltid någon som säger " Åh du skumpar bara runt på din hamburgare" Jag tycker att det är sådan low class på den kommentaren så det finns inte men någon gång har alla hästmänniskor hört det. Men vafan vi kämpar med en 500kg häst och inte en 1kg fotboll så tänk efter lite innan man säger något. Ridsporten är riktigt tuff och det är en jäkla konkurrens.

En vanlig dag för mig är att jag kommer hem runt fyra tiden och sen äter jag mat sedan byter jag om och går direkt ut till stallet. Mockar och rider mina hästar. Kommer in runt 8 och då gör jag resterande saker så som skolarbete och sedan lägger jag mig. Jag hinner inte med så mycket annat i mitt liv och visst ibland saknar man att man valde bort umgänget men jag är med mina bästa vänner varje dag men för mig är det sociala viktigt. I skolan träffar man vänner och så men jag saknar att kunna umgås med vänner. Det är tufft att säga till en vän som inte har eller har haft häst att "nej, jag kan inte vara med dig för jag måste rida och fixa iordning i stallet" men har man valt att ha häst så är det såhär. Man umgås mer med hästmänniskor från tex klubben osv.

När jag prioriterar saker så är det alltid så att hästarna kommer på första plats. Det är som ett måste men tro inte att jag inte tycker om att vara med dem för det gör jag, så jävla mycket. Det är dem som får mig att orka gå upp på morgonen, de är de som får mig att orka skolan och de är dem som får mig att aldrig ge upp. Utan dem skulle jag bara vara en vanlig människa. En ryttare utan en häst är bara en vanlig människa men en häst utan sin ryttare är alltid en häst.

Jag har valt detta livet och det är bland de bästa jag någonsin har valt.
Padde och Minola, jag älskar er så sjukt mycket, underbara ponnys!! ♥
Tack för att jag får vara jag, ElinLinneaLjunggren.