Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Vänta lite nu... har vi ens haft sommarlov?! Och om vi nu har haft det, vart tog det vägen? Can´t find it at all!
Kul att det enda jag kan säga när de frågar vad man gjort under sommaren är att "Jag har jobbat". Det är lite sorgligt att tänka så men jag kan absolut inte klaga när pengarna bara rullar in i slutet av månaden. Är glad att jag ändå hittat på något vettigt att göra i sommar som har givit mig någonting för det kanske blir så att jag under hösten blir anställd som timvikarie, woopwoop! Hårt arbete lönar sig alltid på ett eller annat sätt.

Men anyway, back to school. Vet inte riktigt vad jag tycker om att den drar igång på måndag redan, tråkigt? näe.. roligt? näe. Mycket blandade känslor men nu när jag hör ordet skola så tänker jag bara på studenten, skojar inte när jag säger att jag längtar till den dagen jag står där med mössan på huvudet med mitt namn inristat, mina betyg i handen och en skrikande klass i vagnen runt hela mönsterås. Men nu innan dess är det hard work work som gäller för bra betyg SKA jag gå ut med, jag ska vara NÖJD när jag går igenom mitt papper senare. Men om jag känner min klass rätt så kommer vi mest fokusera på studenten och allt som hör därtill nu under hela detta året, så typiskt OP10 haha!

Ett år kvar, det är så jag ryser i hela kroppen. Jag känner mig fortfarande liten liksom, jag har alltid varit den som varit med på andras studenter och alltid tyckt att min ligger alldeles för långt bort vilket den inte gör nu. Ett år kvar med goa klassen, lärarna och skolan sen är jag fri att göra vad tusan jag vill. Vet dock inte vad jag vill göra mer än att resa, se nya delar av världen och sedan börja jobba. Just nu känner jag ingen som helst oro över studenten eller vad som kommer hända efter den för det känns bara som en lättnad, att det snart är dags att slippa alla jobbiga skriftliga inlämningar, alla muntliga redovisningar och alla prov.

Under sommaren har jag kommit fram till att jag är mer en jobbmänniska än en skolmänniska. Jag trivs så mycket bättre med att jobba än att gå i skolan faktiskt. Det känns inte lika tungt att gå upp på morgonen om jag ska iväg och jobba 8 timmar som att gå upp och veta att man ska vara i skolan i 6-7 timmar. Kanske är för att när jag jobbat och kommit hem så vet jag att jag är LEDIG. När man kommer hem från skolan är man ännu mer stressad och har mer att göra än vad man gjorde i skolan under dagen, man är ALDRIG ledig från skolan för alltid är det något som ska göras och skrivas färdigt i tid.

Nu ser jag ett slut, en slutdestination efter 12 år av studerande och det får mig sjukt motiverad. Nu ska jag banne mig få disciplin på mig själv och verkligen ta tag i saker i tid. Inte sitta dagen innan och plugga på provet nästa dag som jag hade en viss tendens till att göra hela vårterminen som var. Kämpa, kämpa, kämpa!

Har sett mitt nya schema för hösten vilket snabbt lades till på min hatlista i min burnbook, nä men typ så.
Min första reaktion, VAD ÄR DET HÄR?!

Jag läser inte kursen "Socialt behandlingsarbete" vilket leder till att jag har sjukligt lång rast på måndagar, onsdagar och fredagar. Det känns lite sådär att behöva vänta i 3 timmar på EN lektion för att sedan sluta vid klockan 4. Det är inte så att jag hoppar i taket av glädje precis...
Men får tänka som min mamma sa till mig, får utnyttja rasterna till att skriva färdigt inlämningar och liknande för då slipper jag de hemma sen. Varannan måndag slutar jag dock vid halv 1 eller till och med kvart över 11 om jag har tur. Så lite positivt finns det mitt i allt detta elände, haha!