Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Först börjar jag mina blogginlägg med att antingen säga, gordmorgon, godnatt eller något helt random.
Sen berättar jag hur jobbigt mitt/min jobb/skola är och hur trött jag är varje dag när jag kommit hem. Efter det så kommer den såkallade dagordningen, en liten to-do lista på vad jag ska göra just den dagen som vanligt är det ju inget speciellt men jag bara måste skriva det, det är ju så viktigt liksom. Sen ibland slänger jag in en liten egen åsikt om något random ämne som ni bläddrar förbi eller läser, whatever. Efter att jag har skrivit något viktigt ungefär ett stycke så kommer dessa blahablahablaha - styckena där jag enbart svamlar men som ni ändå fortsätter att läsa.

 

Sen när jag tycker att styckena börjar bli för långa så hoppar jag ner två rader eftersom det blir mer läsvänligt och i större hopp om att ni ska läsa hela inlägget. Men när jag börjar på nytt stycke så försvinner orden ur mitt huvud och hjärnan tar semester i ungefär 10 minuter. Då passar jag på att kika facebook eller andra bloggar, sen kommer jag tillbaka och har massor att skriva om. Sen försöker jag vara rolig och efter det skriver jag alltid "haha" men tror det bara är jag som skrattar åt ironin...

 

Efter all text så kommer det nästan alltid en bild som ibland kan förknippas med inlägget eller också inte. Mestadels på Paddington såklart men det har ingen tagit skada utav än så länge, haha. (Där kom det igen, "haha" fast bara jag skrattade, så tråkig jag är, haha) fan nu hände det igen, haha. ;)

 

Sen brukar jag avsluta med en mening typ, puss och kram.

 

 

För er som inte förstod inlägget, jag var ironisk. (Snacka om att ha sämst humor i Sverige)