Min första ponny
Hade en liten länktävling lite tidigare idag och rätt svar är såklart mitt lilla gulliga russ Börjes Salming!
Sofie var snabbast med svaret och vinner länken!
Tänkte berätta lite om Börje från början till slut.
Sommaren år 2000 fick jag min allra första ponny och då var jag 6 år. Fick han som födelsedagspresent faktiskt. Mamma köpte honom på tingsryds auktion och den 1 juli hämtade de honom. Jag kommer ihåg att jag satt inne och tittade på svanprinsessan på tv när pappa kommer in och ber mig följa med ut. Jag totalvägrade så till slut bar pappa mig ut, haha. Därute stod en transport och en b-ponny och betade på trädgården och min mamma höll i honom och mammas kompis var med. Jag trodde att det var mammas kompis häst så jag gick in igen men vände på klacken och sprang ner till mamma och hästen. Då förstod jag att det var min häst som stod där ute!
Börje var bara 3 år när han kom till mig och var alltså inte inriden. Jag tog hjälp utav flera olika personer som hjälpte mig att rida in honom men jag gjorde även mycket jobb. Jag var ju endast 6 år och hade bara ridit på ridlekis tidigare så jag kunde egentligen inte så mycket förutom lite grunder. Börje visade sig vara en snabblärd ponny som var väldigt busig. Jag vet inte hur många gånger jag ramlade av honom, jag har fått bita i gruset ett flertal gånger vill jag säga men jag är egentligen tacksam för det för jag har alltid varit tuff och har bara skakat av mig allt och hoppat upp igen efter avramling. Börje lärde mig mycket och jag han.
Några år senare startade jag min första tävling på honom. 30&40cm klass och det gick jättebra, två clear rounder. Börje älskade att hoppa och hoppade riktigt bra alltså. Vilken kapacitet ponnyn hade! Dock kom vi aldrig ut på lokaltävlingar och än idag ångrar jag det riktigt mycket. Kommer inte ihåg varför jag inte tävlade ute på honom, om jag hade gjort det hade jag haft många rosetter med mig hem. Han kunde vända på en femöring och rev nästan aldrig. Åh vad jag ångrar detta!
När jag var färdig med Börje så tog min lillasyster Ida över honom. Han bockade och bockade med henne och Ida vågade inte rida på honom tillslut så då bestämde vi oss för att sälja honom. I nuläget vet vi inte vart han är och det är sorgligt faktiskt. Jag skulle mer än gärna vilja träffa honom igen, en av mina drömmar.
Hittade lite bilder på honom. Han är den mörka hästen :)
Syns det att de är helsyskon? ;)
Sofie var snabbast med svaret och vinner länken!
Tänkte berätta lite om Börje från början till slut.
Sommaren år 2000 fick jag min allra första ponny och då var jag 6 år. Fick han som födelsedagspresent faktiskt. Mamma köpte honom på tingsryds auktion och den 1 juli hämtade de honom. Jag kommer ihåg att jag satt inne och tittade på svanprinsessan på tv när pappa kommer in och ber mig följa med ut. Jag totalvägrade så till slut bar pappa mig ut, haha. Därute stod en transport och en b-ponny och betade på trädgården och min mamma höll i honom och mammas kompis var med. Jag trodde att det var mammas kompis häst så jag gick in igen men vände på klacken och sprang ner till mamma och hästen. Då förstod jag att det var min häst som stod där ute!
Börje var bara 3 år när han kom till mig och var alltså inte inriden. Jag tog hjälp utav flera olika personer som hjälpte mig att rida in honom men jag gjorde även mycket jobb. Jag var ju endast 6 år och hade bara ridit på ridlekis tidigare så jag kunde egentligen inte så mycket förutom lite grunder. Börje visade sig vara en snabblärd ponny som var väldigt busig. Jag vet inte hur många gånger jag ramlade av honom, jag har fått bita i gruset ett flertal gånger vill jag säga men jag är egentligen tacksam för det för jag har alltid varit tuff och har bara skakat av mig allt och hoppat upp igen efter avramling. Börje lärde mig mycket och jag han.
Några år senare startade jag min första tävling på honom. 30&40cm klass och det gick jättebra, två clear rounder. Börje älskade att hoppa och hoppade riktigt bra alltså. Vilken kapacitet ponnyn hade! Dock kom vi aldrig ut på lokaltävlingar och än idag ångrar jag det riktigt mycket. Kommer inte ihåg varför jag inte tävlade ute på honom, om jag hade gjort det hade jag haft många rosetter med mig hem. Han kunde vända på en femöring och rev nästan aldrig. Åh vad jag ångrar detta!
När jag var färdig med Börje så tog min lillasyster Ida över honom. Han bockade och bockade med henne och Ida vågade inte rida på honom tillslut så då bestämde vi oss för att sälja honom. I nuläget vet vi inte vart han är och det är sorgligt faktiskt. Jag skulle mer än gärna vilja träffa honom igen, en av mina drömmar.
Hittade lite bilder på honom. Han är den mörka hästen :)
Syns det att de är helsyskon? ;)
Kommentarer
Postat av: donkan
oh, vilken liten sötsak!
Trackback
