Tankar...
Ibland gråter jag, av ingen som helst anledning. Det behöver inte ha hänt någonting i mitt liv för att jag ska känna såhär, utan det kan bara komma helt upp och ner. Ikväll är en sån kväll där jag tänker alldeles för mycket på allt. Jag är ingen svag person, snarare tvärtom men att vara stark hela tiden, varje dag, 365 dagar om året fungerar inte. Jag har bara varit för stark alldeles för länge.
Dagligen hjälper jag bloggläsare via sms/facebook, jag har alltid tackat ja till jobb även att jag har känt att jag velat ta fart och springa in i väggen med huvudet före, jag har fått ta mycket skit på sista tiden ifrån olika personer, fått gå igenom mycket på kort tid och även blivit omedvetet sårad av en nära vän. Jag är stark, i alla lägen men när det bara fylls på, lager på lager så ramlar det tillslut till marken. Bägaren har runnit över. Tror att många utnyttjar min starka sida till deras egna förtjänst och till min stora förlust.
Dessa tankar varar nog bara över natten, i morgon kommer jag känna mig stark igen när jag vaknar men ibland behöver man såna här kvällar för att orka känna efter hur man egentligen mår. Jag är skittrött efter jobbet, jag orkar knappt vara i stallet, jag orkar knappt åka på innebandyträningar - antar att det är dags att ta tag i mig själv och göra det som är bäst för mig - vad nu det är.
Jag mår bra, har en familj, en drömponny, en hästgård, bra vänner, ett underbart innebandylag, bra utbildning och ett jobb - men ibland är det tillåtet att inte må bra. It´s okey not to be okey.
Ofta kan jag känna mig ensam trots att jag vet så jäkla väl om att jag har underbara vänner runt om mig. Visst är det konstigt? Mina närmaste vänner bor på avstånd, många mil härifrån och ibland suger det rätt hårt. Jag vet inte varför jag tänker såhär men det kommer som en vind och som sveper om mig ibland och som lämnar mig full av tankar och frågetecken. Ibland vore det inte fel att få just det där smset med ett litet hjärta i från en vän, det betyder så otroligt mycket att bara få sms ifrån någon nära. Min mamma skickade ett idag som fick mig varm i hjärtat. Att en sådan liten sak kan ha en sån stor betydelse. Men alltid ska allting vara så lagom i vårt land, lagom mycket av kärlek. Jag är en av dem som inte kan få för mycket kärlek och jag tror inte att någon annan heller skulle ta skada av att få ännu mer kärlek/uppskattning än "vanligt". Jag ska bli ännu bättre på att uppskatta människorna jag valt att ha runt omkring mig med start redan ikväll. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad, right?
Sen vill jag bara tillägga detta, när vi ändå pratar känslor och tankar. Det finns en varelse där ute i hagen, en med fyra ben, en svans, två ögon, en mule och ett hjärta som är min stora trygghet. Han stabiliserar upp mig igen när benen känns darriga och som gelé. När jag inte vet vart jag ska ta vägen eller hur jag ska resa mig upp så är det alltid han som får mig på fötter igen. Jag kan inte tacka honom nog för vad han gör för mig, varje dag. Fyller mitt liv med glädje och kan utan ord lätta upp min dag när det känns blytungt. Jag kan inte sätta mig in i en situation utan honom som stödpelare, förstår inte hur jag skulle kunna hitta glädjen i mitt liv om han inte fanns. Tack Paddington för att du får mig att känna mig levande.
Kommentarer
Postat av: emma hellgren
elin du är sjukt bra, fast de visste du nog redan men en bättre vän än dig får man nog inte. grym är du, puusss&kram <3
Svar:
Elin Ljunggren
Trackback
