Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Inspiration!

Satt i morse och bläddrade igenom det nya numret av veckorevyn. Stannade till på en sida och läste hela texten, den handlade om Angelica Augustsson och hennes resa, blev mycket rörd av den storyn så tänkte dela den här med er. För alla säger att man måste ha pengar för att ta sig till eliten, Angelica knäppar er på näsan!

 

"När jag var yngre var det först inte självklart att det var det här som jag skulle hålla på med. Jag är inte uppvuxen i någon fin hästfamilj, men jag var helt galen i hästar. Jag tjatade till mig min första ponny, vi hyrde den och jag red två gånger i veckan. Sen växte intresset hos min pappa också och han blev väldigt involverad och till slut var det hans hobby lika mycket som min.

 

Jag hade aldrig klarat av att komma såhär långt utan honom. Jag kommer inte ifrån en speciellt rik familj, inte fattig heller men vi hade aldrig råd att köpa dyra tävlingshästar. När det kommer till ridning, hästar och tävlingar kan det bli ganska dyrt. Det var ju vissa som kunde köpa dyrare ponnys och det ger ju ofta ett bättre resultat. Vi kunde aldrig göra det. Men jag och pappa kämpade på med de hästarna vi hade. Det gick ju bra!

 

Vi åkte runt tillsammans på tävlingarna, pappa och jag. Medan andra sov i stora hästbussar så övernattade vi i bilen. Nu när jag tänker på det känner jag "herregud, vi var helt galna som gjorde det", men då var det så självklart. Vi hade inte råd att köpa en lastbil. Det var inget konstigt med det. Jag skulle verkligen vilja tacka min pappa för allt stöd han har gett mig med ridningen. Han jobbade till och med dubbelt för att jag skulle ha råd att fortsätta tävla och ha hästarna uppstallade. Utan honom hade det varit svårt, han har stöttat mig till 120 procent. Jag ser inte den framgång som jag har nu som bara min egen, utan alla runt omkring mig hade jag aldrig klarat av det.

 

Man gör inte det ensam. Jag vill tacka min pappa för alla åren han offrade för mig, för att jag skulle kunna hålla på med den sporten jag ville. Sen vill jag tacka min mamma och hela min familj. De har stått bakom mig på ett helt annat sätt längs vägen. Mina tränare, just nu Dietmar Gugler, vill jag tacka. Han har stöttat mig på ett proffsigt sätt. Jag hade inte klarat den här sista biten utan honom. Sen vill jag självklart tacka min häst Mic Mac. Hon betyder väldigt mycket för mig, det blir så som ryttare, jag ser henne knappt som en häst längre. Hon är som en väldigt god vän. Vi har hängt tillsammans i så många år, jag ser henne som en individ och så mycket mer som en tävlingshäst. Vi har ju kämpat tillsammans för att uppnå det här"

 

Någon mer än jag som har Angelica som förebild? Om någon är värd att lyckas, så är det verkligen hon.

 

Hej! Är du sugen på en ny bloggdesign?:) Jag säljer för ynka 20 kronor!:D Läs mer och se exempel här:

http://slowmotionphoto.blogg.se/2012/july/sugen-pa-en-ny-bloggdesign.html#comment