Han slutar aldrig förvåna mig
Paddington har haft en ofrivillig minisemester på ca 6 dagar igen pga tappat sko och en lös sko. Idag fick jag äntligen rida på honom igen och vilken "comeback" han gjorde. Det första jag gjorde när jag hoppade upp var att krama om honom runt halsen sen dröjde det inte många steg förren tårarna kom. Kan inte beskriva känslan att äntligen få rida på den absolut bästa ponnyn i världen (enligt mig då) igen. På Paddes rygg hör jag hemma, sitter som fastklistrad och jag bokstavligt älskar hästen som jobbar under mig.
Idag var bland de bästa passen vi någonsin gjort tillsammans, promise you. Titta nog nu på vad jag skriver för det kommer sannolikt inte höra till mina principer MEN idag red jag fruktansvärt bra. Satt helt stilla, jobbade med höftpartiet, magen, bål och hade en låg och stilla hand. Efter passet fick jag ont i magen så antar att jag kommer ha träningsvärk där i morgon, gutt!
Och Paddington då... ja vad ska man säga? Han var kung idag och svarade bra när jag satte press på honom. Vilket jädra anamma det kan bli i den hästen, helt sinnes vad han längde idag och för att inte tala om galoppen, jösses! Han brukar inte trampa på jättebra i traven annars men idag gjorde han det med råge. Idag jobbade vi ihop som ett team ska göra. Ett pass där båda gjorde bra ifrån sig helt enkelt, mer såna här pass, tack!
Att vila sig i form verkar med fungera ser jag nu! Vart kom den nacken ifrån?!
Ser ut som jag planerar att mörda någon men är bara sjukligt koncentrerad!
(bakkärran är det iaf inget fel på ;))
Sidvärtsrörelser! som Padde förövrigt inte alls fattade för ett halvår sedan! Nu gör han det klockrent! :)
Klart ponnyn ska ha beröm när han gör bra ifrån sig!
Galoppombyte (på Paddes egna sätt) ↑↓
Kommentarer
Trackback
