Omvårdnad & äldreomsorgen
I sommar har jag fått jobba på en avdelning för korttidsboende&växelboende. Ska dra detta lite snabbt vad det handlar om så ni får en liten inblick i det hela. De på min avdelning bor alltså inte där mer än 3 månader på korttid. De kan ha kommit från sjukhuset, kanske har brutit benet och ska återhämta sig eller liknande. Sen har vi växelboende och då kan det vara så att en person är 3 veckor hemma och 1 vecka på boendet eller 2 veckor på boendet och 1 vecka hemma - det är så varierande. Alltså, de på min avdelning är väldigt friska ändå i huvudet och jag trivs jättebra med just den här typ av boende.
Jag är en väldigt avtrubbad person, har väldigt lätt att förstå människor och agera efter andras förutsättningar. När jag valde gymnasie var omvårdnad ett självklart val för mig, för ingenting är väl så givande som att jobba med människor? Linjen jag går är väldigt bred och jag skulle rekommendera den till er alla som har ett bra psyke/tålamod och lätt för att lära sig samt kan jobba med andra. Att jobba med människor är inte som att stå vid en maskin på en industri precis. Människor är inga robotar som alltid gör som man säger, ibland har man bra dagar och ibland går allt åt pipsvängen. Ibland mår man bra, ibland mår man dåligt - så är livet liksom. Att jobba som undersköterska i dagens läge är ingen höjdare i plånboken MEN man får ut så mycket annat utav det och det är bland de absolut viktigaste jobben man kan ha, anser jag.
Min första praktik kommer jag så väl ihåg, det var på vårterminen, då gick jag första året på gymnasiet. Det enda jag hade riktigt lärt mig i skolan var att linda ben och bädda sängar för det är lite speciellt med sånt där. Då började jag på den avdelningen där jag nu varit hela sommaren. Inför praktiken så var det lite obehagligt tyckte jag. "Hur ska jag kunna duscha en annan människa?", "Hur ska jag kunna byta blöja på en äldre?" som ni hör så hade jag förväntat mig det absolut värsta inför praktiken liksom många andra tror/tycker om detta yrke. Efter praktiken som varade i 4 veckor så kände jag mig som en helt ny människa, så mycket säkrare i mig själv, så mycket ödmjukare och SÅ mycket ny erfarenhet.
I sommar har jag fått jobba väldigt mycket, 8 veckor och har mer jobb på G. Den här sommaren har jag lärt mig att vara stark när det tar emot och blir jobbigt, att ta ansvar för andra och inte bara för mig själv, att kunna jobba med olika människor och att hantera det på ett snyggt sätt, att agera efter personens behov samt att lyssna på andra ännu mer. I sommar har det varit väldigt tufft psykiskt då jag fått vara med om 2 dödsfall som jag aldrig tidigare har fått bevittna. Inte för att det är roligt att behöva vara med i livets slutskede men det ger så mycket ny kunskap och jag växte ytterliggare några centimeter. Att se anhöriga stortjuta i korridoren är väldigt tufft, fått stå och kramat om dessa personer när deras anhörig gått bort, det har varit väldigt väldigt jobbigt. Sen såklart har det varit mycket bra stunder också! Jag har alltid tagit mig tid åt de boende, försökt få de att må så bra som möjligt vilket har givit resultat då jag idag på min sista dag fick se tårar hos en boende som jag kommit mycket nära. Hon sa med sorgsen röst "Hur ska jag klara mig utan dig? Det kommer bli jättetråkigt, men du måste hälsa på ibland så jag inte saknar dig för mycket". Då insåg jag att jag har gjort något bra hela sommaren för den här personen, att hon kan vara så tacksam för att jag suttit och lyssnat/pratat med henne länge och väl. Det är det absolut bästa med det här yrket, att varje dag komma hem och känna att man behövs på sitt arbete, att man gjort en god gärning. Man får verkligen igen allt slit man lägger ner, det är så värt det.
Sen har vi haft en dam, inte så jättegammal alls som precis skulle flytta ihop med sin särbo i början av året men hon fick en hjärnskada och blev nästan förlamad från nacken och ner. Hon var döende för bara några månader sedan och kunde inte röra några kroppsdelar alls, kunde inte heller äta eller dricka vatten. När hon kom till oss den här damen då så grät hon hela tiden, grät över sin situation och frågade ofta - hur kunde det bli såhär?
Det är hjärtskärande att höra och se när hon är så pass ung också. Men jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något så otroligt starkt i hela mitt liv. Hennes särbo köpte en husbil som han bor i nu precis utanför ålderdomshemmet bara för att han ska kunna vara hos henne jämt, stötta henne i det hon gör och bara veta att han inte kommer lämna henne. Han har hjälpt henne så pass mycket så att hon idag äter vanlig mat genom munnen, hon sväljer sina tabletter och hon har fått tillbaka rörligheten. Detta kallar jag sann kärlek och det har varit så fint att se detta. Tänk om alla killar kunde vara likadana som han...
Det är hjärtskärande att höra och se när hon är så pass ung också. Men jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något så otroligt starkt i hela mitt liv. Hennes särbo köpte en husbil som han bor i nu precis utanför ålderdomshemmet bara för att han ska kunna vara hos henne jämt, stötta henne i det hon gör och bara veta att han inte kommer lämna henne. Han har hjälpt henne så pass mycket så att hon idag äter vanlig mat genom munnen, hon sväljer sina tabletter och hon har fått tillbaka rörligheten. Detta kallar jag sann kärlek och det har varit så fint att se detta. Tänk om alla killar kunde vara likadana som han...
Det är när man får höra och vara med om sånt här som man verkligen förstår hur viktigt det är att inte ta livet för givet, att leva i nuet - 365 dagar om året. Njuta av varenda bra sekund av livet för det kommer inte gå i repris. Den här sommaren har det ringt väckarklockor i mina öron gång på gång. Har förstått nu hur BRA jag egentligen har det. Alla borde få chansen att vara på ett äldreboende, just saying.
Fick jättefina ord av alla idag innan jag gick hem. "Du har varit så gullig hela sommaren, tack ska du ha", "Hoppas vi ses nästa sommar och sköt om dig nu" osv. Lämnade stället med tårar i ögonen för jag blev så otroligt glad när jag kan få andra att må så bra, det är någonting som jag mår bra för. Det här yrket är tufft och slitsamt, ljuger om jag säger annat men det är så otroligt givande och man blir aldrig fullärd. Man får tänka att alla är vi människor men att de är lite äldre och behöver mer hjälp än vi "unga". Ni kan nog inte riktigt förstå innan ni har testat på det för jag tänkte precis likadant som ni kanske tänker nu "Nej, aldrig äldreboende - det är äckligt och jag skulle inte klara av det här, det här och det här..." - snälla, jag ber er att inte skapa en uppfattning INNAN ni har provat på detta för det är inte som man tror att det ska vara.
Om ni funderar på att jobba med människor så tycker jag inte ni ska tveka längre för ni kommer inte att ångra er om ni väljer omvårdnad, det svär jag på!
Jag är otroligt tacksam att jag fått vara här på den bästa avdelningen med den bästa personalen hela den här sommaren! Vi ses igen nästa år med den lilla förändringen att jag då är legitimerad undersköterska.
Är det kanske någon av er som har funderat på detta yrke eller som kanske i nuläget gör det?
Har din syn på äldreboende ändrats efter att ha läst min utvärdering?
Har din syn på äldreboende ändrats efter att ha läst min utvärdering?
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag har jobbat på äldreboende samt som personlig assistent och jag håller verkligen med dig! Vissa dagar går man runt med ett leende från öra till öra för att man känner sig så himla uppskattad medan vissa dagar har man sina downs på.
Älskar verkligen att det är så himla varierat och ingen dag är den andra lik.
Att slita röven av sig ena sekunden till att bara sitta ner på en stol i flera timmar i den andra. Man vet aldrig vad som kommer hända just den dagen vilket gör det så himla roligt :) Man tar verkligen hand om varenda dag och uppskattar dem, trots 30 grader varmt eller om det är - 20
Postat av: Sara
Ahhh skrev nyss en riktigt lång kommentar om hur glad jag är att någon uppskattar detta arbete lika mycket som jag. Tyvärr stängde internet ner sig själv och jag är för trött/lat för att skriva en ny.
Jag själv har jobbat på äldreboende och nu som personlig assistent och jag tycker det är himla tråkigt att många har så förutfattade menningar om vården. Det första mina kompisar sa när jag berättade att jag fått jobb inom vården var typ "åhh måste du byta blöja?" eller "måste du torka skit?" hallå elr? Som om det spelar någon roll? inte så trevligt kanske men vadå, det är typ kanske 15 min av en hel dag som man "torkar skit". Resten gör man så himla många andra roligare saker att man inte ens tänker på de där 15 min som kanske inte är lika roliga.
Jag tycker det är kul att fler vågar stå upp för vården och inte skäms över att jobba där! :)
Postat av: Anonym
Hej gumman! Tänk på att du inte får ge ut information om personerna du jobbar med. Sekretess du vet =) puss jennifer
Svar:
Elin Ljunggren
Trackback
