Tankeställare deluxe
Som många av er vet så jobbar jag på ett äldreboende hela sommaren som vikarie. Många av er kanske tror att "ja men det är ju bara att torka lite bajs och ut och gå med rullstolarna" - HELL NO!
Någonting jag är riktigt intresserad utav är att bara sitta och lyssna samt att försöka förstå andra människor i alla åldrar. När mina vänner mår dåligt så är jag alltid den de hör av sig till just för att jag tar mig tiden att hjälpa personen. Inte bara ett "Jaja, det löser sig" utan jag går verkligen in för det. En dam vi har på jobbet är lite orolig och behöver verkligen någon som lyssnar samt pratar med. Ikväll när vi hade en lugn period på jobbet så gick jag in till den här personen, satte mig på sängkanten och bara lyssnade samt pratade. Den här personen tror inte på sig själv och vad hon egentligen klarar av - därför behöver man stötta/peppa henne med det! Kan inte med ord beskriva känslan efter ikväll när jag hade bäddat ner henne och var på väg hem. Då ringde hon och frågade om jag ska jobba i morgon också. Hur glad blir man inte? Eller den känslan när jag precis kom till jobbet och hon sken upp som en sol på sitt rum. Hon hade dessutom berättat om mig för hennes man som var på besök idag och sagt att jag är så himla duktig. Ni kan nog inte sätta er in i den känslan, ärligt talat så blev jag tårögd och varm i hela kroppen.
En sak som verkligen, verkligen får mig att tänka om är när de boende kan sitta och gråta för att de mår så dåligt fysiskt, att de fått en sjukdom osv. Det här gör verkligen ont i hjärtat att se detta och ännu värre är det att jag känner mig oerhört mycket sämre än dem som bor där. Det går inte att förklara lyckan i deras ögon när de får gå upp på morgonen och det är SOL ute - bara en sån sak förgyller deras dagar. De tar verkligen dagen som den kommer och lever livet. Då kan man börja fundera lite på, är det verkligen värt att bry sig om sina lite för tjocka lår, sin hemska morgonfrisyr eller att internetet går lite för slött?
Ni ska veta att jag skäms varje gång jag hör när någon på rummet bönar och ber om att få ett skadefritt liv utan sjukdomar. Inser i det ögonblicket att mina problem inte är att hänga upp sig på, inte ens värt att få fram ett litet pip. Varje dag när man har hjälpt en patient med en sån oerhört liten sak få höra "Tack du är en ängel" eller "Tack för hjälpen" - det sätter iaf jag högt värde på. Att varje dag kunna cykla hem och förstå att man har gjort goda saker för en människa som behöver hjälp, det är guldvärt. Även att det här jobbet är tufft och att det inte är många som faktiskt fixar ett sånt här jobb så är det ett av de bästa jobben man kan ha - believe me!
Om det nu skulle vara så att just du behöver ha någon att prata med så kom ihåg att jag finns här och vill lyssna och kunna hjälpa. Oavsett om vi känner varandra eller inte. Har redan med min relativt lilla blogg kunnat hjälpa 2 bloggläsare med stora problem. Jag vet att det förekommer mycket hat överallt och det finns så många människor som behöver någon att prata med som kanske inte har någon att prata med. Jag kanske inte alltid kan lösa dina problem, men jag kan lyssna och försöka hjälpa så gott det går. ♥
Kommentarer
Postat av: Emma Waltersson
Jag har alltid funderat lite på att testa jobba inom sådan vård. Det verkar ändå så sjukt kul och jag älskar att hjälpa andra människor. Det är så kul att läsa lite om hur andra upplever det, så kanske mitt intresse ökar lite mer ;)
Trackback
