Berättelsen om Minola del 2...
Jag tror jag skrivit detta innan men gör det igen så inte Dominika inte dör av nyfikenhet, haha! ;)
Minola som jag många gånger skrivit om att hon är en fantastisk hopp-ponny, det stämmer till 100 % men även inte.
Grejen är den att hon inte förstår att hon har kapaciteten för de allra högsta klasserna. Hon hoppar med sådan lätthet och herrejisses vilken spänst hon har! Men varje tävling åkte jag hem gråtfärdig. Det gick nästan aldrig bra för oss. Uteslutna i 90 % av de klasser vi startat tror jag, det var inte många gånger jag gick runt banan med henne. Efter ett tag började alla tröttna på henne och av massor av påtryckningar från alla håll och kanter så bestämde jag mig för att sälja henne. Jag ger nästan aldrig upp vilket jag tror att många av er förstår vid detta laget men nu blev det för mycket. Jag hade två år kvar på ponny och allt jag ville var att det en dag skulle lossna för mig, att jag skulle bli en av dem som kommer på placering, en av de som rider div 1 laghoppning och så vidare. Jag älskar Minola över allt annat och min kärlek till henne gjorde mig blind och jag blundade för sanningen. På 4 år så fick vi runt 10 lokalrosetter, ja ni kan ju själva räkna ut hur bra det gick. Vi skulle inte komma längre och då var det bäst att hitta en ny liten ägare som ville ta över min prinsessa.
Bara efter några dagar vi satte ut annonsen så kom det en och provred. Hon var vuxen och ville ha en livskompis att älska och ha kul med. Den här tjejen var västern intresserad och hon testade Minola på det och hon var faktiskt riktigt duktig! De passade ihop faktiskt men jag kunde knappt titta på när hon red. Jag började gråta så fort jag såg Minola under denna hemska perioden då jag visste att inom en snar framtid så skulle inte hon vara min längre. Men den här vuxna tjejen hörde inte av sig och det blev inget av med detta..
Då ringde det en tjej ifrån Högsby och ville komma och provrida Minola. Den här tjejen var runt 14-15 år och hade precis börjat hoppa på riktigt och ville ha Minola till hoppning. Jag var riktigt skeptisk till detta då jag inte sålde henne som en tävlingsponny. Minola blir riktigt osäker med de personer hon inte gillar och den här tjejen fick inte ens över Minola över ett 40cm hinder för Minola var inte van vid henne och hon ogillade denna flickans sätt att rida. De passade inte alls bra ihop faktiskt så det blev inget här heller..
Jag hade nästan gett upp hoppet men sen ringde det en helt underbar person från Skåne som ville komma och provrida henne. Jag var riktigt skeptisk till detta först då det är riktigt långt dit och jag skulle aldrig kunna få se henne. Men de kom hit och provred och redan när de öppnade dörren så kändes allt så rätt. De var så snälla mot Minola och Minola verkade att trivas. Såklart är det Sabine och Fredrika jag pratar om. När Fredrika skulle börja rida Minola så såg jag att de verkligen matchade varandra. När de sedan skulle skutta över ett 50cm hinder så var jag riktigt nervös just för att Minola hade stannat med den där flickan ifrån högsby och jag ville bara att det skulle fungera mellan dem två. Men vad hade jag att oroa mig för? De klarade det så galant så! Jag bara stod vid sidan av och hoppades av hela mitt hjärta att de ville ha Minola. En sak jag ska göra klart för er är att jag ALDRIG skulle sätta Minola i en transport ca 35 mil ifrån mig om jag inte visste att hon skulle få det bra! Detta kändes så rätt enda in i hjärtat.
Som ni redan vet så köpte Fredrika Minola bara två dagar senare. Minola blev kvar i Fredrikas ägo tills någon gång i Augusti eller September. Alltså bara ca 3 månader. Och orsaken vet jag faktiskt inte? Iaf är det såhär det såg ut och Minola hamnade hos en annan familj. Där påstod de att hon var halt och oridbar även att Minola gått igenom två veterinärbesiktningar? Jaja jag förstår fortfarande inte vart de fick de ifrån. Minola hade aldrig varit skadad i hela sitt liv. Men iaf så fick vi köpa tillbaka Minola därifrån för en liten summa pengar. Vi är så glada att de kontaktade oss innan de la ut henne på annons!
Så vi åkte och hämtade hem Minola igen och nu är hon i min ägo! Och det kommer hon att vara tills dagen hon dör! Jag skrev en gång : Minola en dag kommer vi att vara tillsammans igen och bara vara sådär lyckliga igen som bara vi kan. Jag älskar dig och jag lovar att en dag kommer vi vara tillsammans igen!
Ja vad ska jag säga? Jag tror att det är detta som kallas ödet... våran saga har inget slutoch tack gode god för det! ♥
Minola som jag många gånger skrivit om att hon är en fantastisk hopp-ponny, det stämmer till 100 % men även inte.
Grejen är den att hon inte förstår att hon har kapaciteten för de allra högsta klasserna. Hon hoppar med sådan lätthet och herrejisses vilken spänst hon har! Men varje tävling åkte jag hem gråtfärdig. Det gick nästan aldrig bra för oss. Uteslutna i 90 % av de klasser vi startat tror jag, det var inte många gånger jag gick runt banan med henne. Efter ett tag började alla tröttna på henne och av massor av påtryckningar från alla håll och kanter så bestämde jag mig för att sälja henne. Jag ger nästan aldrig upp vilket jag tror att många av er förstår vid detta laget men nu blev det för mycket. Jag hade två år kvar på ponny och allt jag ville var att det en dag skulle lossna för mig, att jag skulle bli en av dem som kommer på placering, en av de som rider div 1 laghoppning och så vidare. Jag älskar Minola över allt annat och min kärlek till henne gjorde mig blind och jag blundade för sanningen. På 4 år så fick vi runt 10 lokalrosetter, ja ni kan ju själva räkna ut hur bra det gick. Vi skulle inte komma längre och då var det bäst att hitta en ny liten ägare som ville ta över min prinsessa.
Bara efter några dagar vi satte ut annonsen så kom det en och provred. Hon var vuxen och ville ha en livskompis att älska och ha kul med. Den här tjejen var västern intresserad och hon testade Minola på det och hon var faktiskt riktigt duktig! De passade ihop faktiskt men jag kunde knappt titta på när hon red. Jag började gråta så fort jag såg Minola under denna hemska perioden då jag visste att inom en snar framtid så skulle inte hon vara min längre. Men den här vuxna tjejen hörde inte av sig och det blev inget av med detta..
Då ringde det en tjej ifrån Högsby och ville komma och provrida Minola. Den här tjejen var runt 14-15 år och hade precis börjat hoppa på riktigt och ville ha Minola till hoppning. Jag var riktigt skeptisk till detta då jag inte sålde henne som en tävlingsponny. Minola blir riktigt osäker med de personer hon inte gillar och den här tjejen fick inte ens över Minola över ett 40cm hinder för Minola var inte van vid henne och hon ogillade denna flickans sätt att rida. De passade inte alls bra ihop faktiskt så det blev inget här heller..
Jag hade nästan gett upp hoppet men sen ringde det en helt underbar person från Skåne som ville komma och provrida henne. Jag var riktigt skeptisk till detta först då det är riktigt långt dit och jag skulle aldrig kunna få se henne. Men de kom hit och provred och redan när de öppnade dörren så kändes allt så rätt. De var så snälla mot Minola och Minola verkade att trivas. Såklart är det Sabine och Fredrika jag pratar om. När Fredrika skulle börja rida Minola så såg jag att de verkligen matchade varandra. När de sedan skulle skutta över ett 50cm hinder så var jag riktigt nervös just för att Minola hade stannat med den där flickan ifrån högsby och jag ville bara att det skulle fungera mellan dem två. Men vad hade jag att oroa mig för? De klarade det så galant så! Jag bara stod vid sidan av och hoppades av hela mitt hjärta att de ville ha Minola. En sak jag ska göra klart för er är att jag ALDRIG skulle sätta Minola i en transport ca 35 mil ifrån mig om jag inte visste att hon skulle få det bra! Detta kändes så rätt enda in i hjärtat.
Som ni redan vet så köpte Fredrika Minola bara två dagar senare. Minola blev kvar i Fredrikas ägo tills någon gång i Augusti eller September. Alltså bara ca 3 månader. Och orsaken vet jag faktiskt inte? Iaf är det såhär det såg ut och Minola hamnade hos en annan familj. Där påstod de att hon var halt och oridbar även att Minola gått igenom två veterinärbesiktningar? Jaja jag förstår fortfarande inte vart de fick de ifrån. Minola hade aldrig varit skadad i hela sitt liv. Men iaf så fick vi köpa tillbaka Minola därifrån för en liten summa pengar. Vi är så glada att de kontaktade oss innan de la ut henne på annons!
Så vi åkte och hämtade hem Minola igen och nu är hon i min ägo! Och det kommer hon att vara tills dagen hon dör! Jag skrev en gång : Minola en dag kommer vi att vara tillsammans igen och bara vara sådär lyckliga igen som bara vi kan. Jag älskar dig och jag lovar att en dag kommer vi vara tillsammans igen!
Ja vad ska jag säga? Jag tror att det är detta som kallas ödet... våran saga har inget slutoch tack gode god för det! ♥
Kommentarer
Postat av: donkan
HUH, jag överlevde! men kanske nt länge till, det är ju "jordens undergång" imorgon.. börjar faktiskt bli lite läskigt, vissa lägger ner allt för att dom tror att dom dör imorrn, och den där gubben är läskigt säker på det! men men!
riktigt roligt att läsa detta var det! :D
Trackback
