Viiiinst!!
Åh måste varit den bästa matchen vi gjort. Låg under med 1-0 men vann tillslut med 2-1, så jäkla starkt och grymt gjort av oss. Bästabästa CIBK!
Gutt att det dessutom var DM match, ihhh lycka ❤
Matchstart!!
Nu börjar matchen, just nu står jag ute på planen och är redo för lite fight!
Önska mig lycka till, så kommer resultatet upp så fort vi spelat färdigt :D
Önska mig lycka till, så kommer resultatet upp så fort vi spelat färdigt :D
Black heart - Stooshe
Fick ni dagens mig också, haha!
FRÅGESTUND!
Efter mycket förfrågningar om en frågestund så är det nu dags för en ny! Jag svarar på ALLT i morgon kväll! :)
Nu - mot ljungby!
Mot Ljungby för att spela DM match!
Det här med spö och sporrar
Ett ämne som oftast leder till en stor debatt bloggvärlden över är just det med spö och sporrar, när blir det för mycket användning och vart går gränsen på hur mycket man får använda det innan det räknas som en bestraffning?
Jag är väldigt kluven kan jag börja med att säga. Enligt mig går det inte att dra en rak linje där man drar alla hästar över en kam. Vissa hästar klarar inte av att ha spö på medan andra behöver det som en extra hjälp framåt. Det viktigaste av allt är att hästen på något sätt inte kommer till skada psykiskt eller fysiskt av användandet.
Jag rider med sporrar på Paddington i hoppningen, som en extra hjälp för att jag anser att han behöver det. Om jag själv skulle känna att "shit, jag kan inte hantera att rida med sporrarna" - då skulle jag aldrig få för mig att sätta på mig sådana heller. Vi som ryttare måste själva avgöra om vi kan hantera det här med spö och sporrar så de inte stjälper en istället för att hjälpa.
Spö däremot tycker jag är värre att använda om man nu brukar det fel. Det finns alltid minst ett skräckexempel på tävlingar där hästen får ett rapp i baken som bestraffning för att ryttaren blev besviken. Om någon av er har stått nära mig på tävlingar när sånt här händer så vet ni om att jag håller andan och vänder bort blicken. Jag skulle aldrig i livet få för mig att rida med spö om jag inte skulle kunna behärska mitt humör. För det är så fruktansvärt fel att hästen många gånger får ta smällarna när det blir ett stopp fast det till största del är ryttarens fel att stoppet kom. Sånt där gör mig rysligt förbannad. Min syn på ridsporten är ju att hitta glädje i det man gör så jag tar så illa vid mig när jag får se ett ekipage där ryttaren piskar igång hästen, piskar den igenom banan för att ryttaren ska ha chans att placera sig. Humöret ska inte gå ut över hästen. För nästa gång sånt händer, så kommer inte din häst ställa upp mer på dig. Hästen ska tydligt visa att den inte tar illa upp vid användning utav spöet, enligt mig.
Sen finns de människor jag beundrar, som rider väldigt fint med spöet och använder det på rätt sätt. Med rätt sätt menar jag inte som bestraffning utan som en liten kick framåt när det behövs. Tex om man kommer helt fel på ett hinder, kommer för långt ut och måste trycka av hästen, så kan man använda spöet på bogen som ett förstärkande tecken på att "vi ska hoppa av här ifrån" - sånt tycker jag är okey om det förekommer någon enstaka gång under ritten men inte annars.
Kort och gott, kan man inte behärska spö och sporrar så ska man heller inte använda det!!
Men nu är jag lite sugen på att höra era åsikter och synpunkter på det här med användandet av spö och sporrar.
Vad tycker ni?
Vad tycker ni?
Året var 2008
Movie
Här kommer då filmen från igår, mamma hann tyvärr inte filma mer än i början när vi hoppade fram men det är iaf någonting och jag antar att det är bättre än ingenting. Hade så gärna önskat att hon var med och filmade när vi hoppade oxrarna men well, det kommer nog fler såna här bra träningar för oss.
Och för er som tänker gå bananas och leka experter nu när ni tittar på detta klipp så vill jag bara förtydliga en sak så vi slipper onödiga kommentarer. Paddington är sin egen ponny, mycket mycket mycket stark häst som kräver en speciell ridning. Det är även han som springer runt och gapar, det är inte pga mig eller mitt tygeltag utan det är för att han blir för taggad och vill dra iväg. Så nu vet ni det.
Sparade även ljudet förutom på sista klippet då mamma fick för sig att börja babbla om något som inte hörde till, haha! ;)
Godmorgon!
Lyssna nu riktigt noga allihopa.... idag gick jag upp i tid men är fortfarande trött, kan vara för att jag vet om hur jobbig min dag kommer bli men framförallt rolig! Går till 4 i skolan idag, känns märkligt att fredagen ska vara den jobbigaste dagen i skolan liksom men efter den tar jag bussen till Oskarshamn för att sedan sätta mig på en buss till Ljungby - dags för match! Kommer väl vara hemma runt 2 inatt, hehe och ska börja jobba klockan halv 8 på morgonen till halv 5 på eftermiddagen. Efter det kommer Emma till mig och rider Paddington, förvänta er en bildbomb!
Filmen är på ingång, vi hörs senare goingar ♥
Hoppträning 30/8-12
Från katastrof till kanonbra - beskriver nog kvällen jättebra. När jag kom hem idag var tanken att jag egentligen skulle rida Toi men eftersom jag fick en plötslig huvudvärk på vägen hem så blev det att vila då jag ville genomföra hoppträningen ikväll med Paddington. Allt började med att mina underbara stövlar gick sönder i dragkedjan innan jag skulle sitta upp och rida iväg. Så det var bara att gå in och byta till ridskor som jag förövrigt inte tycker om att rida i men fanns inget annat att göra åt saken.
Väl uppe så red jag fram honom, skrittade upp vilket tar en kvart så han var mjuk när jag skulle börja arbetet. Idag gjorde jag en förändring på honom genom att ta bort martingalen eftersom jag på tävlingen upplevde det som att han drog ner huvudet och blev enormt stark vilket ledde till att jag inte kunde göra så mycket - därför jag ville testa något nytt för att hitta en lösing. Det blev en stor skillnad måste jag säga! Ska värva lite med och utan den ett tag framöver så han inte vänjer sig vid att alltid ha den eller att aldrig ha den.
Idag var det markarbete på schemat, riktigt kul faktiskt där man som ryttare inte kunde slappna av alls utan det var mycket att tänka på hela tiden. Det var hinder på en serpentinbåge där det gällde att få hästen liksidig och smidig, samt få den att byta galopp. Detta fungerade ovanligt bra på Paddington idag, blev inte jättestark och sprang ifrån mig utan väntade på min signal. Dock så blev han lite överladdad och bytte galopp med bocksprång, väldigt högt vissa gånger men det fungerade ändå bra. Sen studsade vi lite, körde konditionsintervaller så i slutet var Padde svettig från öronen och ner till hovarna, haha.
I slutet hoppade vi oxrarna som stod diagonalerna. Först tog vi de långa svängarna och hoppade som en 8:a liksom och sedan vände vi lite tuffare in på dem. De låg mellan 95-100 cm höga och det rullade vi över väldigt bra måste jag säga. Utan martingalen kunde jag faktiskt sätta tillbaka honom mer och få honom på mina distanser. Kom rätt på alla hinder idag, kändes skitbra rent utsagt! :)
Mamma filmade bara lite i början, men den filmen kommer i morgon på morgonen när jag är i skolan då internetet går i racerfart där, hehe.
Okej... mobba mig inte för min otroligt failade förklaring till bild nu, ska förklara. Den röda linjen är de övningen över serpentinbågen och den orangea linjen är vägen från oxer-oxer. Följer ni bara linjerna från start så ser ni hur övningen såg ut.
Jag är så himla NÖJD med Paddisen idag! :D
I miss you.
...
I only miss you when I´m breathing, I only need you when my heart is beating.
I only miss you when I´m breathing, I only need you when my heart is beating.
Fredrika Malm ♥
Goooooomorgon!
Härliga torsdag, hoppas bara dagen slutar bättre än vad den började. Jag ser ut som ett troll i huvudet, typ plus att jag var så duktig och packade träningsväskan till idrotten idag men glömde lägga ner skorna, BRA där Elin, BRA. Så om jag inte uppdaterar senare så har min idrottslärare haft ihjäl mig ;)
Idag är det hoppträning med min köttbulle (Paddington) uppe på ridskolan, var sjukt länge sedan vi tränade där uppe för tränare så det ska bli jättekul! Mer om det senare + film om min mamma följer med upp vilket jag inte kan lova nu på förhand.
Ha en bra dag, alla!
Godkväll!
Hej på er allesammans!
Anledningen till att det blir såhär dålig uppdatering på kvällarna är för att jag har haft sjukt mycket att göra. Ikväll har jag aktiverat båda hästarna tex, red Toi i skogen och han lunkade på bra min lilla 3 åring. Sen red jag ett pass på Paddington, kravlöst men det gick ändå helt okej, i morgon taggar vi hoppträning!
Anledningen till att det blir såhär dålig uppdatering på kvällarna är för att jag har haft sjukt mycket att göra. Ikväll har jag aktiverat båda hästarna tex, red Toi i skogen och han lunkade på bra min lilla 3 åring. Sen red jag ett pass på Paddington, kravlöst men det gick ändå helt okej, i morgon taggar vi hoppträning!
De kommande dagarna har jag verkligen inte en minut ledighet, typ men jag ska göra så gott jag kan för att hinna med allt i min väg. I morgon är det hoppträning på kvällen, sen hem, duscha och sova. På fredag åker jag direkt efter skolan till Oskarshamn för att möta upp laget för att sedan sätta sig på en annan buss till ljungby, tar ca två och en halvtimma. Ska spela innebandymatch alltså som börjar klockan 8 på kvällen vilket innebär att jag är hemma hos mig runt 1-2 på natten. Sen ska jag upp vid halv 8 på lördag för att jobba till halv 5, sen kommer förhoppningsvis Emma till mig och nanar över, mysigt!
Utöver detta så ska bloggen prioriteras högt upp också, ska försöka göra så många tidsinställda jag kan nu under morgondagen men det ordnar sig, det vet jag. Har ju även med mig min iphone vart jag än är, så lätt slipper ni inte mig. ;)
Nu ska jag titta på några avsnitt av andra avenyn, sen tvärslagga i min säng. Godnatt! ♥
Kom på att jag saknar min lillebror, ganska så väldigt mycket också!
By the way.. under natten så kan ni ju fundera lite på vad ni skulle vilja läsa om här i morgon! :)
You´re the inspiration
Det händer lite då och då att jag får frågan vem min inspirationskälla är vilket jag på något sätt ska försöka förklara nu för er. Jag ser upp till många människor och har som säkerligen alla hästmänniskor, Rolf - Göran Bengtsson som förebild då jag anser att han är en jordnära och fantastisk person som representerar ridsporten på ett ypperligt sätt. Men jag kan inte påstå att han är min inspirationskälla för kan ni gissa vem det är? Ingen mindre än min fyrbenta vän ute i hagen, Paddington.
För ett tag sedan sökte mamma på Paddington på google och upp kom en sida där det stod lite om honom. Jag valde att mejla den här tjejen i hopp om att få svar tillbaka, eftersom jag ville veta vad som hänt med Paddington tidigare i livet då jag fått höra att han blivit nästintill bortskänkt 2 gånger bara på den tiden han befunnit sig i Sverige. Den här tjejen mejlade tillbaka och jag fick reda på saker som man kanske egentligen ville veta. Padde har fått gå igenom sjukt mycket och jag beundrar/respekterar honom något så sjukt mycket. Förstår inte hur han orkar med allt psykiskt och att han är så stabil i psyket som han är idag. Det är STARKT gjort. Från att ha blivit nedvärderad till botten av äckliga människor som nästan skickade tillbaka honom till Irland igen, till att bli en ponny som alla vill rida på, en ponny många vill ha i sitt egna stall.
Det är faktiskt efter Paddes story jag börjat använda uttrycket "What doesn´t kill you makes you stronger" vilket stämmer in på både hans och mitt liv. Jag fick Paddington i precis rätt tillfälle och han mig. Det tog knappt 1 minut innan vi funnit varandra, han är som gjord för mig och jag är gjord för att älska honom. Jag är inte gladare än när jag är i hans närvaro, han sprutar energi omkring sig. Det är en ponny jag skulle kunna skriva en hel bok om utan problem. Han är speciell, på ett bra sätt. Minst sagt UNIK.
Den här ponnyn är värd all kärlek han kan få och det glädjer mig att se hur bra han mår, varje dag, hemma hos mig. Det är en fröjd för ögonen att höra hans gnäggningar när man kommer in i stallet på morgonen. Jag är stolt över honom vad han än gör. För varje steg han tar, desto närmare hjärtat kommer han.
Han om någon förtjänar att ha ett bra liv och bli respekterad för den HAN är.
Paddington, en på miljonen ♥
Paddingtons & min låt. Texten sitter precis där den ska, ifrån hjärtat från mig till honom.
You know our love was meant to be
The kind of love that lasts forever
The kind of love that lasts forever
And I want you here with me
From tonight, until the end of time
You should know, everywhere I go
Your always on my mind, in my heart, in my soul
You're the inspiration
You bring feeling to my life
You're the inspiration
Wanna have you near me
I wanna have you hear me sayin'
No one needs you more than I need you
Elin Ljunggren - who?
Eftersom statistiken har ökat från dag till dag den senaste veckan så vore det passande med en liten presentation av mig själv så ni vet vilken person det är som sitter bakom skärmen och som driver den här bloggen, elinlinnealjunggren.blogg.se
Mitt namn har ni väl redan listat ut med hjälp av bloggnamnet och rubriken antar jag. Jag heter alltså Elin Ljunggren för er som ändå råkat missa det. Jag är nyss fyllda 18 år och studerar sista året på mönsteråsgymnasiet på linjen omvårdnad. Anledningen att jag går omvårdad är för att jag på något sätt vill jobba med människor i framtiden. Jag bor i en liten håla/köping som heter Mönsterås som ligger 5 mil norr om Kalmar. Eftersom jag har hästar så bor jag på en hästgård med min mamma, hennes sambo och två småsyskon en bit utanför Mönsterås city, ca 5 km. Att bo på "landet" är helt underbart vill jag bara tillägga.
På min fritid utövar jag både ridning och innebandy. Jag har ridit sen jag började.... nä men jag har väl ridit sen jag var 3 år, började på ridlekis när jag var runt 4-5 år på Ridklubben Udden, en bit utanför Kalmar. Idag äger jag 3 hästar men har 5 stycken sammanlagt hemma på gården. Jag tävlar på LB höjd men tränar högre.
Sen mitt andra intresse då, innebandyn. Jag spelar i Craftstadens IBK som ligger i Oskarshamn, tidigare spelade jag i Sandbäckshults IBK men har som sagt bytt klubb och det här är min 3:e säsong i mitt nya lag. I år har vi tagit steget upp i division 2 och ska göra allt för att hålla oss kvar där. Hur det går för oss, kommer ni att få läsa en del om i den här bloggen.
Okej, nu var allt ytligt färdigt om mig så nu kan jag väl börja presentera hurdan jag är som person. Om jag skulle beskriva mig själv så skulle jag säga att jag är en ödmjuk, humoristisk, ärlig, väldigt trevlig, snäll, uppskattar mina vänner mycket, öppen och lätt att prata med. Genom min blogg har jag fått kontakt med många nya och härliga individer, vilket jag är extremt glad över. På min blogg vill jag att alla ska trivas, inget skitsnack fram och tillbaka, dagisfasonerna har vi växt ifrån lite kan jag tycka. Min uppgift som bloggare är att skriva på ett inspirerande sätt och mitt mål är att kunna nå ut till så många människor som möjligt med mina åsikter samt förslag på förbättringar inom olika områden. Den innehåller mycket vardag, allt som hör till ridsporten, lite innebandy, mycket personligt, allt för att variera mig så mycket som möjligt. Jag tar mig även mycket tid till att prata med bloggläsare antingen via sms, facebook eller här på bloggen. Det har även hänt att jag fått telefonsamtal ifrån okända personer som vill ha hjälp med någonting och på sätt kommer jag närmare mina bloggläsare. Får inte glömma att säga att jag blir jätteglad om ni lämnar en liten kommentar ibland också ;)
Är det någonting ni funderar över så svarar jag alltid, antingen i inlägg (om ni så önskar) eller direkt på kommentarerna!
Välkommen till min blogg och mitt liv, hoppas ni ska trivas!
Filmen från tävlingen
Ursäkta att den har dröjt men här har ni den! :)
Det är verkligen inte den snyggaste rundan vi gjort tillsammans men vi hade fruktansvärt kul iaf
Godmorgon onsdag!
Ojojoj... jag skulle inte tacka nej till en sovmorrgon inom en snar framtid för just nu är jag hiskeligt trött trots att jag la mig i en bra tid igår. Igår när jag kom hem klockan 8 från innebandyträningen så bytte jag om och gick ut och longerade Paddington. Det var längesen vi gjorde det och herrejösses vilken energi det finns i min lilla köttbulle. När han skulle galoppera så drog han på för fullt och kickade hejvilt, sen helt plötsligt tvärnitar han och kommer in till mitten när han tycker att han varit duktig, så söt!
Men det gick bra iaf och han var nöjd efteråt lille killen. Som avslutning gick vi en promenad trots att det var bäcksvart redan klockan 9 på kvällen, suck! Jag tycker om hösten men inte när det ska bli så mörkt, så fort.
Vi hörs mer under dagen! :)
Tisdagsunderhållning
Vår lilla kissemisse som bor hemma hos min pappa är faktiskt inte alls dum ibland. Det stod ett coca cola glas med mjölk i men katten kom inte ner med huvudet så den kunde dricka mjölken så man får väl göra det bästa av situationen? ;)
Bätteropps HS - 26/8
Som sagt, jag var ju och tävlade förklassen till allsvenskan med Paddington i söndags. Jag hade inga som helst förväntningar, jag visste bara att vi skulle ha kul tillsammans. Klassen var en LC, alltså 90 cm som Paddington tyckte var allt för lågt så på framhoppningen sög han verkligen till sig hinderna som om han aldrig gjort annat. Men det gick bra på framhoppningen iaf, han tyckte ju att det var så fruktansvärt kul att bralla loss lite emellan hinderna ;)
Sen kom vi in på banan då. La upp en bra galopp och styrde mot 1:an och vi kom lite för långt ut vilket Paddington inte alltför ofta ställer upp på men jag tryckte och över kom vi. Tvåan som låg på linje med ettan, där kom han på samma position igen, för långt ut och den här gången ville han inte vara lika bussig så vi fick ett stopp där. Men sen efter det ville han hoppa allt på samma gång, haha. Han bara drog och drog men det är ingen mening med att försöka få honom att gå lugnare för när han väl bestämt sig så kan man inte göra någonting. Runt banan kom vi på 4 fel alltså. Jag är jättenöjd med klassen, vi hade ju SÅ kul!! :D
Här kommer lite bilder som Sara har fotat, tack så mycket!
Anledningen till att han är så svettig är för att det är varmt + för hans brallning mellan hinderna på framhoppningen, min lilla tok
Filmen kommer alltså i morgon!
Minola & Milton
Får börja med att ursäkta mig så jättemycket för att jag inte har uppdaterat om varken Milton eller Minola på ett tag nu, det ska jag verkligen bli bättre på! Det är trots allt många som vill höra om hur det går med Milton och hur han utvecklas.
För er som är nya här på bloggen så är Milton vår första egenuppfödda ponny som föddes den 12 maj detta året.
Milton är en avkomma undan Minola och efter Kulltorps Hampus. Minola är en D-ponny och Hampus en C-ponny så förhoppningsvis blir Milton en maxad C-ponny eller en mellanstor D-ponny. Minola är ett arabiskt fullblod och Hampus är en welsh.
Milton är en avkomma undan Minola och efter Kulltorps Hampus. Minola är en D-ponny och Hampus en C-ponny så förhoppningsvis blir Milton en maxad C-ponny eller en mellanstor D-ponny. Minola är ett arabiskt fullblod och Hampus är en welsh.
Mamma Pappa
Sist ni såg Milton på bild så såg han ut såhär:
Men nu för tiden ser han ut såhär:
Han har alltså ändrat utséende och bytt från brun till grå färg. Det har annars inte hänt så mycket mer i själva utvecklingen med honom förutom att han blivit så otroligt stor! Det är helt sinnesjukt vad fort tiden går och hur fort han växer upp, lille killen. På dagarna går han med sin mor ute i vår stora hage där de kan busa av sig. Milton är en extremt social ponny med glimten i ögat. Han har även börjat gnägga till mig när jag kommer ut och ropar på honom i hagen, det har även förekommit att han galopperat fram till grinden om jag står där. En dag låg han till och med i mitt knä med huvudet och somnade där, så underbart kelig är han!
Om ni har frågor som har med Milton att göra så är det bara att fråga så ska jag ta mig tiden att svara!
:)
Kommer ni förresten ihåg den här filmen? När han precis är nyfödd, kan inte sluta titta - så fruktansvärt söt!!
28/8-12
Godmorgon! ♥
Idag blev det lite stressigt på morgonen för min del eftersom jag "råkade" somna om efter det att klockan ringt. Vaknade upp 20 minuter innan taxin skulle komma, bra Elin, BRA. Så jag hann inte lägga över filmen från tävlingen på datorn och därför får den helt enkelt vänta tills i morgon men utvärdering kommer ni få samt bilder.
Direkt efter skolan idag så tar jag bussen till Oskarshamn för lite innebandyträning med grymma laget, ska bli roligt att få träna på ett roligt sätt igen. Hoppas på att kunna hämta ut mina nya innebandyskor som jag lagt undan också! Efter detta så hämtar pappa mig där, sen måste Paddington få röra på sig idag så han inte blir likstel.
Hoppas ni får en bra tisdag grymma ni! :)
Ni hittar mig även här, för er som vill börja följa mig ännu mer!
Instagram = ljunggrenelin
En bra dag fick ett bra avslut
Idag kom den efterlängtade vilodagen för både mig och mina hästar. Istället har jag varit barnvakt åt mina småsyskon, bloggat och ätit. Idag gjorde jag nog ett stort misstag.... jag laddade ner andra avenyn säsong 3 vilket kommer leda till att det blir sena nätter ett tag framöver. Borde vara olagligt att producera såna där beroendeframkallande serier! ;)
När jag loggade in här ikväll mellan varven så blev jag för det första chockad när jag kollade statistiken då den slog i taket och kommentarer började komma in vilket är jättetrevligt tycker jag! Det är alltså åsiktsdrottningen själv som har länkat till detta inlägg som jag skrev igår då hon ansåg att det var väldigt bra skrivet. Det värmer i hjärtat att höra ifrån en sån otroligt grym människa. Kul att även få den responsen ifrån er, skönt att höra att det faktiskt finns mänskliga hästmänniskor där ute! :)
Nu ska jag titta på ännu ett avsnitt av Andra Avenyn och sedan ta en lång dejt med John-Blund.
Godnatt alla ni där ute, vi hörs av i morgon igen - då med film från tävlinge samt utvärdering! ♥
Godnatt alla ni där ute, vi hörs av i morgon igen - då med film från tävlinge samt utvärdering! ♥
De omtalade ponnymorsorna
Det pratas vilt om ponnymorsor ute i bloggvärlden och det enda jag hört om dem är negativt. Visst att jag också råkat ut för ett flertal idioter till ponnymorsor som står och snackar skit öppet om en. Jag har väldigt svårt för vuxna som inte kan behärska sig eller uppföra sig vuxet, jag klarar inte av det. Vuxna kan med göra fel men jag menar, prata skit om barn upp till 18 år på en ponnytävling, det är att göra ett stort misstag. Jag börjar förstå vart många barns ondska kommer ifrån och varför mobbningen ökar mer och mer i vårt samhälle - det är ju de vuxna som lär dem att göra så, och till och med få oss att tro att det är okey. Fruktansvärt!!
Men jag vill inte smutskasta alla ponnymorsor överhuvudtaget för det finns eldsjälar samt underbara människor där ute också som man inte tagit fram i rampljuset vilket jag tänker göra NU!
Igår när jag hade tävlat min klass och ställde mig i kioskkön så hörde jag en mamma bakom mig säga till sin lilla dotter att "Ställ dig bakom den här tjejen som hade en sån stark ponny". Jag vände mig såklart om och log mot dem, sen började vi prata lite. Den här ponnymamman fick mig på bra humör genom att ösa beröm över mig och mitt arbete med Paddington, för det är inte alla som ser hur mycket jag verkligen får jobba med min speciella häst.
"Du har verkligen en speciell ponny och jag beundrar verkligen DIG som kan rida honom så bra som du kan. Han ser ut att vara jättestark och jag förstår inte hur du orkar hålla om honom, han är inte liten och nätt i kroppen heller så förstår att du får kämpa uppe på ryggen. Jag tycker verkligen om den här ponnyn, så cool häst du har. Min sambo sa även det att den hästen skulle kunna köra timmerstockar eftersom han är så pass stark, han som annars inte är så insatt blev också imponerad över ditt sätt att hantera honom. Bra jobbat!" Sen fick jag en kram av både den lilla flickan och hennes mamma.
Kan inte ens förklara hur bra min dag blev efter de orden från den här människan som jag aldrig någonsin sett innan. Snacka om en levande energispridare! Jag ska bli precis likadan som den här människan när jag blir vuxen och får egna barn. Shit, vilken underbar familj den här lilla tjejen bor med och vilka möjligheter hon får att bli en riktigt bra människa i framtiden. Ett jättestort tack till dig, du som lyste upp min dag ännu mer! Borde finnas fler ponnymorsor som dig ♥ Jag diggar dig!
JAG KLARADE DET!!
Åh vad jag är glad ska ni veta efter förra måndagens fiasko så är jag överlycklig igen. Valde att inte berätta detta för er förra måndagen då jag redan tyckte att det var jobbigt som det var men nu kan jag väl gå ut med det. På måndagar har vi specialidrott, som jag haft sen jag började gymnasiet. I den här kursen gäller det att känna till sin egna träning, ta ansvar och utveckla sig. Det enda vi gjort nu under en lång tid är att springa slingan i skogen med lååånga och många backar i. Slingan är dryga 1,5 kilometer, ett varv. Från början kunde jag inte ens jogga hela rundan, jag orkade verkligen inte och mitt mentala tyckte det var det pissigaste som fanns. Jag ville inte till specialidrotten eftersom jag kände mig värdelös gentemot alla andra duktiga handboll/fotbolls spelare som kunde springa varv efter varv. Men jag hade inget val så det var bara att bita ihop och fortsätta även att det gjorde ont i mig.
Kommer så väl ihåg när jag för första gången orkade jogga igenom rundan, tog väl kanske 15 minuter eller något liknande men jag var så glad över det jag då presterade. Kom fram till att man inte ska bry sig om hur mycket alla andra klarar av och presterar eftersom jag var där för att förbättra mig liksom. Jag tycker fortfarande att det är bland de tråkigaste som finns att ta på sig kläder och springa. Jag är mer en människa som kan gå hur långt som helst utan problem men att springa, blir bara tråkigt och jag vet inte varför. Antar att en liten del kan vara att jag aldrig varit bra på det, aldrig funnit motivationen att ut och springa.
Förra måndagen fick jag ett bottennapp. Vi skulle springa spåret som alla andra gånger bara det att det var första gången efter sommarlovet. Jag hade höga förväntningar eftersom jag vet hur mycket jag tränat i sommar genom att cykla till jobbet, 1,5 mil fram och tillbaka. Har även ridit och varit ute på promenader så jag förväntade mig att jag kunde prestera bättre nu då. Vi hade ett varv uppvärmning, vi joggade alltså runt slingan och lite till (2km sammanlagt). Sen skulle vi springa två varv på det, på tid. Jag började springa men mitt i slingan fick jag ett fruktansvärt moment när det helt plötsligt blev svart för ögonen och andningen spökade jättemycket. Gjorde ont i hjärtat bokstavligt talat och jag visste inte vad som hände, var ju såklart tvungen att stanna då. Sen gick jag hela vägen runt istället. Det låter kanske inte som världens grej i era öron men jag kände mig så jäkla dålig rent ut sagt.
Idag hade vi test på 3 km löpning, på tid då såklart. Jag var jätteorolig för att det skulle hända igen och det tog emot att ta på sig träningskläderna. Jag la upp ett bra tempo från början, ett tempo jag kunde och som jag visste att jag klarade av att hålla i två varv. Det var inte långt ifrån att jag gav upp efter första rundan vill jag lova men jag bet ihop och gav mig fan på att jag skulle komma i mål utan att ha stannat. Fortsatte i mitt tempo och när jag såg sista backen som förövrigt är megalång så hade jag ork kvar i benen så jag la i sista växeln och sprang i mål!! JAG KLARADE DET!!
Jag kom i mål på tiden 17:19 vilket inte alls enligt mig är dåligt. För er som är vana att springa tycker ju inte att detta är en big deal liksom men för mig är detta bra. Dock sprang jag snabbare förra testet då jag sprang på knappa 16 minuter men då mådde jag bättre psykiskt och det mentala är extremt viktigt när det gäller löpning. Jag har problem med andningen och när det blir för tungt så säger hela min kropp STANNA! Men då gäller det att streta emot och fortsätta, vilket inte alltid är det lättaste men idag lyckades jag.
You're the inspiration
You know our love was meant to be
The kind of love that lasts forever
The kind of love that lasts forever
And I want you here with me
From tonight, until the end of time
You should know, everywhere I go
Your always on my mind, in my heart, in my soul
Baby, you're the meaning in my life
You're the inspiration
You bring feeling to my life
You're the inspiration
Wanna have you near me
I wanna have you hear me sayin'
No one needs you more than I need you
You're the inspiration
You bring feeling to my life
You're the inspiration
Wanna have you near me
I wanna have you hear me sayin'
No one needs you more than I need you
Godmorgon
Gäääsp!
Idag känner jag mig verkligen trött i hela kroppen. Jobbade i lördags mellan 07:30 - 16:30 = 9 timmar, sen red jag Paddington och fixade inför tävlingen, kom in sent. Igår tävlade jag och hjälpte till från klockan 9 på morgonen, kom hem runt 5-6 tror jag. Så idag är jag trött och skulle behöva lite ledighet känner jag men well, får ladda om inför den här veckan och jobb i helgen igen ;) Bara att bita ihop och se glad ut, en vecka närmare studenten!
Idag känner jag mig verkligen trött i hela kroppen. Jobbade i lördags mellan 07:30 - 16:30 = 9 timmar, sen red jag Paddington och fixade inför tävlingen, kom in sent. Igår tävlade jag och hjälpte till från klockan 9 på morgonen, kom hem runt 5-6 tror jag. Så idag är jag trött och skulle behöva lite ledighet känner jag men well, får ladda om inför den här veckan och jobb i helgen igen ;) Bara att bita ihop och se glad ut, en vecka närmare studenten!
Film och utvärdering kommer i morgon på morgonen från tävlingen igår. Fast vet inte riktigt om jag ska ladda upp filmen, vi får väl se! Men utvärdering är utlovat iaf! Kan säga att jag är nöjd iaf och Padde skötte sig bra!
Igår pratade jag med en av världens goaste bloggläsare i över en timma, så himla härlig människa, borde finnas fler som henne! Fick mig på mycket bra humör. fina Agnes ♥
Nähe dags för lite lektion om en stund, innan dess blir det lite musik eller rättare sagt den här underbara låten:
Godmorgon på er alla!
Ridningen ska vara KUL
En sak jag verkligen har lagt märke till under alla mina år på tävlingsplatser är att många enbart är på tävling för att just tävla. Ordet tävling tar vi på alltför stort allvar, enligt mitt tycke. Det känns som vi på något sätt tar ordet tävling på fel sätt, vi förvränger det och får det att låta fel. Anledningen till att ordet tävling låter fel i dagens konstiga samhälle är inte vi barn eller ungdomar utan de vuxnas fel i många fall. Bara på de tävlingar jag varit på så har jag sett flera exemplar där föräldrarna/föräldren sätter press på sina barn och om det då blir pannkaka så får dessa stackars ungar skäll och blir då ledsna/besvikna på sig själva. Men hallå? Hur var det nu med det här... ni vet... att ha KUL?
Det spelar ingen roll vart man än är i vårt avlånga land för alltid ska det finnas några människor som ska lämna spydiga kommentarer eller vara allmänt dryga. Människor som är så inskränkta och som går bananas över att man vågar ta några kliv utanför ramen så att säga. Idag hade vi en hemmatävling på lokal nivå där allsvenskan div 2 var inblandat. Jag tycker riktigt synd om dessa stackars B-ponnyryttare (de unga tjejerna alltså) som har sån enorm press på sig just för att de rider i lag. De som klarar av den pressen man har att nolla ger jag en stor eloge till, en riktig klapp på axeln ska de ha! Jag beundrar er jättemycket! Men nu kommer vi till det som fick mig att skriva detta åsiktsinlägg...
Jag stod på banan eftersom jag var funktionär, stod precis vid hinder nummer 1 och in på banan kommer en liten ryttare som kämpar och sliter för att ens få fram ponnyn i galopp. Hon fick ett stopp på första hindret och sen vände hon och skulle komma på det en gång till - men då stannade ponnyn 10 meter innan och totalvägrade att röra sig framåt. Man riktigt såg hur ledsen den här flickan blev, tårarna började rinna och hon var nära på att ge upp. Då agerade jag faktiskt, trots att man kanske egentligen inte får göra det men jag tog så illa vid mig av att se den här 9/10/11 åriga tjej så ledsen. Så jag gick fram till ponnyn, tog tag i tygeln och började springa med den fram till första hindret så den kom igång. Trots detta så stannade den ut sig på det hindret men då sa jag till denna för mig okända människa att hon skulle testa ta det en gång till innan hon gick ut. Då tog jag tag i tygeln och sprang med ända fram till hindret och då hoppade den. Den här flickan var GLAD när hon lämnade banan och tackade så mycket för hjälpen, hon var verkligen tacksam över att ha kommit över första hindret. Efter detta fick jag höra suckande överallt på läktaren, många som blickade mig efteråt eftersom de då ansåg att det jag gjorde var fel för man får ju inte hjälpa till? Det skulle ju vara fusk liksom?
Tycker det är helt sjukt hur människor tänker egentligen alltså, blir nästan mörkrädd. Hon hade liksom redan stannat en gång och när man rider i lag spelar det ingen större roll om man får 4/12/16 fel eftersom det endast är 0:or som går vidare. Så varför var det fel av mig att hjälpa henne om man nu tänker efter? Är det inte bättre att den här tjejen får känna att det är KUL att tävla och få en rolig syn på tävling istället för att strunta i att hjälpa så hon kanske inte har lust att tävla mer? Jag själv åker enbart ut på tävlingar för att det är KUL numera, innan var jag också en sån där tävlingsmänniska som ville vinna till vilket pris som helst. Skönt att jag nu har växt ifrån det stadiet och blivit mer mogen i mitt tänk. En sak ska jag säga er och det är att det är fruktansvärt skönt att slippa ha massa förväntningar och press på sig inne på banan, bara släpp allt omkring dig och ha kul istället. Det är så mycket lättare och så mycket roligare.
När ni blir äldre och ska visa era barn er ponnytid. Vad är det första ni tar fram och visar då, rosetterna/priserna eller bilder på er själva tillsammans med er ponny?
←VS→ 
För mig är säger det sig självt att man tar fram mysiga kort och berättar om hur den hästen var till sättet och allt man gått igenom tillsammans. Men varför finns det då en sån sjuk prishets, prestationsångest och storhetsvansinne? Jo för alla vill vi bli bekräftade, vi vill känna att andra ska tycka att vi är så himla bra jämt. Vinner man SM, får man mer bekräftelse och man "stiger i värde" än om man "bara" rider på lokal nivå. Det är sällan jag ser en avslappnad människa som bara åker på tävling för att ha KUL och det är rent utav förjävligt. Förstår mig inte på människor som stirrar sig blinda på resultatet på pappret, bränn upp pappret för tusan - det resultatet kommer du ändå glömt om hundra år men känslan kommer alltid att finnas kvar inom dig.Jag säger inte att det är fel på att satsa/komma på placering men gör det då med glädje.
Släpp resultaten, släng de åt skogen och fokusera bara på en sak, HA KUL!!
Du är minst lika duktig som alla andra, tro på dig själv och gör din sak.
Det här kommer jag alltid att stå upp för, för ridning/tävling ska vara KUL
Det här kommer jag alltid att stå upp för, för ridning/tävling ska vara KUL
Jag älskar min häst för den han är, inte för det han presterar och det hoppas jag att ni där ute också gör med era hästar!
Vänta er ett åsiktsinlägg
Har ett brainstorm moment, fick det efter dagens tävling. Skriver om det, ikväll - lite senare!!
Hard work
Hej mina friends!
Nu sitter jag på jobbet, slutar halv 5 och då är det direkt hem och fixa iordning Paddington som gäller! Bloggningen hamnar lite på sniskan som ni kanske kan räkna ut men snart är jag back on track ;)
Edit
Blev ingen film från hoppningen igår då det inte var något större intresse ifrån er sida. Ni avgör om ni vill ha film nästa vecka. Känner lite att varför ska jag ta mig all den tiden till att göra en bra film som tar mellan 1-2 timmar att göra, till ingen nytta liksom? Vi får se hur stort intresset är nästa vecka helt enkelt!
Hopp"träning"en igår
Missade som sagt hoppträningen igår då de hade ändrat tid och börjat tidigare. Min ridlärare hade inte fått mitt nya nummer så hon kunde inte nå mig men men, så nästa torsdag blir det hoppträning där uppe iaf!
Men jag hade ju lovat Paddington att han skulle få hoppa och jag höll vad jag lovade. Byggde upp en bana hemma istället och mamma hjälpte mig lite. Han var som vanligt snäll och lydig i början men sen när han hoppat några språng så drog det iväg. Han blev så otroligt glad vilket gjorde att jag mestadels satt och skrattade där uppe på ryggen. Men vi lullade runt på lite 1m hinder utan problem. När Padde blir sådär stark så gäller det för mig att inte bråka med honom eller ställa till det för mycket för han taxerar så pass bra själv. Visst att det går några snäpp snabbare än alla andra men det är så han fungerar. Inte läge att ändra på det nu, han är den han är och jag får ta honom som han är, minst sagt speciell att rida men ack så otroligt fin! Avslutade med en oxer på 1,10 m och jäklar vad han hoppade! Han hoppade verkligen mig ur sadeln vilket är ovanligt då han aldrig brukar hoppa mer än nödvändigt.
Jag är SÅ nöjd med träningen!! :)
Ändrade planer....igen
Utvärdering kommer i morgon på morgonen istället då internet har laggat ihop totalt, är så trött på skiten nu asså. Bloggmotivationen liksom sjunker när det blir såhär och det tycker vi inte om!
Nattinatti! ❤
Ändrade planer
Missade hoppträningen tyvärr men kompenserade det med att hoppa bana hemma eftersom jag hade lovat Paddington ;) berättar hur det gick när jag kommer in!
Nu jäklar!
Vet inte hur mycket jag grämer mig över det här med körkort nu alltså. Jag, mamma och morfar gick en kurs i oktober och lyssna nu, jag har inte övningskört sen dess då vi glömde skicka in körkortstillståndet. Hade ändå så mycket i skolan på vårterminen att jag aldrig skulle ha tid till att köra. Sen i sommar så har jag jobbat så mycket att jag inte heller skulle haft tid till det. Men nu måste jag ta tag i det för jag vill verkligen ha det då jag verkligen är i behov utav det!
Har APU (= praktik) vecka 40-43 och sen direkt v. 44 så har vi höstlov. Vad skulle kunna passa bättre än att bara kunna ägna mig åt körningen samt körkortsteorin under dessa veckor? Så nu ska jag då jäklar ligga i och köra mycket. Innan detta år är slut så ska jag bannemig ha körkort!
Igår beställde jag blanketter för körkortstillståndet, de kommer väl när som helst och sen är det bara att skicka in det och vänta några veckor. Sen är det jag som sitter med körkortsboken i högsta hugg under praktiken samt bakom ratten.
Tuut-tuut, bruuum-bruuum
Den här rundan alltså, glädjetårar
Åhhh tittade igenom min youtubekanal med "gamla" filmer i. Hittade då den här mitt i smeten och fick direkt tårar i ögonen, shit vilka känslor som kom tillbaka och vilken enorm glädje den här rundan sprider. Första gången Padde och jag noll-nollade LB, utan några som helst problem. Han var bara så galet fin och jag gjorde inget som helst misstag, för en gångs skull. Ni ser ju bara hur glad jag blir när vi går i mål med den där efterlängtade 0:an i protokollet, glädje&lycka, glädje&lycka ♥
Såhär kunde det se ut när jag kom ut från banan:
Yes, det är en obeskrivligt lycklig Elin på bilden över med många glädjetårar i ögonen.
Torsdag!
Godmorgon finingar! :D
Idag ser det äntligen ut att bli fint väder efter tre dagar av mycket regn. Dagen idag blir väldigt chill tror jag då jag bara har 2 ynka lektioner. Första lektionen är samhällskunskap och sen är det specialidrott där vi ska springa spåret, ser fram emot det faktiskt. Tror faktiskt att jag har förbättrat konditionen under lovet då jag gått/sprungit och cyklat under större tiden av lovet så det ska bli kul att se om jag lyckas knäcka mitt rekord sen förra terminen.
Slutar i varje fall 12.25 så är hemma runt halv 2. Tror jag ska ta mig en promenad då och sedan på kvällen ska jag fixa iordning Paddington och åka upp för höstens första hoppträning!!
Slutar i varje fall 12.25 så är hemma runt halv 2. Tror jag ska ta mig en promenad då och sedan på kvällen ska jag fixa iordning Paddington och åka upp för höstens första hoppträning!!
Min mamma är ledig idag och kommer förmodligen köra upp mig till hoppträningen. Är det någon som vill att hon tar med sig filmkameran? ;)
En gammal hoppträning i början av Maj 2012! Åh vad jag blev taggad på hoppträning när jag fick se denna, antar att Padde kommer hoppa mer i luften denna gång, haha!
Gårdagens ridpass
Igår fick Toi vila medan Paddington fick gå ett jobbigt pass om han får säga det själv. Skrittade fram i kanske 10-15 minuter, började redan i skritten att böja honom, rakställa och flytta undan skänkeln. Började trava och satte press på honom och hans bakdel genom att rida med en stark sits och en lätt hand. Det resulterade med en fin Paddington som gjorde det jag bad om, ibland ville han dock tuta iväg och ta bettet men då fick jag vara konsekvent och sätta tillbaka ganska ordentligt, sen lydde han mig igen. Han kan ibland bara få för sig att "Nu när vi vänder ut på raksträckan igen så sticker/ökar jag", DEN ponnyn alltså, haha! ;)
I galoppen sen blev han dö-fin, precis som han brukar. Han har en stor, luftig och mjuk galopp som man lätt kan sitta i och jobba behagligt i. Det känns som om jag verkligen kan hålla om honom i galoppen, länga och korta galoppsteg nu utan problem vilket känns jätteskönt. Galoppade länge både på volter samt fyrkantsspåret. Saktade av till trav och la honom i en lång och låg form i slutet. Travade av genom att göra skänkelvikningar både åt höger och till vänster. När jag tyckte att han var fin så saktade jag av och skrittade av honom på långa tyglar.
Jag var/är så NÖJD med detta ridpass, när han verkligen tar till sig mina signaler och arbetar utefter dem.
Då blir han såhär galet fin, min Paddington.
Måste bara berätta en sak som också hände igår som fick mig till tårar. Innan jag skulle börja borsta Paddis igår så kliade jag honom i pannan och då fick jag hela Paddington i min famn. Han tryckte ner hela huvudet i min famn, sen höll han på att somna. Han liksom stod och andades lugnt mot min tröja, sen slappnade han av helt så hans underläpp bara hängde. Stod säkert så i hela 4-5 minuter. UNDERBART mysig är vad han är. Känns så skönt att han litar på mig så pass mycket. Det är bara kärlek i den ponnyn!
↑Ungefär såhär gör han, så gullig!!
Onsdag!
Godmorgon! ♥
Idag tror jag att jag lyckades somna om hela 3 gånger efter det att min syster gick upp vid 5, helt galet trött idag på morgonen alltså. Trots att jag faktiskt la mig i tid igår? Det tycker jag är lite knäppt för hur mycket jag än sover så spelar det ingen roll för jag är ändå lika morgontrött? Äsch, kanske inte bara är jag som har det så?
Så idag hade jag en halvtimme på mig att äta, borsta tänderna, sminka mig, ta fram kläder och sätta upp håret. När jag var i Kalmar i måndags så köpte jag en donut-tofs så idag är jag fin med min donut på huvudet ;)
Det är faktiskt ganska skönt att komma till skolan en halvtimme innan man ska börja för då hinner jag vakna upp till musik samt blogga lite inlägg, kanon! Så det ska jag göra nu, som kommer som inställt under dagen.
Ni får ha en fin onsdag, alla ni där ute så hörs vi mer under dagen!
Hej jag heter Elin och jag har en sjuk tävlingsabstinens! Lääängtar till söndag som ett barn längtar till julafton ungefär.
Det är de små detaljerna som sätter guldkant på vardagen
Visste ni det om mig? Att jag, innan jag släcker lampan tar upp min mobil och sätter på musik. Sen klickar jag upp meddelanden och skickar iväg något betydelsefullt till mina vänner, bara för att de alltid ska känna sig uppskattade av mig och för att jag själv vet hur glad man blir av att bara få ett sånt sms helt upp och ner när man minst anar det. Förstår mig ärligt talat inte på människor som nästan aldrig uppskattar sina vänner utan bara tar de för givet. Jag skickar hellre för mycket betydelsefulla saker eller skriver något gulligt här än att inte göra det alls. Vet att det sticker i många ögon att jag har en sån stark relation till mina vänner, men avundsjuka är ju som sagt en sjukdom så jag hoppas att de kryar på sig.
Jag väljer vänner med omsorg och de vännerna som verkligen får lära känna mig in på djupet, de älskar jag över allt annat. Det är ett råd till er alla, bättre vara ensam än att hamna i dåligt sällskap. Ta inte första bästa människa att ha som vän, tänk igenom och var kräsen. Ta tid att lära känna personen och bygg vidare därifrån, det är så jag kommit mina vänner så sjukt nära. Jag vet när en av mina vänner mår dåligt utan att den personen sagt något och vise versa. Jag älskar mitt liv just nu, mina vänner runt omkring mig, skolan, hästarna, innebandyn och min familj. Det är inte ofta allt är såhär bra, så ska verkligen leva för stunden för man vet aldrig när det vänder igen.
Jag hoppas verkligen att ni där ute, respekterar, älskar, stöttar och uppskattar era vänner ofta och gör ni inte det så är det på tiden att ni gör det innan det är försent..
Nu ska jag och min älskade lillasyster kolla på "Pang på pensionatet", skratta tillsammans och sen sova.
Godnatt! ♥
Godnatt! ♥
Psykologi
Jag har så länge jag kan minnas haft mycket tankar och idéer i huvudet. Grubblat mycket fram och tillbaka på frågor som saknar svar här i världen. Stora filosofiska frågor som helt enkelt inte kan förklaras eller få en ordentlig ordning på. Den här terminen ska vi läsa psykologi - ett ämne jag verkligen brinner för eftersom jag älskar att leka med tanken och ta ställning samt analysera i grupp för att kunna kläcka dessa nötter till frågor. Har längtat som en tok till den här kursen och idag hade vi första lektionen och jag känner redan hur fingrarna kliar för att få skriva uppsatser, för det är typ det enda jag är bra på i skolan och som jag samtidigt tycker är kul.
Idag satte vår lärare verkligen våra huvuden i tankar. Eftersom vi inte haft den här läraren innan så fick alla andra i klassen presentera varandra utifrån personlighet och samtidigt skulle vår nya lärare lista ut vilka vi var. Vet ni vad mina goa klasskamrater säger när de ska presentera mig?
"Hon är snäll, omtänksam, bryr sig om sina vänner, rider hästar, tävlar OCH bloggar!"
Då frågade vår lärare om vad jag bloggade om och svaret från klasskompisarna lydde:
"Det är mycket om hästar och åsikter, starka åsikter"
"Hon är snäll, omtänksam, bryr sig om sina vänner, rider hästar, tävlar OCH bloggar!"
Då frågade vår lärare om vad jag bloggade om och svaret från klasskompisarna lydde:
"Det är mycket om hästar och åsikter, starka åsikter"
Haha visst är det väl en ganska bra förklaring om hur jag är som person? Det tycker jag iaf, skulle inte sagt det så mycket bättre själv faktiskt. Det är tur att ni känner mig guys! ;)
Men iaf, den här kursen kommer jag att älska, det vet jag redan nu även att jag kanske inte kommer bli jätteglad när vi kommer få mycket prov/inlämningar så är det den här kursen jag brinner för. Som ni vet ställer jag mer än gärna upp på att hjälpa andra som har det svårt eller som helt enkelt bara vill prata med mig om problem de stöter på. Har genom min tid som bloggare hjälpt 5 bloggläsare. Som ni vet har jag tystnadsplikt, jag säger aldrig det ni säger till mig till någon annan, inte ens min mamma eller de i familjen, jag är inte sån och har aldrig varit. Det är fint utav er som har letat upp mitt telefonnummer och börjat skriva, det är fint att ni visar förtroende för mig även att ni inte känner mig. Som en av bloggläsarna sa senast någon vecka sen: "Jag är jätteglad för det här och det är tack vare dig! Du borde verkligen bli Dr.Ljunggren". Varm i hjärtat av att kunna hjälpa, stötta och lyssna på folk. Vem vet, jag kanske borde söka till psykolog istället? Den tanken har funnits i min tankebana ett bra tag... who knows.
På tävlingsfronten
Frågade ju för någon dag sedan om ni ville läsa något speciellt och här kommer två bra förslag som jag tänker svara på. Ursäkta att det dröjde men har haft fullt upp sen i lördags men here we go!
FRÅGOR
1. kanske vilka tävlingar du och padde vill/ska åka på?
2. Eller ett inlägg om ditt mål på honom nu, om du planerat att gå upp någon klass eller ner?
3. Vad är målet för nästa tävling?
4. Vad är målet med din nya häst? Kortsiktig och långsiktig?
2. Eller ett inlägg om ditt mål på honom nu, om du planerat att gå upp någon klass eller ner?
3. Vad är målet för nästa tävling?
4. Vad är målet med din nya häst? Kortsiktig och långsiktig?
SVAR
1. Det är lite läskigt att tänka på att vår sista tävling var för 5-6 veckor sen, riktigt länge sen med andra ord och jag saknar det så fruktansvärt mycket. Har faktiskt inte ens varit inne på tdb och tittat tävlingar om jag ska vara ärlig då jag inte kunnat åka på någon som helst tävling eftersom jag jobbat så förskräckligt mycket. Men jag ska kika lite på det nu med en gång så kommer ett enskilt inlägg ut efter att jag pratat med min mor, det är trots allt hon som ska köra och det ska passa henne med. Sen kan det kanske hända att jag dyker upp någon annanstans än på just hopptävlingar...
1. Det är lite läskigt att tänka på att vår sista tävling var för 5-6 veckor sen, riktigt länge sen med andra ord och jag saknar det så fruktansvärt mycket. Har faktiskt inte ens varit inne på tdb och tittat tävlingar om jag ska vara ärlig då jag inte kunnat åka på någon som helst tävling eftersom jag jobbat så förskräckligt mycket. Men jag ska kika lite på det nu med en gång så kommer ett enskilt inlägg ut efter att jag pratat med min mor, det är trots allt hon som ska köra och det ska passa henne med. Sen kan det kanske hända att jag dyker upp någon annanstans än på just hopptävlingar...
2. Med handen på hjärtat så ska jag tala om att jag inte har något konkret mål med Paddington utan vi kommer träna/tävla för glädjens skull. Vi kommer ligga på LB höjd året ut men sen kanske det kan bli så att vi startar LA i avd B nästa år. Men just nu spelar det ingen roll vilken nivå vi ligger på faktiskt, nu är jag bara så euforiskt glad över mitt beslut att ha kvar honom! Har liksom inte kunnat fokusera på något innan beslutet togs men vi ska ha så jäkla kul längs vägen så får vi se vart den leder oss! :)
3. Nästa tävling blir faktiskt nu till helgen!! På hemmaklubben som i år, för första gången, arrangerar ponnyallsvenskan i hoppning division 2. Jag ska enbart hoppa förklassen som är en LC, dels för att vi inte har tävlat på länge så känns det så bra att få starta upp tävlingsfronten på hemmaplan. Målet för tävlingen på söndag är att såklart gå felfritt, på det snyggaste sättet vi kan göra! Han ska lyssna på mig, vara lyhörd på vad jag där uppe på ryggen vill och inte bara ta bettet och hoppa banan på egen hand ;)
4. Det här var en bra fråga faktiskt för jag har inte något svar på det här. Tanken med Toi är att han ska bli starkare, sätta muskler och orka arbeta framåt. Har ett litet mål med honom om allt går som det ska och det är att kunna komma ut på några pay&jump nästa sommar. Innan dess är det bara styrka, kondition, styrka och kondition som ska tragglas! Vet ju inte riktigt vad den hästen besitter om man säger så, vi ska någon gång i höst åka upp med honom till ridhuset för att löshoppa honom. Spännande!
Bästa, fina underbara ♥
Godmorgon ❤
Godmorgon mina fina läsare!
Idag kör vi andra dagen i skolan, är faktiskt taggad haha. Sitter i taxin och lyssnar på musik vilket är riktigt skönt.
Min outfit and facelook today:
Lunchar med mamma!
@mingpalace, kinabuffé. Nom nom
På väg in till kalmar!
Skolan idag gick bra faktiskt och det var kul att återvända till klassen igen! Hade bara ett möte med vår mentor angående vårt schema och jag kan pusta ut lite grann! ;) berättar mer hemma sen.
Nu är jag och mamma i kalmar och ska shoppa loss! Mamma ringde lönekontoret och frågade om hur mycket lön jag skulle få den här månaden och det blev ett flertal mer tusenlappar än vad jag räknat med! Underbart bra :D
Btw, söt bild på mig och min vän Josefine! ;)
Skolstart 2012/2013
Hela dagen idag har facebook bestått utav människor som skriver att "Åh kommer dö i morgon, skolan börjar", "åh i morgon börjar skolan" och så vidare. Visst att jag inte hade tackat nej till flera månader sommarlov till och visst att jag tycker att det inte är det roligaste som finns att gå i skolan MEN inte fasen klagar jag över detta?
Förstår mig inte på människor som ska klaga liksom, för tror de seriöst att skolan blir roligare om man klagar? Suck..
Förstår mig inte på människor som ska klaga liksom, för tror de seriöst att skolan blir roligare om man klagar? Suck..
Jag hade inte gått till skolan frivilligt heller men nu är det såhär och det är bara att göra det bästa av situationen liksom. Vi har det väldigt bra som har chansen att gå i skolan, få lära oss saker, träffa kompisarna, möta nya människor och har chansen att skaffa ett yrke längre fram i livet. Samtidigt som det inte är kul att sitta och plugga på prov eller skriva den där jädra inlämningen så tycker jag inte att man behöver gå in med en negativ inställning till det hela. Tänk istället på allt bra vi får ut av allt slit! :)
Ikväll har jag rensat datorväskan, lagt fram kläder tills i morgon och ställt klockan på halv 9 då jag inte börjar förren halv 12 i morgon (måste åka med mamma lite innan då jag inte kommer ner på annat sätt). Lagt ner mitt nya anteckningsblock, nya pennor och suddgummis - redo att studera sista året!
Jag är ovanligt pepp på skolan måste jag säga. Alla jobbiga kurser är över, jag läser aldrig mer matematik, engelskakurserna eller omvårdnad som tog upp större delen av tiden från årskurs 1 & 2. Nu är det nya fräscha ämnen som jag SKA ha bra betyg i, jag ska vara stolt över betygen när jag slutar nästa år, that´s it. Nu har jag hittat motivationen och nåde den hålla i sig hela året! Nu kickar vi igång skolstarten 2012/2013!!
Första träningsmatcherna
Jag hade nästan glömt bort HUR kul det är att spela innebandy....
Efter att ha tränat en gång på många, många månader med klubba i hand så kan jag inte påstå att jag hade några höga förväntningar på min prestation överhuvudtaget idag vilket faktiskt kändes skönt att inte ha. Vårt lag har iår slått ihop sig med ett annat oskarshamnslag så vår största utmaning idag var att försöka hitta varandra på planen samt bli samspelta och försöka hitta bra kedjor. Även att man är duktig individ spelare så måste man kunna prestera ihop med andra och få ut det bästa av varandra på planen hela tiden, precis som med ridningen. Även att man är en duktig ryttare så måste samspelet med hästen fungera, är ni med mig? Anyway let´s talk about the matches...
Craftstaden - Kalmarsund
Kalmarsund ligger i division 1, den näst högsta divisionen alltså och vi är nykomlingar i 2:an men trots det stora hoppet oss emellan så tycker jag att vi var precis lika bra som dem var. Visst de är tekniskt duktiga och vet precis vart de har varandra men efter våra förutsättningar så tycker jag att vi bjuder in de till match ändå. Vi stod emot, spelade grymt bra stundtals och det var så kul att se alla ge järnet till 100 % där ute. Det heter ju som sagt träningsmatch av en anledning - resultatet är alltså egentligen inte alls viktig utan det handlar om att träna, bli bättre och att utvecklas. Min egna prestation måste jag faktiskt säga att jag är mer än nöjd med. Jag hade kunnat göra saker så mycket bättre, tagit bättre löpningar och beslut men jag kan inte jämföra mig själv med hur jag var i slutsäsongen förra året så jag är nöjd. Det som höjde glädjen ytterliggare ett snäpp var ju att jag snurrade runt två spelare på mittplan och bågade in och skottade på mål, lyckan spred sig i kroppen när jag fick se att bollen gick in under armen på målvakten. Jag är alltså den som öppnat upp målskyttet för CIBK den här säsongen, så kul!
Men slutresultatet blev trots allt slit, 6-1 till ölänningarna ;) Lika nöjda var vi för det!
Kalmarsund ligger i division 1, den näst högsta divisionen alltså och vi är nykomlingar i 2:an men trots det stora hoppet oss emellan så tycker jag att vi var precis lika bra som dem var. Visst de är tekniskt duktiga och vet precis vart de har varandra men efter våra förutsättningar så tycker jag att vi bjuder in de till match ändå. Vi stod emot, spelade grymt bra stundtals och det var så kul att se alla ge järnet till 100 % där ute. Det heter ju som sagt träningsmatch av en anledning - resultatet är alltså egentligen inte alls viktig utan det handlar om att träna, bli bättre och att utvecklas. Min egna prestation måste jag faktiskt säga att jag är mer än nöjd med. Jag hade kunnat göra saker så mycket bättre, tagit bättre löpningar och beslut men jag kan inte jämföra mig själv med hur jag var i slutsäsongen förra året så jag är nöjd. Det som höjde glädjen ytterliggare ett snäpp var ju att jag snurrade runt två spelare på mittplan och bågade in och skottade på mål, lyckan spred sig i kroppen när jag fick se att bollen gick in under armen på målvakten. Jag är alltså den som öppnat upp målskyttet för CIBK den här säsongen, så kul!
Men slutresultatet blev trots allt slit, 6-1 till ölänningarna ;) Lika nöjda var vi för det!
Sen åkte vi och käkade något innan nästa match skulle dra igång. Vi åkte till havet vid ölandsbron eftersom där fläktade det en aning. Jag kan inte ens förklara hur svettig jag var hela tiden idag då det var som att spela i en bastu där inne i sporthallen, andnöd deluxe liksom. Så det var himmelskt skönt när det fläktade i skuggan i pausen!
Craftstaden - Färjestaden
Eftersom en hel femma från vårt lag anlände till den här matchen så fick vår femma stå över första perioden så de också fick spela in sig. Så de första 20 minutrarna satt jag och tittade på. Sen var det dags igen för mig att få spela igen. Tyckte att vi hade matchen och spelade betydligt bättre än vad de gjorde men det blev en ny förlust med 8-2 men ack vad mycket ny erfarenhet vi fick med oss! Det är ju inte lätt att spela med två stolpskott till domare på planen heller...
Eftersom en hel femma från vårt lag anlände till den här matchen så fick vår femma stå över första perioden så de också fick spela in sig. Så de första 20 minutrarna satt jag och tittade på. Sen var det dags igen för mig att få spela igen. Tyckte att vi hade matchen och spelade betydligt bättre än vad de gjorde men det blev en ny förlust med 8-2 men ack vad mycket ny erfarenhet vi fick med oss! Det är ju inte lätt att spela med två stolpskott till domare på planen heller...
Jag är nöjd med både min egna prestation samt jätteglad över att få spela i detta glada CIBK som aldrig ger upp. Alla kämpade på mycket bra och gjorde sitt bästa! Vi är bra, vi kommer bli bättre för att sedan bli bäst! :)
Match ett & match två
Matcherna gick bra och jag lever. Kommer inlägg när jag kommit hem, promise!! Är just nu i kalmar så är hemma vid tio ikväll tippar jag på, bättre sent än aldrig har jag hört? ;)
Sommarlovets sista dag
Godmorgon allesammans!
Idag på min sista sommarlovsdag så ska jag bege mig till öland för att spela min första match för säsongen! Två träningsmatcher väntas mot två superbra lag, lovar att uppdatera er under dagen om jag nu lever efter idag.
Har för första gången på kanske 4 månader så har jag fixat i ordning mig, håret har plattats och ansiktet har fått lite smink på sig, kul att för en gångs skull göra sig "fin" eller man känner sig som det iaf :)
Hur tillbringar ni er sista sommarlovsdag?
Hos pappa
Hej allihop!
Har anlänt till pappa nu men dessvärre har min lillasyster internet nu så får vänta med att blogga. Kunde inte blogga innan då internet hos mamma är katastrof, vi hörs sen! Puss&kram
Varning, rörigt/flummigt inlägg..
Godmorgon! ♥
Hade en så mysig och trevlig kväll med mamma igår så därför bloggade jag inte mer igår sen. Vi tittade på "Pang på pensionatet" som gick på tv4, skrattade så tårarna rann på både henne och på mig. Det är verkligen min slags humor, den är faktiskt riktigt dålig men antar att man har roligare då? Vi har ju en ganska knäpp släkt om man säger så, som min mormor säger "Elin har fått den sjuka Pålsson-humorn, hon är precis lika galen som sin mamma". HAHA! (min mamma heter Pålsson, min pappa Ljunggren)
Var det någon mer som såg den igår? Jag höll på att gå åt när den där gamla tanten på 95 år drog den här repliken:
- Varför kommer det blommor hit?! (ägarinnan av pensionatet)
- Jaa... eftersom man inte får reda på hur mycket man betyder för folk innan man är död så ringde jag in och satte in en dödsannons på mig själv för att se vilka som skulle skicka blommor till mig..
- Men hur gick det till? Blev de inte lite misstänksamma när du själv ringde in?
- Jag sa ju aldrig att det var liket själv som ringde...
Idag ska jag iaf rida på mina gosiga killar ute i stallet. Jennie, som är Detroits ägare och min storasyster, ringde till mig i morse när jag precis vaknat. Berättade hur det var med honom och så och hon blev jätteglad och tyckte att han gjort framsteg. KUL! Hon kommer även hit snart för att titta på oss, ska bli mysigt, kanske kan be henne filma lite då? ;)
Sen ska jag laga mat idag, ett smarrigt recept och jag har faktiskt en ganska go idé som ni kanske kommer att tycka om? Vi får väl se, haha!
Vid 4 kommer min kära pappa och hämtar upp mig så åker jag hem till honom och sover där inatt. Har saknat min lillebror så obeskrivligt mycket. Han är bara 8 år, har precis fått en mobiltelefon och har lärt sig att smsa. Igår fick jag ett sms där det stod "Saknar dig :)" - OM jag blev glad? Ska krama sönder min älskade lillebror idag! ♥
Hade en så mysig och trevlig kväll med mamma igår så därför bloggade jag inte mer igår sen. Vi tittade på "Pang på pensionatet" som gick på tv4, skrattade så tårarna rann på både henne och på mig. Det är verkligen min slags humor, den är faktiskt riktigt dålig men antar att man har roligare då? Vi har ju en ganska knäpp släkt om man säger så, som min mormor säger "Elin har fått den sjuka Pålsson-humorn, hon är precis lika galen som sin mamma". HAHA! (min mamma heter Pålsson, min pappa Ljunggren)
Var det någon mer som såg den igår? Jag höll på att gå åt när den där gamla tanten på 95 år drog den här repliken:
- Varför kommer det blommor hit?! (ägarinnan av pensionatet)
- Jaa... eftersom man inte får reda på hur mycket man betyder för folk innan man är död så ringde jag in och satte in en dödsannons på mig själv för att se vilka som skulle skicka blommor till mig..
- Men hur gick det till? Blev de inte lite misstänksamma när du själv ringde in?
- Jag sa ju aldrig att det var liket själv som ringde...
Idag ska jag iaf rida på mina gosiga killar ute i stallet. Jennie, som är Detroits ägare och min storasyster, ringde till mig i morse när jag precis vaknat. Berättade hur det var med honom och så och hon blev jätteglad och tyckte att han gjort framsteg. KUL! Hon kommer även hit snart för att titta på oss, ska bli mysigt, kanske kan be henne filma lite då? ;)
Sen ska jag laga mat idag, ett smarrigt recept och jag har faktiskt en ganska go idé som ni kanske kommer att tycka om? Vi får väl se, haha!
Vid 4 kommer min kära pappa och hämtar upp mig så åker jag hem till honom och sover där inatt. Har saknat min lillebror så obeskrivligt mycket. Han är bara 8 år, har precis fått en mobiltelefon och har lärt sig att smsa. Igår fick jag ett sms där det stod "Saknar dig :)" - OM jag blev glad? Ska krama sönder min älskade lillebror idag! ♥
Tonåren 13-19
(↑) Om vi backar bandet några år så hittar vi en helt annan Elin än den jag är idag, en liten Elin som också varit med om tonåringarnas jobbiga stunder. Jag har också varit den där lilla tjejen som funderat över allt, överanalyserat och haft för mycket tankar i huvudet. Många frågor som saknade svar om vem jag egentligen var och vad jag gjorde här. Jag har också haft tjejproblem, känt mig ful/fet/äcklig och haft massvis med pojkvänsproblem. Jag har med gått i låg/mellan och högstadiet och fått känna på hur det är och har varit. Det är ett pain in the ass moment att gå igenom oftast. Jag har också gjort allt för att få passa in. Jag har också haft diskussioner och bråk hemma med mamma samt med min pappa, varit en riktigt jäkla diva och trott mig veta bäst i alla lägen.Jag har gjort många dumma saker och har sagt fel grejer. Men jag antar att detta hör till den typiska tonåringen, att genom att göra fel, kunna lära sig och med årens gång hitta sig själv?
Nu är jag inne på mitt näst sista tonårs-år och mycket har förändrats. Jag har varit den som tänjt på alla gränser som går, ibland gått över gränsen och ibland har jag hållt tillbaka. Men kors i taket, vad jag har mognat och förändrat mig själv! Jag känner det, mitt tänk är förändrat och istället för att trycka ner mig själv i jobbiga stunder så lyfter jag mig istället, ställer mig upp och slår tillbaka. Jag har varit så beroende av andra människor, vad de tycker och tänker om mig och det jag gör. I Mönsterås, som förövrigt är en liten skithåla där alla "känner alla", så är det inte många som faktiskt vågar stå upp för sig själva utan det är alltid en viktigpetter som tar en ner på jorden så fort man bryter mönstret och går mot strömmen. Det är verkligen som en stor ram som ingen någonsin får bryta sig ut och vara sig själv. Man blir så påverkad av alla runt omkring en så man till slut inte har orken att kämpa emot alla dessa viktigpettrarna som påpekar alla fel på kroppen man har. Jag har tyvärr också varit en av dessa, om jag frågar min mamma hur många gånger jag har sagt den här meningen "Jag vill ha dethärochdethär för att alla andra har det" - så skulle hon inte ens kunna räkna upp det på fingrarna. Dags för oss som stått i bakgrunden under många år att ta ett kliv fram, ställa sig i rampljuset och ta ner dessa viktigpettrarna på jorden.
Tyvärr är det väl så när man bor i en liten köping med människor man ser varje dag, man blir för påverkad. Men visst är det då skönt att släppa alla krav på hur man ska vara, göra eller se ut? Det är precis vad jag gjort nu. Whatever om några sitter och tisslar och tasslar om vad jag har på mig liksom, det säger mer om dem än mig. På ett sätt är det bra att man fått gå igenom så mycket taskiga kommentarer från olika folk, fått ta stryk av andra och blivit nedtryckt till marken. För nu, skulle inte någon av dessa personer ha en chans mot mig, de är alldeles för osäkra i sig själva för att kunna stå upp för rätt&fel. Det är skönt att äntligen känna att jag duger som jag är och slippa detta beroendet. Jag vet inte när det vände eller hur det gick till men på något sätt har jag lyckats hitta mig själv, blivit säker på vad jag vill och vem jag är. Antar att det är en tidsfråga?
Nu är jag inne på mitt näst sista tonårs-år och mycket har förändrats. Jag har varit den som tänjt på alla gränser som går, ibland gått över gränsen och ibland har jag hållt tillbaka. Men kors i taket, vad jag har mognat och förändrat mig själv! Jag känner det, mitt tänk är förändrat och istället för att trycka ner mig själv i jobbiga stunder så lyfter jag mig istället, ställer mig upp och slår tillbaka. Jag har varit så beroende av andra människor, vad de tycker och tänker om mig och det jag gör. I Mönsterås, som förövrigt är en liten skithåla där alla "känner alla", så är det inte många som faktiskt vågar stå upp för sig själva utan det är alltid en viktigpetter som tar en ner på jorden så fort man bryter mönstret och går mot strömmen. Det är verkligen som en stor ram som ingen någonsin får bryta sig ut och vara sig själv. Man blir så påverkad av alla runt omkring en så man till slut inte har orken att kämpa emot alla dessa viktigpettrarna som påpekar alla fel på kroppen man har. Jag har tyvärr också varit en av dessa, om jag frågar min mamma hur många gånger jag har sagt den här meningen "Jag vill ha dethärochdethär för att alla andra har det" - så skulle hon inte ens kunna räkna upp det på fingrarna. Dags för oss som stått i bakgrunden under många år att ta ett kliv fram, ställa sig i rampljuset och ta ner dessa viktigpettrarna på jorden.
Tyvärr är det väl så när man bor i en liten köping med människor man ser varje dag, man blir för påverkad. Men visst är det då skönt att släppa alla krav på hur man ska vara, göra eller se ut? Det är precis vad jag gjort nu. Whatever om några sitter och tisslar och tasslar om vad jag har på mig liksom, det säger mer om dem än mig. På ett sätt är det bra att man fått gå igenom så mycket taskiga kommentarer från olika folk, fått ta stryk av andra och blivit nedtryckt till marken. För nu, skulle inte någon av dessa personer ha en chans mot mig, de är alldeles för osäkra i sig själva för att kunna stå upp för rätt&fel. Det är skönt att äntligen känna att jag duger som jag är och slippa detta beroendet. Jag vet inte när det vände eller hur det gick till men på något sätt har jag lyckats hitta mig själv, blivit säker på vad jag vill och vem jag är. Antar att det är en tidsfråga?
Jag, Elin Linnéa Ljunggren ska aldrig mer behöva ta skit bara för att jag är den jag är, ska aldrig mer lyssna på vad andra säger, ska aldrig mer ta in falska personer som försöker förändra mig i mitt liv, ska aldrig mer vara som alla andra. Dags att bryta mönstret och gå mot strömmen, even if you like it or not!
- Du är precis lika bra som vem som helst även när du vågar vara någon annan än vem som helst!
Jag behöver aldrig mer oroa mig för vem jag är, för nu vet jag.
Höstkläder 2012
Visst är det tråkigt när man inte kan gå i shorts och linne längre? Tråkigt när sommarens sista dagar är över men jag måste ändå medge att jag tycker att hösten är sjukt mysig. Varje årstid har sin charm och höstens delikatesser är ju de otroligt härliga och snygga höstkläderna som kommer in såhär års. Man får kataloger hem med ett brett sortiment av kläder, man blir inspirerad och skapar sig ett eget mode utav det man tycker är fint.
Jag brukar visserligen aldrig bry mig om modet liksom, jag kör på det jag tycker om oavsett om det är märkeskläder eller från ullared liksom, bara jag trivs i det och tycker det är snyggt. Som Elina från gruppen Timoteij sade: "Det är coolt att klä sig i det man själv tycker om, bara man fullföljer det till hundra procent"
Den här hösten har jag själv, i mitt egna huvud skapat mig ett mode som jag kommer fullfölja till hundra procent oavsett vad andra tycker. Det är så skönt att skita i att bry sig om vad alla andra gör eller vad de har på sig - jag har blivit så oberoende av andra vilket är till en stor lättnad till viss del. Släppt det där med att jag måste vara som alla andra, jag kör på mitt egna sätt. Det finns många vägar till framgång, eller hur?
Den här hösten har jag själv, i mitt egna huvud skapat mig ett mode som jag kommer fullfölja till hundra procent oavsett vad andra tycker. Det är så skönt att skita i att bry sig om vad alla andra gör eller vad de har på sig - jag har blivit så oberoende av andra vilket är till en stor lättnad till viss del. Släppt det där med att jag måste vara som alla andra, jag kör på mitt egna sätt. Det finns många vägar till framgång, eller hur?
Jag har hittat mitt höstmode nu iaf som jag tror kommer bli sjukligt snyggt. Nu inväntar jag bara min lön innan det är dags för en heldag med shopping! L-Ä-N-G-T-A-R
Klart ni kommer att få se bilder på allt jag shoppar och kanske ni kan få lite inspiration tillbaka? Vad vet jag, vad vet jag. Färgade ju håret chokladbrunt för att det ska passa in med det jag kommer att klä mig i ;)
På inköpslistan står även en locktång samt en plattång, verkligen behövligt!
(bjussar på en snabb sneakpeak)
Kommer köra på väldigt neutrala kläder i härliga färger och satsa mycket på accessoarer istället. Stilrent!
Fredag! ♥
Godmorgon eftermiddag på er allesammans! Vad många ni börjar bli som kikar in här såg jag nyss, kulkul!
Skrev ett inlägg igårkväll från telefonen som tyvärr inte kunde publiceras hur mycket jag än försökte då det dumma internet bara la av och vägrade ladda, suck! Är det inte det ena så är det de andra, right?
Idag har jag tagit det lugnt med mamma, spelat lite tillsammans innan hon åkte till jobbet. Tog även en sväng förbi veterinären med Paddington för att han skulle vaccineras idag = ingen ridning today. Så idag blir en otroligt lugn dag, jag måste ju också få ha lite sommarlov nu innan skolan drar igång på måndag eftersom jag inte haft någon semester på hela sommaren. Mitt sista sommarlov anyway sen börjar allvaret.
Såklart ska Toi bli riden men har faktiskt inte bestämt vad vi ska hitta på idag... träna förflyttning av skänkel på banan? Rida ut i skogen och backträna? I don´t know än men vi får helt enkelt se vad vi hittar på. Är hemma själv (för en gångs skull!!) så ska passa på att njuta i min ensamhet tillsammans med musiken tills ikväll, mysigt!
Lovar att inte ligga på latsidan på bloggen idag iaf! Något speciellt ni vill se/läsa här på bloggen idag?
Den andra delen av mig själv
Någonting som kommer att bli annorlunda på den här bloggen än "min" förra (elevating.blogg.se) är att ni kommer att få ta del av den andra delen av mig själv ännu mer - innebandyn!
Ni vet ju redan hur mitt intresse för ridningen ser ut, den har ni fått följa i alla väder här på bloggen men däremot innebandyn, vet ni inte alls mycket om trots att det är en sjukt viktig del av mitt liv. För både min egna skull och för er innebandyintresserade bloggläsare så kommer även det spela stor roll i den här bloggen under innebandysäsongen. Hur jag utvecklas som spelare, hur mina tankar går innan matchstart, hur träningarna har gått, hur jag ser på matcherna och framförallt resultat ifrån matcherna - detta kommer ni få läsa om här i höst/vinter.
Förra säsongen var ett bra år för mig som spelare. Jag kom aldrig hem från en match poänglös och mitt lag kom tvåa i serien. Vi är ett väldigt, väldigt ungt lag för att spela i damlaget egentligen men våra tränare trodde på oss och mycket riktigt så klarade vi av att fajtas med topplagen på ett skickligt sätt. Det här året fick vi möjligheten att ta steget upp till division 2, ett snäpp högre och ett stort snäpp tuffare. Det här blir en stor utmaning för oss alla då nästan alla i laget bara är 16-17 år men jag vet att vi kommer att klara av detta om alla bara vill, kan och orkar.
Jag spelar alltså i Craftstadens IBK som ligger i Oskarshamn och där har jag spelat under två säsonger nu. Innan tillhörde jag Sandbäckshults IBK men gick alltså över till CIBK för två-tre år sedan. Jag är bara så glad över att få vara en i detta glada och underbara gäng, ångrar inte en sekund att jag bytte lag. Vi kämpar och sliter för varandra, vi arbetar verkligen som ett lag. Det är just det som är vår nyckel framåt, att vi är så samspelta.
I år blir det stor konkurrens om platserna i laget då vi är runt 35 spelare och 15 av dessa blir antagna till matcherna. Eftersom jag endast kommer att kunna träna tisdagar så är det full koncentration på träningarna som gäller för min del. Jag tänker kriga om en plats i laget, jag ska höja mig ännu ett snäpp och bli ännu ännu bättre på allt. Idag, torsdagen den 16:e Augusti är det jag som dammar av innebandyklubban, mina innebandyskor och sätter mig i bilen mot innebandyplanen och mitt underbara lag. Var länge sedan jag kände mig så otroligt lycklig faktiskt, jag blir hel på innebandyplanen. Nu blickar jag framåt och välkomnar säsongen 2012/2013 med öppna armar och ser vad den har att bjuda på. Håll i hatten, nu satsar vi framåt!!
Det ni inte visste om mig är att mitt namn är mer synligt inom innebandyn än inom ridsporten och så kommer det alltid att vara ;) Ni kommer att få veta varför... när jag tar modet till mig att skriva ut det!
Med nummer 15 på ryggen och den röda tröjan på representerar jag stolt CIBK!
Chokladbrunt
För någon dag sedansa jag upp kontakten med mitt blekta/ljusbruna/slingade hår och ersatte det med färgen chokladbrun, en färg jag aldrig haft innan. Brukar inte vara nöjd förren en vecka efter att jag färgat då jag behöver tid att vänja mig vid det men inte den här gången, blev verkligen jättenöjd! Nu när hösten tränger sig på så får man lov att vara lite höstfin, haha! Nä men jag tycker nog ändå att jag passar bättre i mörkare hår, det skriker lite mer "Elin" om det så att säga.
Men vad tycker ni? Tyckte ni att mitt ljusa hår var finare eller diggar ni mitt nya, chokladbruna? :)
Förr:
Nu:
Svar på en kommentar!
Fick in en ganska intressant fråga som jag vet att fler av er kommer att fråga om jag inte väljer att svara öppet på denna. Därför fick det ett eget litet inlägg ↓
Ni är så fina ihop!<3 Du vill inte klassa upp honom till storhäst och försöka där?:)
Svar: Att klassa upp Paddington till storhäst har aldrig varit ett alternativ då jag inte anser att det är rätt mot honom att göra. det Jag vet att han lätt hade fixat det såklart men jag är faktiskt emot att klassa upp hit och dit. Grejen är att man inte kan klassa ner dem sen igen och för mig kommer Paddington alltid vara en ponny. Att åka ut på storhäst tävlingar med Padde skulle bara helt enkelt inte kännas rätt någonstans. Padde är och förblir en ponny! :)
Sen kan jag inte låta bli att publicera den här kommentaren heller. Kommer aldrig att dölja min glädje eller slå på neutralläget för jag äger inget sånt, sånt här gör mig förjävla glad och jag kommer alltid att visa tacksamhet över sånt här, hur tjatigt det än blir för er. Ni är underbara och den här kommentaren kommer jag att leva på så länge jag lever. Så länge såna här goa människor finns med mig längs vägen så tänker jag aldrig att stänga ner www.elinlinnealjunggren.blogg.se, den saken är säker ♥ (↓)
Asså gud så fint.. NI är så fina! Ska jag vara helt ärlig är ni nog det finaste EKIPAGET jag någonsin sett. Jag menar även om det gått dåligt och resultaten inte strålade, så strålade ni TILLSAMMANS! Och man blir bara så glad och varm av att se er. Det är många gånger tack vare din blogg jag fortsatt med Foxy, trots alla motgångar. Du har gett mig så mycket genom dina inlägg, jag har tagit inspiration från din blogg. Om hur man ska kämpa, aldrig sluta kämpa för det man älskar.. Måste säga ett litet tack till dig, och sluta aldrig att blogga! För jag tror att det är många många fler som känner som jag om dig och din blogg. Kram <3
Måste även slänga in att under de senaste veckorna har det inte dykt upp en enda taskig kommentar om varken Padde, mig eller min ridning. *Pepparpeppar ta i träd* Det är sjukt kul att min sida sprider glädje och gör så att man vill komma tillbaka till den igen. Härlig stämning helt enkelt! :D
Bonnie Tyler ♥
För längelänge sedan lyssnade jag på den här underbara artisten, kunde nöta hennes låtar från morgon till kväll och äntligen har jag hittat alla de bästa låtarna med henne igen som numera spelas om och om igen i min iphone. Detta är låtar som jag hur lätt som helst kan relatera till mitt liv och mina erfarenheter, det är just det som gör de så ofantligt bra. En låt som går runt i hjärnan på mig dygnet runt är den oslagbara låten "Save up all your tears", det finns inte i ord hur mycket jag bokstavligt älskar den låten. Hennes kaxiga/hesa röst och sedan den där suveräna texten på det, så sjukt jäkla bra helt enkelt, blir inte bättre än såhär!
"You say that you can do it without me
Go ahead and try to live without me
Baby save up all your tears, you might need them some day
When the tears start to fall, I´ll be walking away
When you cry in the night for the love that you need
Baby save up your tears cause you will be crying over me"
Go ahead and try to live without me
Baby save up all your tears, you might need them some day
When the tears start to fall, I´ll be walking away
When you cry in the night for the love that you need
Baby save up your tears cause you will be crying over me"
Vi är som igelkottar, allihop.
Hästmänniskor, det går att skriva en hel serie med böcker om hur vi är till sättet, hur vi agerar och hur vi ser på saker och ting. Det enda gemensamma vi har tillsammans är hästarna, det är dessa underbara varelser som klistrar fast oss tillsammans och klämmer in oss under kategorin hästmänniskor. Vi lägger ner beundransvärt mycket tid på en sport vi utövar varje dag tillsammans med dessa djur, vårt andra hem är stallet där vi tillbringar hela vår fritid i. Till skillnad från andra bollsporter så lägger vi hästmänniskor ner hela vår själ i det vi gör, planerar in våra dagar efter hästarna och ridningen kommer alltid som prio ett på vår "to-do-lista". För vi kan inte göra som i många andra sporter, skita i att ta träna just den där dagen för man inte orkar eller att det tar emot, för vi hästmänniskor kan inte strunta i hästen eftersom det är en levande varelse som behöver tränas varje dag oavsett om det är 30+ eller -20 grader. Vi klär på oss tonvis med kläder om vintrarna, är ute flera timmar i kylan medan andra går in i varma och sköna sporthallen för att träna sin sport. Men ändå är det vi som får ta emot skiten ifrån debattörer och andra okända människor som får betalt för att skriva skit och trycka ner oss..
Varför är det så, att vi ska få skiten upptryckt i ansiktet på oss gång på gång för att vi just är hästmänniskor?
Någonting jag lärt mig under mina år som bloggare är att vi hästmänniskor går i gång på så mycket saker, vi blir oerhört provocerade och kan utan tvekan bli jävligt uppretade - när någon trycker på fel knappar. Som i vintras, då var jag faktiskt en som blev rosenrasande och gick till attack mot Lasse Anrell som skrev ren smörja om RGB och att hans häst skulle fått Jerringpriset. Jag blir verkligen VÄLDIGT sällan provocerad av något andra skriver för så länge det inte är mitt problem så låter jag andra skriva vad fasen de vill men efter det dåliga utlåtande från denna så tröga människa blev jag, liksom många andra upprörda. Jag kan svälja mycket skit, jag är tålmodig och vet vart jag står men när man fått ta skit från lekskolan tills nu för att man är hästmänniska, då brast det, nu får det RÄCKA! Enough is enough!
Någonting jag lärt mig under mina år som bloggare är att vi hästmänniskor går i gång på så mycket saker, vi blir oerhört provocerade och kan utan tvekan bli jävligt uppretade - när någon trycker på fel knappar. Som i vintras, då var jag faktiskt en som blev rosenrasande och gick till attack mot Lasse Anrell som skrev ren smörja om RGB och att hans häst skulle fått Jerringpriset. Jag blir verkligen VÄLDIGT sällan provocerad av något andra skriver för så länge det inte är mitt problem så låter jag andra skriva vad fasen de vill men efter det dåliga utlåtande från denna så tröga människa blev jag, liksom många andra upprörda. Jag kan svälja mycket skit, jag är tålmodig och vet vart jag står men när man fått ta skit från lekskolan tills nu för att man är hästmänniska, då brast det, nu får det RÄCKA! Enough is enough!
Som rubriken lyder "Vi är som igelkottar, allihop". Man skulle faktiskt kunna likna en hästmänniska och en igelkott för så fort någon säger någonting eller skriver något elakt om ridsporten så flyger taggarna upp på oss och vi går till attack - egentligen mer ALL rätt. Men jag personligen tycker att vi borde komma ner på jorden en aning och iakta händelserna istället för att spotta skit tillbaka direkt på dessa så otroligt okunniga människor som får betalt för att väcka debatter, det är ju precis det som de vill! De vill ha motargument, folk som blir rosenrasande och människor som länkar sörjan vidare. Förstår ni inte att det är vi som förstorar upp och gör sakerna ännu värre? Det är vi som ger de uppmärksamhet och det är vi som ger de gratisreklam på våra bloggar och andra forum.
Samtidigt som jag tycker att vi borde lugna oss lite innan vi hyser agg mot debattörerna så tycker jag inte att det är okej någonstans för de att trycka ner oss, det känns ju ändå lite som en kränkning. Det finns ju faktiskt en gräns för hur mycket skit vi måste behöva ta hela tiden.
Hur kul tror ni att 11 åriga hästmänniskor tycker att det är när de läser i tidningen hur vuxna trycker ner vår sport gång på gång?! Vuxna ska vara förebilder för oss yngre men om vi bara får lära oss att skriva skit om varandra, hur ska då framtiden se ut?
Visst att vi har yttrandefrihet i Sverige men hur kul är det att läsa i tidningen hur dåliga vi hästfolk är? Att vi inte lägger ner arbete? Att det bara är hästens förtjänst?
Vi vet ju att det naturligtvis inte är så men det gör ändå ont att läsa dessa rader. Många tycker att det är bra att de skriver om oss och ger oss uppmärksamhet men jag tycker att om de ändå bara ska kasta skit på oss så är det bättre utan publicering, tyvärr. Hatet växer ju på så sätt ännu mer mot oss och det är ju det vi vill få stopp på.
Visst att vi har yttrandefrihet i Sverige men hur kul är det att läsa i tidningen hur dåliga vi hästfolk är? Att vi inte lägger ner arbete? Att det bara är hästens förtjänst?
Vi vet ju att det naturligtvis inte är så men det gör ändå ont att läsa dessa rader. Många tycker att det är bra att de skriver om oss och ger oss uppmärksamhet men jag tycker att om de ändå bara ska kasta skit på oss så är det bättre utan publicering, tyvärr. Hatet växer ju på så sätt ännu mer mot oss och det är ju det vi vill få stopp på.
Jag önskar att alla någon gång bara kan glädjas av ridsportens framgångar, hästmänniska eller ej. För inte sitter jag och sågar damfotbollen för att jag inte är sådär intresserad utav den? Jag hejar ju exakt lika mycket på de som på ryttarna i ridsporten eftersom vi ändå tävlar för samma nation, vårt underbara Sverige. Men varför kan det inte vara tvärtom? Att en fotbollsnörd hejar fram ridsporten i dessa stora sammanhang som OS tex? I don´t get it. Jag tror att debattörerna och de andra ickehästmänniskorna är rädda för att se oss lyckas, rädda för att se hur ridsporten växer allt mer och mer, rädda för att vi är så starka i oss själva.
Äsch nu när allt kommer omkring, låt de avundsjuka kommentatorerna spotta skit på oss, vi vet ju vart vi står och vad vi går för!
Avundsjuka är en sjukdom, så jag hoppas de kryar på sig (och växer upp)!
Sista skolstarten everever
Vänta lite nu... har vi ens haft sommarlov?! Och om vi nu har haft det, vart tog det vägen? Can´t find it at all!
Kul att det enda jag kan säga när de frågar vad man gjort under sommaren är att "Jag har jobbat". Det är lite sorgligt att tänka så men jag kan absolut inte klaga när pengarna bara rullar in i slutet av månaden. Är glad att jag ändå hittat på något vettigt att göra i sommar som har givit mig någonting för det kanske blir så att jag under hösten blir anställd som timvikarie, woopwoop! Hårt arbete lönar sig alltid på ett eller annat sätt.
Men anyway, back to school. Vet inte riktigt vad jag tycker om att den drar igång på måndag redan, tråkigt? näe.. roligt? näe. Mycket blandade känslor men nu när jag hör ordet skola så tänker jag bara på studenten, skojar inte när jag säger att jag längtar till den dagen jag står där med mössan på huvudet med mitt namn inristat, mina betyg i handen och en skrikande klass i vagnen runt hela mönsterås. Men nu innan dess är det hard work work som gäller för bra betyg SKA jag gå ut med, jag ska vara NÖJD när jag går igenom mitt papper senare. Men om jag känner min klass rätt så kommer vi mest fokusera på studenten och allt som hör därtill nu under hela detta året, så typiskt OP10 haha!
Ett år kvar, det är så jag ryser i hela kroppen. Jag känner mig fortfarande liten liksom, jag har alltid varit den som varit med på andras studenter och alltid tyckt att min ligger alldeles för långt bort vilket den inte gör nu. Ett år kvar med goa klassen, lärarna och skolan sen är jag fri att göra vad tusan jag vill. Vet dock inte vad jag vill göra mer än att resa, se nya delar av världen och sedan börja jobba. Just nu känner jag ingen som helst oro över studenten eller vad som kommer hända efter den för det känns bara som en lättnad, att det snart är dags att slippa alla jobbiga skriftliga inlämningar, alla muntliga redovisningar och alla prov.
Under sommaren har jag kommit fram till att jag är mer en jobbmänniska än en skolmänniska. Jag trivs så mycket bättre med att jobba än att gå i skolan faktiskt. Det känns inte lika tungt att gå upp på morgonen om jag ska iväg och jobba 8 timmar som att gå upp och veta att man ska vara i skolan i 6-7 timmar. Kanske är för att när jag jobbat och kommit hem så vet jag att jag är LEDIG. När man kommer hem från skolan är man ännu mer stressad och har mer att göra än vad man gjorde i skolan under dagen, man är ALDRIG ledig från skolan för alltid är det något som ska göras och skrivas färdigt i tid.
Nu ser jag ett slut, en slutdestination efter 12 år av studerande och det får mig sjukt motiverad. Nu ska jag banne mig få disciplin på mig själv och verkligen ta tag i saker i tid. Inte sitta dagen innan och plugga på provet nästa dag som jag hade en viss tendens till att göra hela vårterminen som var. Kämpa, kämpa, kämpa!
Har sett mitt nya schema för hösten vilket snabbt lades till på min hatlista i min burnbook, nä men typ så.
Min första reaktion, VAD ÄR DET HÄR?!
Kul att det enda jag kan säga när de frågar vad man gjort under sommaren är att "Jag har jobbat". Det är lite sorgligt att tänka så men jag kan absolut inte klaga när pengarna bara rullar in i slutet av månaden. Är glad att jag ändå hittat på något vettigt att göra i sommar som har givit mig någonting för det kanske blir så att jag under hösten blir anställd som timvikarie, woopwoop! Hårt arbete lönar sig alltid på ett eller annat sätt.
Men anyway, back to school. Vet inte riktigt vad jag tycker om att den drar igång på måndag redan, tråkigt? näe.. roligt? näe. Mycket blandade känslor men nu när jag hör ordet skola så tänker jag bara på studenten, skojar inte när jag säger att jag längtar till den dagen jag står där med mössan på huvudet med mitt namn inristat, mina betyg i handen och en skrikande klass i vagnen runt hela mönsterås. Men nu innan dess är det hard work work som gäller för bra betyg SKA jag gå ut med, jag ska vara NÖJD när jag går igenom mitt papper senare. Men om jag känner min klass rätt så kommer vi mest fokusera på studenten och allt som hör därtill nu under hela detta året, så typiskt OP10 haha!
Ett år kvar, det är så jag ryser i hela kroppen. Jag känner mig fortfarande liten liksom, jag har alltid varit den som varit med på andras studenter och alltid tyckt att min ligger alldeles för långt bort vilket den inte gör nu. Ett år kvar med goa klassen, lärarna och skolan sen är jag fri att göra vad tusan jag vill. Vet dock inte vad jag vill göra mer än att resa, se nya delar av världen och sedan börja jobba. Just nu känner jag ingen som helst oro över studenten eller vad som kommer hända efter den för det känns bara som en lättnad, att det snart är dags att slippa alla jobbiga skriftliga inlämningar, alla muntliga redovisningar och alla prov.
Under sommaren har jag kommit fram till att jag är mer en jobbmänniska än en skolmänniska. Jag trivs så mycket bättre med att jobba än att gå i skolan faktiskt. Det känns inte lika tungt att gå upp på morgonen om jag ska iväg och jobba 8 timmar som att gå upp och veta att man ska vara i skolan i 6-7 timmar. Kanske är för att när jag jobbat och kommit hem så vet jag att jag är LEDIG. När man kommer hem från skolan är man ännu mer stressad och har mer att göra än vad man gjorde i skolan under dagen, man är ALDRIG ledig från skolan för alltid är det något som ska göras och skrivas färdigt i tid.
Nu ser jag ett slut, en slutdestination efter 12 år av studerande och det får mig sjukt motiverad. Nu ska jag banne mig få disciplin på mig själv och verkligen ta tag i saker i tid. Inte sitta dagen innan och plugga på provet nästa dag som jag hade en viss tendens till att göra hela vårterminen som var. Kämpa, kämpa, kämpa!
Har sett mitt nya schema för hösten vilket snabbt lades till på min hatlista i min burnbook, nä men typ så.
Min första reaktion, VAD ÄR DET HÄR?!
Jag läser inte kursen "Socialt behandlingsarbete" vilket leder till att jag har sjukligt lång rast på måndagar, onsdagar och fredagar. Det känns lite sådär att behöva vänta i 3 timmar på EN lektion för att sedan sluta vid klockan 4. Det är inte så att jag hoppar i taket av glädje precis...
Men får tänka som min mamma sa till mig, får utnyttja rasterna till att skriva färdigt inlämningar och liknande för då slipper jag de hemma sen. Varannan måndag slutar jag dock vid halv 1 eller till och med kvart över 11 om jag har tur. Så lite positivt finns det mitt i allt detta elände, haha!
När börjar DU skolan? Har DU redan börjat kanske? Vilken klass börjar DU i år?! :D
Kvällens ridpass på goingarna!
Detroit: Under veckan har jag inte ridit på honom alls utan har enbart longerat honom och tagit några enstaka promenader. Idag tänkte jag ge mig ut på en lång skritt-tur i skogen. Kom då på att vi kunde rida ut till stora vägen och tillbaka då det är mycket och långa backar längs den vägen. Detroit behöver sätta muskler nu innan vi kan gå vidare och jobba med dressyren så att säga, därför valde jag medvetet vägen med mycket backar i. Toi traskade på glatt framåt hela vägen utan några som helst protester. Min vän Amandha som precis fått körkort mötte vi på vägen och Toi hälsade lite gulligt på henne när hon stannade till, haha! Han viftade med frambenen åt alla möjliga håll, snygg var han i allafall ;) Mycket nöjd med honom idag!
Paddington: Det gick varken bra eller dåligt, inget höjdarpass men heller inget värdelöst pass. Tanken var att lossa honom i båda sidor på ridbanan men Padde tittade på mig innan jag satte upp och blicken sa typ "Och vaaart är mina hinder matte?!" ;) För idag tror jag att han saknade "sina" bommar då han inte gick fram alls till handen och vägrade liksom lyssna vissa gånger på mig där uppe. Men vi tutar på och går vidare. Satt mest och skrattade åt honom när han skulle fjolla sig genom att kicka bakut lite då och då, ni vet, trotsåldern har liksom aldrig försvunnit från honom, haha! I morgon får det bli ett pass med antingen studs eller cavalettis så jag slipper det tjatet på honom! ;) Har ju inte hoppat nu på kanske 4 veckor om inte mer, så tro fan att Padde är sugen på att hoppa, haha! Nästa vecka börjar hoppträningarna med, läängtar!
Saaaknar verkligen att tävla, sist var Börjes Cup och det var mer än en månad sedan nu... Men nästa helg smäller det, då är det hemmaklubben som arrangerar tävling som även är första omgången av allsvenskan div 2, får ju inte vara med i laget men ska hoppa förklassen (LC). Ska bli så kul ♥
Nu kör vi!
Tog lite längre tid än väntat med båda hästarna, ska berätta vad vi sysslade med under ridpassen i ett enskilt inlägg alldeles snart. Nu har jag precis duschat och sitter med inpackning i hela håret. Har gjort lite peeling i ansiktet och hela kroppen, nu känner jag mig fräsch igen ;)
Ska göra lite kokosté åt mig själv nu i en stor kopp och skriva inlägg hela natten lång, har mycket på G i skallen!
Så ni som är lite utav nattugglor kommer att få något att läsa iallafall, haha! Nu kör vi :)
Strömlöst
Nu när jag lovat er inlägg hela dagen, gissa vad som händer? Jo att vi har blivit strömlösa för att de håller på att gräva om ledningen, lägligt eller vadå?! Min dagliga tur sviker mig aldrig ;)
Nu ska jag byta om och fixa iordning stallet, storstädning på G förstår ni. Sen ska jag rida Padde och Detroit. Så en heldag i stallet väntas och ikväll ska jag skriva inlägg, bra inlägg (om vi inte är strömlösa så att säga).
Ha en fin onsdag, så hörs vi här ikväll! :)
Sovmorgon is the shit
Inaktiviteten är aktiv just nu och hur fasen lät det där nu då?! Haha!
Nä men idag kom min första riktigt långa sovmorgon på hela sommaren, så underbart skönt att vakna upp några minuter efter 11! Sen har jag ridit Paddis och nu på kvällen har jag jobbat, varit på möte med chefen samt varit på banken - samlar vuxenpoäng förstår ni ;)
Så idag har inte bloggen fått ta del av min dag så att säga. Nu ligger jag i mormor och morfars husvagn och lyssnar på musik och smsar med några goa bloggläsare! I morgon blir det ordentliga inlägg, det lovar jag er!
Ps: blir så sjukt glad när jag läser kommentarerna som kommer in, tack för ALLA fina ord. Blir lite generad och tårögd, kärlek till er! ❤
Love is bigger than gold
När jag var 16 år bestämde jag mig för att skaffa ny ponny att tävla med de sista två ponnyåren jag hade kvar i livet. Efter 4 år av kämpande med Minola där det gick 1 steg framåt och 100 bakåt längs hela vår resa - så förstod jag vad jag ville, jag ville framåt. Så jag började leta ponny som jag bara skulle tävla med dessa två år som var kvar. Min plan var att tävla två år på en mer rutinerad ponny än Minola var och sedan sälja för att gå upp på storhäst när åldern var inne för mig. Men då visste jag inte att mitt bland annonserna på hästnet fanns min själsfrände...
Tänkte köpa mig en valack som inte var så personlig utan en mer tävlingsvän men istället skaffade jag mig den mest personliga varelse som stått på fyra ben. Det var kärlek vid första ögonkastet och redan efter första passet var jag som fast vid den här valacken vid namn Paddington. Efter mitt möte med Paddington hade jag inte annat i tankarna och när det visades att han inte gick igenom veterinärbesiktningen blev jag förkrossad men var ändå så inställd på att "honom ska jag ha" så vi hämtade hem en oren Paddington bara för kärlekens skull. I ett halvår stod han bara i sjukhage blandat med besök på en hästklinik i Kalmar - ett halvår gick till spillo av mina ponnyår men gjorde det mig något? Nej, jag gjorde vad som helst för att Paddington skulle bli frisk istället trots att jag egentligen var ute efter en ponny jag skulle tävla med.
Jag offrade allt för den här ponnyn och nu när jag fyllt 18 år så tänker jag göra precis samma sak. Idag älskar jag den här ponnyn med hela mitt hjärta, precis som förr fast ännu lite mer. Paddington har tagit ett jättekliv in i mitt liv och hör nu till min vardag. Som ni vet är jag vid årsskiftet för gammal för att tävla honom mer och om man ska gå efter det normala som händer då så borde jag enligt alla andra sälja honom och låta han tävla vidare med någon annan liten duktig ryttare på ryggen men bara att tänka den tanken får mig att må förfärligt dåligt, det är inget alternativ som är aktuellt för mig.
Varför ska jag ge upp min bästa vän bara för att min ålder är för gammal i regelboken?
Mina tankar har flugit fram och tillbaka trots att jag valt att inte tänka så mycket på det här då jag får ren ångest av det men nu är det inte långt kvar och jag måste fatta eget beslut. Jag skulle kunna sälja Paddington och köpa en storhäst som jag kan tävla på LB höjd ungefär...men då är frågan om det skulle göra mig lyckligare?
Mitt mål med ridningen är inte att komma till OS, hoppa i globen eller tävla internationellt. Därför har jag bestämt att jag kommer fortsätta rida Paddington, ha honom kvar hemma hos mig och strunta i att köpa en storhäst att tävla med. Love is bigger than gold
Mina tankar har flugit fram och tillbaka trots att jag valt att inte tänka så mycket på det här då jag får ren ångest av det men nu är det inte långt kvar och jag måste fatta eget beslut. Jag skulle kunna sälja Paddington och köpa en storhäst som jag kan tävla på LB höjd ungefär...men då är frågan om det skulle göra mig lyckligare?
Mitt mål med ridningen är inte att komma till OS, hoppa i globen eller tävla internationellt. Därför har jag bestämt att jag kommer fortsätta rida Paddington, ha honom kvar hemma hos mig och strunta i att köpa en storhäst att tävla med. Love is bigger than gold
Jag kan ju trots allt fortfarande tävla honom fast då utan omhoppning och jakt efter en placering liksom. Vikten av att ha en storhäst att tävla om placeringar med väger inte lika tungt som att behålla min bästa vän. Min ålder ska inte komma ivägen för oss två, jag låter det inte ske. Det här är mitt egna beslut, mitt hjärta har talat och jag har följt det till fullo. För det viktigaste i livet är trots allt, KÄRLEKEN
Ni kommer aldrig få se mitt namn på något större sammanhang med någon storhäst men däremot kommer ni fortsätta få se mig lycklig. Jag har aldrig varit så lycklig som jag är när jag är med Paddington.
"you are the reason why I can´t let this fire die
in my heart I keep it burning close forever"
in my heart I keep it burning close forever"
Viktigt inlägg väntas!!
Ikväll kommer ett viktigt inlägg om den här hästen, missa inte det!
https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2504097/images/2012/pic_5028d8bcddf2b30e4a000058.jpg" class="image">
Candyy
Gjorde ett stopp på vägen ;)
https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2504097/images/2012/pic_5028be389606ee414a00006f.jpg" class="image">
På väg mot Flen
Blev väckt av mamma idag och frågade om jag ville följa med till Flen så nu sitter vi i bilen och ska åka i ca 4 timmar bil dit och 4 timmar hem. När jag kommer hem ska Paddis ridas och sen kommer jag att skriva något inlägg innan sängen kallar på mig.
Om ni vill så får ni gärna höra av er på sms :) 0725536070. Kramis ❤
Omvårdnad & äldreomsorgen
I sommar har jag fått jobba på en avdelning för korttidsboende&växelboende. Ska dra detta lite snabbt vad det handlar om så ni får en liten inblick i det hela. De på min avdelning bor alltså inte där mer än 3 månader på korttid. De kan ha kommit från sjukhuset, kanske har brutit benet och ska återhämta sig eller liknande. Sen har vi växelboende och då kan det vara så att en person är 3 veckor hemma och 1 vecka på boendet eller 2 veckor på boendet och 1 vecka hemma - det är så varierande. Alltså, de på min avdelning är väldigt friska ändå i huvudet och jag trivs jättebra med just den här typ av boende.
Jag är en väldigt avtrubbad person, har väldigt lätt att förstå människor och agera efter andras förutsättningar. När jag valde gymnasie var omvårdnad ett självklart val för mig, för ingenting är väl så givande som att jobba med människor? Linjen jag går är väldigt bred och jag skulle rekommendera den till er alla som har ett bra psyke/tålamod och lätt för att lära sig samt kan jobba med andra. Att jobba med människor är inte som att stå vid en maskin på en industri precis. Människor är inga robotar som alltid gör som man säger, ibland har man bra dagar och ibland går allt åt pipsvängen. Ibland mår man bra, ibland mår man dåligt - så är livet liksom. Att jobba som undersköterska i dagens läge är ingen höjdare i plånboken MEN man får ut så mycket annat utav det och det är bland de absolut viktigaste jobben man kan ha, anser jag.
Min första praktik kommer jag så väl ihåg, det var på vårterminen, då gick jag första året på gymnasiet. Det enda jag hade riktigt lärt mig i skolan var att linda ben och bädda sängar för det är lite speciellt med sånt där. Då började jag på den avdelningen där jag nu varit hela sommaren. Inför praktiken så var det lite obehagligt tyckte jag. "Hur ska jag kunna duscha en annan människa?", "Hur ska jag kunna byta blöja på en äldre?" som ni hör så hade jag förväntat mig det absolut värsta inför praktiken liksom många andra tror/tycker om detta yrke. Efter praktiken som varade i 4 veckor så kände jag mig som en helt ny människa, så mycket säkrare i mig själv, så mycket ödmjukare och SÅ mycket ny erfarenhet.
I sommar har jag fått jobba väldigt mycket, 8 veckor och har mer jobb på G. Den här sommaren har jag lärt mig att vara stark när det tar emot och blir jobbigt, att ta ansvar för andra och inte bara för mig själv, att kunna jobba med olika människor och att hantera det på ett snyggt sätt, att agera efter personens behov samt att lyssna på andra ännu mer. I sommar har det varit väldigt tufft psykiskt då jag fått vara med om 2 dödsfall som jag aldrig tidigare har fått bevittna. Inte för att det är roligt att behöva vara med i livets slutskede men det ger så mycket ny kunskap och jag växte ytterliggare några centimeter. Att se anhöriga stortjuta i korridoren är väldigt tufft, fått stå och kramat om dessa personer när deras anhörig gått bort, det har varit väldigt väldigt jobbigt. Sen såklart har det varit mycket bra stunder också! Jag har alltid tagit mig tid åt de boende, försökt få de att må så bra som möjligt vilket har givit resultat då jag idag på min sista dag fick se tårar hos en boende som jag kommit mycket nära. Hon sa med sorgsen röst "Hur ska jag klara mig utan dig? Det kommer bli jättetråkigt, men du måste hälsa på ibland så jag inte saknar dig för mycket". Då insåg jag att jag har gjort något bra hela sommaren för den här personen, att hon kan vara så tacksam för att jag suttit och lyssnat/pratat med henne länge och väl. Det är det absolut bästa med det här yrket, att varje dag komma hem och känna att man behövs på sitt arbete, att man gjort en god gärning. Man får verkligen igen allt slit man lägger ner, det är så värt det.
Sen har vi haft en dam, inte så jättegammal alls som precis skulle flytta ihop med sin särbo i början av året men hon fick en hjärnskada och blev nästan förlamad från nacken och ner. Hon var döende för bara några månader sedan och kunde inte röra några kroppsdelar alls, kunde inte heller äta eller dricka vatten. När hon kom till oss den här damen då så grät hon hela tiden, grät över sin situation och frågade ofta - hur kunde det bli såhär?
Det är hjärtskärande att höra och se när hon är så pass ung också. Men jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något så otroligt starkt i hela mitt liv. Hennes särbo köpte en husbil som han bor i nu precis utanför ålderdomshemmet bara för att han ska kunna vara hos henne jämt, stötta henne i det hon gör och bara veta att han inte kommer lämna henne. Han har hjälpt henne så pass mycket så att hon idag äter vanlig mat genom munnen, hon sväljer sina tabletter och hon har fått tillbaka rörligheten. Detta kallar jag sann kärlek och det har varit så fint att se detta. Tänk om alla killar kunde vara likadana som han...
Det är hjärtskärande att höra och se när hon är så pass ung också. Men jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något så otroligt starkt i hela mitt liv. Hennes särbo köpte en husbil som han bor i nu precis utanför ålderdomshemmet bara för att han ska kunna vara hos henne jämt, stötta henne i det hon gör och bara veta att han inte kommer lämna henne. Han har hjälpt henne så pass mycket så att hon idag äter vanlig mat genom munnen, hon sväljer sina tabletter och hon har fått tillbaka rörligheten. Detta kallar jag sann kärlek och det har varit så fint att se detta. Tänk om alla killar kunde vara likadana som han...
Det är när man får höra och vara med om sånt här som man verkligen förstår hur viktigt det är att inte ta livet för givet, att leva i nuet - 365 dagar om året. Njuta av varenda bra sekund av livet för det kommer inte gå i repris. Den här sommaren har det ringt väckarklockor i mina öron gång på gång. Har förstått nu hur BRA jag egentligen har det. Alla borde få chansen att vara på ett äldreboende, just saying.
Fick jättefina ord av alla idag innan jag gick hem. "Du har varit så gullig hela sommaren, tack ska du ha", "Hoppas vi ses nästa sommar och sköt om dig nu" osv. Lämnade stället med tårar i ögonen för jag blev så otroligt glad när jag kan få andra att må så bra, det är någonting som jag mår bra för. Det här yrket är tufft och slitsamt, ljuger om jag säger annat men det är så otroligt givande och man blir aldrig fullärd. Man får tänka att alla är vi människor men att de är lite äldre och behöver mer hjälp än vi "unga". Ni kan nog inte riktigt förstå innan ni har testat på det för jag tänkte precis likadant som ni kanske tänker nu "Nej, aldrig äldreboende - det är äckligt och jag skulle inte klara av det här, det här och det här..." - snälla, jag ber er att inte skapa en uppfattning INNAN ni har provat på detta för det är inte som man tror att det ska vara.
Om ni funderar på att jobba med människor så tycker jag inte ni ska tveka längre för ni kommer inte att ångra er om ni väljer omvårdnad, det svär jag på!
Jag är otroligt tacksam att jag fått vara här på den bästa avdelningen med den bästa personalen hela den här sommaren! Vi ses igen nästa år med den lilla förändringen att jag då är legitimerad undersköterska.
Är det kanske någon av er som har funderat på detta yrke eller som kanske i nuläget gör det?
Har din syn på äldreboende ändrats efter att ha läst min utvärdering?
Har din syn på äldreboende ändrats efter att ha läst min utvärdering?
Are you ready?
Kan medblandade känslor säga att i morgon är min sista arbetsdag för sommaren eller nja... nästan iaf. Har fått mer pass och kommer säkerligen få mer kväll/helgspass nu framöver samtidigt som skolan drar igång men well, well. Är otroligt stolt över mig själv att jag valt att jobba så pass mycket som jag verkligen har gjort. Att jag har ställt upp så mycket som jag faktiskt har gjort, stått upp för mig själv när det kommit till såna lägen, tagit mig upp klockan 6 på morgonen och jobbat järnet hela sommaren. Kom fram till att jag bara varit ledig 9-10 dagar från den första Juli, det ÄR mycket men desto mer klirrar det i kassan OCH mer erfarenhet!
Nu skriver jag det här inlägget från min dator, DATOR? Jag känner mig som en riktig nybörjare igen måste jag säga för det känns så oerhört konstigt att knappa in bokstäver här istället för på iphonen som jag är van vid nu men samtidigt känns det bra.
För nu när jag varit borta en längre tid från bloggen så inser jag mer och mer hur mycket jag faktiskt har saknat det!
Har saknat att dela med mig av mina tankar, skriva långa och genomtänkta texter rakt från hjärtat. Saknat att dela med mig av allt som har med hästarna att göra. Saknat att chatta med er söta människor. Saknat att få just den där kommentaren som sätter guldkant på vardagen. Saknat ALLT som har med bloggen att göra!
Så nu får ni spänna fast säkerhetsbältena gott folk, för på måndag drar jag igång igen - mer taggad än någonsin!
Ett inlägg kommer att komma som ska handla om mitt arbete, vad jag anser om det och hur det är att jobba med äldre människor. Tro mig, jag har fått se både det ena och det andra den här sommaren samt fått tusen stycken tankeställare. Jag vet att några där ute vill höra hur det är att jobba med sånt här, därför kommer ett genomtänkt inlägg inom en snar framtid, hope you will like it!
Snabb hälsning!
Åh, hej på er!
Vill bara flika in att jag lever och mår emellanåt bra. Varit mycket psykiskt jobbigt ett tag på jobbet vilket självklart har gjort dagarna jobbiga och svåra. Men nu är jag snart färdig med jobb för denna sommar, skönt men också riktigt tråkigt att lämna alla goingar som faktiskt finns där. Samtidigt ska det bli skönt att börja skolan snart, fixa iordning sig på morgonen, träffa vänner och komma in i rutinerna igen.
Har inte öppnat datorlocket på hur länge som helst så ska damma av den snart och börja blogga så småningom! Längtar! har ju saknat er & bloggen fattar ni väl? :)
Nu ska jag sova efter en lyckad stadsfest, natti ❤
Jobba, sova, jobba, sova
Åh vad jag saknar att blogga!! Men tyvärr hinner eller orkar jag inte med det just nu för mitt liv fram till söndag är jobba, sova, jobba, sova. Hinner inte ens åka hem eller att äta, kom faktiskt på mig själv igår att inte ha ätit något alls på hela dagen.. Inte konstigt att jag höll på och svimma under arbetspasset igår. Jag jobbar och sliter ska jag tala om dagarna långa och jag ljuger om jag inte säger att det är tufft för det är (ursäkta ordvalet) jäääävligt tufft just nu. Amandha har varit så snäll och ridit igenom Paddington och idag rider Ida på honom. All kärlek till er som hjälper mig och stöttar nu när det är jobbigt! Men däremot är jag väldigt duktig på att uppdatera på instagram! @ljunggrenelin , följ mig gärna där! :) Nu ska jag fortsätta vila mig med musik i öronen en stund innan det är dags att gå till jobbet. Ha en bra dag alla ❤
Känner mig döende
Hej bloggen & ni! Nu skulle jag egentligen tagit helg men icke sa nicke.. Får hoppa in och jobba på en annan avdelning i helgen samt lite fler pass. Nu har jag alltså jobbat sjukt mycket och ska jobba ännu ännu mer... Min vecka som är som följer: Lördag: 07:30-16:30 Söndag: 07:00-13:00/ 16:00-21:30 Måndag: 13:30-21:30 Tisdag: 07:30-14:00 Onsdag: 16:00-20:00 (tror det är så) Torsdag: 07:30-13:45 Fredag: kanske är ledig och kanske inte Lördag: 11:30-20:00 Söndag: 07:30-11:30/ 16:00-21:30 Så för att inte helt krascha huvudet i väggen så har jag beslutat mig för att möjligtvis ta en paus från bloggen tills jag känner att jag orkar göra riktiga inlägg igen. Kan vara så att jag finner ork samt tid att uppdatera ibland men dock inte fullt lika mycket. Men ni hittar mig på instagram där jag kommer uppdatera flitigt (ljunggrenelin heter jag där). Kommer även mobilblogga lite grann men om det skulle bli utebliven uppdatering så vet ni iaf varför! I morgon efter jobbet hämtar Amandha upp mig för en myysig hemmakväll hemma hos henne med massa onyttigheter, film och prat. Lovely! Har saknat henne sååå mycket <3
Skrittar av Padde :)
Han slutar aldrig förvåna mig
Paddington har haft en ofrivillig minisemester på ca 6 dagar igen pga tappat sko och en lös sko. Idag fick jag äntligen rida på honom igen och vilken "comeback" han gjorde. Det första jag gjorde när jag hoppade upp var att krama om honom runt halsen sen dröjde det inte många steg förren tårarna kom. Kan inte beskriva känslan att äntligen få rida på den absolut bästa ponnyn i världen (enligt mig då) igen. På Paddes rygg hör jag hemma, sitter som fastklistrad och jag bokstavligt älskar hästen som jobbar under mig.
Idag var bland de bästa passen vi någonsin gjort tillsammans, promise you. Titta nog nu på vad jag skriver för det kommer sannolikt inte höra till mina principer MEN idag red jag fruktansvärt bra. Satt helt stilla, jobbade med höftpartiet, magen, bål och hade en låg och stilla hand. Efter passet fick jag ont i magen så antar att jag kommer ha träningsvärk där i morgon, gutt!
Och Paddington då... ja vad ska man säga? Han var kung idag och svarade bra när jag satte press på honom. Vilket jädra anamma det kan bli i den hästen, helt sinnes vad han längde idag och för att inte tala om galoppen, jösses! Han brukar inte trampa på jättebra i traven annars men idag gjorde han det med råge. Idag jobbade vi ihop som ett team ska göra. Ett pass där båda gjorde bra ifrån sig helt enkelt, mer såna här pass, tack!
Att vila sig i form verkar med fungera ser jag nu! Vart kom den nacken ifrån?!
Ser ut som jag planerar att mörda någon men är bara sjukligt koncentrerad!
(bakkärran är det iaf inget fel på ;))
Sidvärtsrörelser! som Padde förövrigt inte alls fattade för ett halvår sedan! Nu gör han det klockrent! :)
Klart ponnyn ska ha beröm när han gör bra ifrån sig!
Galoppombyte (på Paddes egna sätt) ↑↓
