Det här med spö och sporrar

Ett ämne som oftast leder till en stor debatt bloggvärlden över är just det med spö och sporrar, när blir det för mycket användning och vart går gränsen på hur mycket man får använda det innan det räknas som en bestraffning?
 
Jag är väldigt kluven kan jag börja med att säga. Enligt mig går det inte att dra en rak linje där man drar alla hästar över en kam. Vissa hästar klarar inte av att ha spö på medan andra behöver det som en extra hjälp framåt. Det viktigaste av allt är att hästen på något sätt inte kommer till skada psykiskt eller fysiskt av användandet.
 
Jag rider med sporrar på Paddington i hoppningen, som en extra hjälp för att jag anser att han behöver det. Om jag själv skulle känna att "shit, jag kan inte hantera att rida med sporrarna" - då skulle jag aldrig få för mig att sätta på mig sådana heller. Vi som ryttare måste själva avgöra om vi kan hantera det här med spö och sporrar så de inte stjälper en istället för att hjälpa.
 
Spö däremot tycker jag är värre att använda om man nu brukar det fel. Det finns alltid minst ett skräckexempel på tävlingar där hästen får ett rapp i baken som bestraffning för att ryttaren blev besviken. Om någon av er har stått nära mig på tävlingar när sånt här händer så vet ni om att jag håller andan och vänder bort blicken. Jag skulle aldrig i livet få för mig att rida med spö om jag inte skulle kunna behärska mitt humör. För det är så fruktansvärt fel att hästen många gånger får ta smällarna när det blir ett stopp fast det till största del är ryttarens fel att stoppet kom. Sånt där gör mig rysligt förbannad. Min syn på ridsporten är ju att hitta glädje i det man gör så jag tar så illa vid mig när jag får se ett ekipage där ryttaren piskar igång hästen, piskar den igenom banan för att ryttaren ska ha chans att placera sig. Humöret ska inte gå ut över hästen. För nästa gång sånt händer, så kommer inte din häst ställa upp mer på dig. Hästen ska tydligt visa att den inte tar illa upp vid användning utav spöet, enligt mig.
 
Sen finns de människor jag beundrar, som rider väldigt fint med spöet och använder det på rätt sätt. Med rätt sätt menar jag inte som bestraffning utan som en liten kick framåt när det behövs. Tex om man kommer helt fel på ett hinder, kommer för långt ut och måste trycka av hästen, så kan man använda spöet på bogen som ett förstärkande tecken på att "vi ska hoppa av här ifrån" - sånt tycker jag är okey om det förekommer någon enstaka gång under ritten men inte annars.
 
Kort och gott, kan man inte behärska spö och sporrar så ska man heller inte använda det!!

 
Men nu är jag lite sugen på att höra era åsikter och synpunkter på det här med användandet av spö och sporrar.
Vad tycker ni?
 

Kommentarer
Postat av: Johanna

Jag har en liten segishäst, och jag rider alltid med spö, MEN jag använder det bara löst på bogen i hoppning och rumpan i dressyr, för han känner det. Hästen känner en fluga, varför skulle den inte känna när man nuddar med ett spö?

Jag är däremot mer skeptisk till sporrar. Det känns som att man skiter i renodlande av hjälper och tar en omväg. Så nej, hellre en bra spöhand än en sporre som trycker på mycket ömtåligare delar.

2012-08-31 @ 17:41:28
Postat av: Sara Hermansson

Jag använder aldrig sporrar eller spö på "min" häst :) Har det om jag rider andras hästar om dessa säger att jag borde ha det men använder det inte utan det sitter där det sitter och så får det vara så. För att rida med sporrar/spö ska man först klara av att rida hästen korrekt utan, kan man det så ser jag inget behov av att använda förstärkning ;) samma sak med hjälptyglar...
Hade alltid spö när jag red på ridskola för att "man måste ha det" men använde det väldigt sällan.

2012-08-31 @ 18:31:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0