Mental träning

Hästsporten är tuff, det går inte alltid helt vågrätt utan det är mer likt en bergochdalbana. Hästar är individer liksom oss människor och det måste vi ta hänsyn till. Hästar har dåliga dagar och det har vi med. Det stämmer inte alltid till 100%, faktiskt så gör det nästan aldrig det. Många ryttare har svårt att ta motgångarna och därför är den mentala träningen viktig. När jag var och tittade på den regionala tävlingen igår så fick jag se en sak som fick mig att nästan börja gråta. Det var en tjej som jag tror hade ramlat av så gick hon ut från banan med hästen och satt upp en bit därifrån och började spöa hästen så enda in i tusan. Sporrar den i sidorna och ber den dra åt helvete. Jag mådde så illa utav den situationen men det var inte bara jag som sett detta så några sa till överdomaren och de hade ett rejält snack efteråt. Det är sånt som bara inte får hända, att all ilska går ut över hästen då det nästan aldrig beror på hästen på regional nivå. Då är det små små detaljer som ryttaren måste göra korrekt, man ställs mer på krav.

För att förebygga att sånt här händer så tycker jag att i varje förening ha en såkallad mentalträning. Speciellt om man ska rida i ett lag senare för då är det mycket press det handlar om och om det går käpprätt åt skogen så måste man kunna hantera detta på ett bra sätt så ingen blir lidande. Där är lagkamraterna viktiga också. Jag är glad över att min klubb stöttar varandra i allt vi gör, vi finns där om någon skulle vara ledsen eller besviken. Så borde det vara i många fler klubbar tycker jag. Den mentala biten är riktigt viktig för oss ryttare!


Om jag känner att jag är trygg och känner mig säker i en situation så är det klart att jag presterar bättre. I vissa lägen har jag lätt att bli stressad av vissa situationer men jag kan hantera det på ett bra sätt och det är jag så glad över. Minsta lilla jag blir sur på Padde eller Minola så stannar jag upp och räknar till 10 och andas lugnt så ilskan rinner av mig. Jag hatar att bestraffa mina hästar för jag får så dåligt samvete efteråt och det är inte kul alls.

När allt inte stämmer till 100%, räkna till 10 och börja om, mitt tips till er!

Kommentarer
Postat av: donkan

herregud, stackars häst? :s

skitbra skrivet! :)

2011-05-09 @ 14:20:44
URL: http://onlydomi.blogg.se/
Postat av: Karro

Word! Finns så många som beter sig så galet illa.. men det värsta är nog kanske ändå när domare sitter och ser på jävelskapet men inte säger ett ord!



Var på en tävling i september förra året där en liten tjej satt på en stor, svart häst. Hon höll in hästen som bara den så de kom i superdålig smyg-galopp mot första hindret. Hästen hade inte en chans att hoppa så den stannade. Piskpiskpisk.

De kom igen, samma sak, mer pisk.

Tredje gången, samma sak, och då fick hästen både ordentliga slag och sparkar och domaren SA INGENTING! Min tränare som stod i publiken däremot röt till rejält ut över ridbanan..



När ungj*veln gått ut från hoppbanan piskade hon upp hästen, hela vägen därifrån till transporterna (hon trodde det inte skulle synas då det var "bakom" lite träd och sådär), fortfarande inte en jävel som sa något. Sedan när de försökte SPARKA in hästen i transporten som stod två platser från våran så sa de som stod emellan oss ifrån rejält och gav dem en avhyvling..



Sjukt att sånt får ske öht..

2011-05-13 @ 10:35:47
URL: http://karrol.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0