Psykologi
Jag har så länge jag kan minnas haft mycket tankar och idéer i huvudet. Grubblat mycket fram och tillbaka på frågor som saknar svar här i världen. Stora filosofiska frågor som helt enkelt inte kan förklaras eller få en ordentlig ordning på. Den här terminen ska vi läsa psykologi - ett ämne jag verkligen brinner för eftersom jag älskar att leka med tanken och ta ställning samt analysera i grupp för att kunna kläcka dessa nötter till frågor. Har längtat som en tok till den här kursen och idag hade vi första lektionen och jag känner redan hur fingrarna kliar för att få skriva uppsatser, för det är typ det enda jag är bra på i skolan och som jag samtidigt tycker är kul.
Idag satte vår lärare verkligen våra huvuden i tankar. Eftersom vi inte haft den här läraren innan så fick alla andra i klassen presentera varandra utifrån personlighet och samtidigt skulle vår nya lärare lista ut vilka vi var. Vet ni vad mina goa klasskamrater säger när de ska presentera mig?
"Hon är snäll, omtänksam, bryr sig om sina vänner, rider hästar, tävlar OCH bloggar!"
Då frågade vår lärare om vad jag bloggade om och svaret från klasskompisarna lydde:
"Det är mycket om hästar och åsikter, starka åsikter"
"Hon är snäll, omtänksam, bryr sig om sina vänner, rider hästar, tävlar OCH bloggar!"
Då frågade vår lärare om vad jag bloggade om och svaret från klasskompisarna lydde:
"Det är mycket om hästar och åsikter, starka åsikter"
Haha visst är det väl en ganska bra förklaring om hur jag är som person? Det tycker jag iaf, skulle inte sagt det så mycket bättre själv faktiskt. Det är tur att ni känner mig guys! ;)
Men iaf, den här kursen kommer jag att älska, det vet jag redan nu även att jag kanske inte kommer bli jätteglad när vi kommer få mycket prov/inlämningar så är det den här kursen jag brinner för. Som ni vet ställer jag mer än gärna upp på att hjälpa andra som har det svårt eller som helt enkelt bara vill prata med mig om problem de stöter på. Har genom min tid som bloggare hjälpt 5 bloggläsare. Som ni vet har jag tystnadsplikt, jag säger aldrig det ni säger till mig till någon annan, inte ens min mamma eller de i familjen, jag är inte sån och har aldrig varit. Det är fint utav er som har letat upp mitt telefonnummer och börjat skriva, det är fint att ni visar förtroende för mig även att ni inte känner mig. Som en av bloggläsarna sa senast någon vecka sen: "Jag är jätteglad för det här och det är tack vare dig! Du borde verkligen bli Dr.Ljunggren". Varm i hjärtat av att kunna hjälpa, stötta och lyssna på folk. Vem vet, jag kanske borde söka till psykolog istället? Den tanken har funnits i min tankebana ett bra tag... who knows.
Kommentarer
Trackback
