Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Fick på några ögonblick byta om till stallkläder, hämta in hästen, borsta honom, sadla och rida iväg mot hoppträningen. Kom i tid i allafall. Valde att hoppa på mitt raka gummipelham eftersom jag inte varierat med det så mycket och hoppades på en positiv reaktion och helt ärligt så kommer det bettet att skrotas för, fyfan vilket helvete jag fick rent ut sagt.

Som grädden på moset skulle vi träna på lydnadshoppning, BRA tänkte jag för det är precis det vi behöver träna på då han ibland kan ta saken i egna händer och helt enkelt skita i att jag sitter där uppe. På uppvärmingen kickade han ett par gånger men det brukar han ju göra liksom, det är Padde-style och så han faktiskt gör. Sen bröt helvetet loss och vi var tillbaka på ruta ett igen. Visst att övningen var svår och verkligen inte alls lätt för en minst sagt stark ponny. Började hoppa vattenmattan och fick ett stopp direkt, sen var han som en spänd pilbåge efter det men hoppade gjorde han. Efter hindret så drog han som aldrig förr, hade inte EN CHANS att sätta tillbaka så efter varje språng var det staketet som räddade mig. Kände mig totalt värdelös hela träningen då jag inte kunde göra någonting, hans vilja går liksom inte att övervinna - det bara är så.

 

Sen har han inte hoppat på 2 veckor heller så det är inte konstigt att han var så taggad. Men att han ska sticka så och jag kan bara sitta där som en myra på honom, som ett sandkorn i Sahara liksom det är inte speciellt roligt.

MEN saken är den att jag inte var arg/besviken eller ledsen på honom när jag red hem för han hoppade hinderna jättebra, inga krux alls över dem - han kom långt och hoppade därifrån vilket är mycketmycketmycket ovanligt när det gäller Padde. Träningen gick dåligt men jag är inte missnöjd ändå. Nu skrotar vi det bettet och kör på det tredelade på söndag så hoppas jag att han coolar ner sig ett par grader!