Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Kände lite mer för att ta en lång kvällspromenad med Paddington ikväll så det fick bli så tillsammans med min syster Johanna. Vi var ute och spatserade i ungefär en och en halvtimma, rundade ridklubben och tillbaka. Padde gick på bra och emellan allt hittade vi smultronställen som vi var tvungna att stanna på, då passade såklart Padde på att ta lite högt gräs som mellanmål. Vi hade det jättemysigt alla tre. Ibland behöver man bryta mönstret och göra något annat än rida ut, rida dressyr eller hoppa. Stunder som dessa uppskattar jag verkligen otroligt mycket!

Dressyren tar vi i morgon istället! På bloggen i morgon står ett smaskigt åsiktsinlägg på ingång samt en Hiss blandat med kanske nya ridbilder? ;)


Jag älskar dig, mer än allt ♥

Fick med mig min syster upp till hoppträningen idag men när hon skulle knäppa första kortet så dog batteriet...Alltså inga bilder eller film från idag vilket jag tycker är för jäkla tråkigt för idag kunde det inte gått så mycket bättre!! Önskar verkligen att ni hade kunnat få se det.... men ibland är det som det är.

Idag då, vi hoppade fram på småhinder och sedan blev vi indelade i två lag med tre i varje för vi skulle hoppa banhoppning och då skulle det vara en liten lagtävling. Var mycket kul! Hoppade första rundan felfritt och då var höjden 1m, 7 språng. Inga konstigheter alls. Värt att nämna är att hinder nummer 1 var det en vattenmatta under, men stannade Paddington? NEJ inte en enda gång, han TVEKADE inte ens!! Han har alltid varit rädd för den och vägrat hoppa minst 1 gång innan han klipper den. Bara det fick mig att lysa upp, han hoppade med sånt enormt självförtroende idag och det är så härligt när det känns lätt.

Sedan fick vi hoppa banan igen och efter min önskning så höjdes det upp till 1,10m. Red som vanligt, mycket fart och lät Padde gå på, precis som han vill bli riden. INGEN som helst tvekan här heller från varken hans eller min sida. Petade ett räcke men vi kom alldeles för nära, ingenting som jag hänger upp mig på alls. ALLA andra hinderna hoppade han med lätthet, var inte ens i bommarna någon gång. Inga stopp på hela hoppträningen, så jäääkla skönt.

Är så jävla glad, kan inte förstå att vi ska debutera LA om bara 16 dagar. Vi som nyss var tvungna att stanna in i staketet, hoppa ett hinder och sedan ta 7 varv på volten innan jag fick stopp, vi som inte kunde hoppa vattenmatta. VILKEN resa vi har gjort, han&jag.

I förrgår gick Paddington bra, igår var han bättre och idag var han BÄST.

Kan inte säga mer än så, ibland går det så jäkla bra att man knappt förstår att det faktiskt är sant.
Vågar inte gå och lägga mig för just nu är verkligheten så mycket bättre än drömmarna!



I morgon taggar vi hoppträning - banhoppning står på schemat!
Och måtte det också gå bra nu!

Tänk på att bilderna är ifrån de första 25 minutrarna av ridpasset, han gick bättre efteråt!
Vet inte men lyckades bara få bra kort i högervarvet, i vänster blev de bara suddiga. Därför det bara är kort ifrån höger varv, dock är han finare i vänster.

Blev sen ridning ikväll, kom in bara för en stund sedan. Det är såå mysigt att ha hästarna på gården, så nära sig så man kan bestämma när på dygnet man ska rida. Jag älskar att rida på kvällarna, det är så lugnt och skönt. Padde verkar också trivas bra med det. Ikväll red jag ett dressyrpass, en vanlig genomkörare helt enkelt och Paddington skötte sig så otroligt bra. Massor av beröm fick han och såklart mycket godis efteråt. Allt blir bara bättre och jag känner skillnad på honom nu än för två veckor sedan. Det är så kul! :D

Min lillasyster klickade lite bilder ifrån början av passet:


Eftersom detta /&)%(")&)%&) internet inte vill fungera så kan jag inte ladda upp fler bilder, de kommer i morgon istället!

Ikväll har jag verkligen pysslat om min lilla Paddington, borstat, kliat, masserat hela honom både innan och efter dressyr/markarbetspasset som förövrigt gick så jäkla bra helt enkelt. Amandha har gjort ett kanonjobb medan jag var borta, så mjuk i sidorna och go redan från de att jag satt upp tills dess att jag hoppade av. Travade över lite cavalettibommar några gånger med lydnad både före och efter. Ibland gjorde jag halt, ryggade några steg, klappade honom och skänklade fram honom igen. Man måste alltid hitta på någonting med Padde för han är otroligt smart har jag kommit på. Gör man en övning 10 gånger så har redan Padde förstått vad han ska göra efter 2 och då blir det ofta liiite mer tempo på honom så man måste hela tiden vara uppmärksam och hitta på saker.

Hade ett kryss på andra sidan och målet med det var att kunna vända upp på hindret utan att han skulle dra iväg eller så vilket han lyckades med jättebra. Hade en jämn rytm hela vägen fram till hindret. Jag valde att låta han bedöma avsprångspunkten då hindret var så litet och han behöver få upp sitt självförtroende. Han skötte sig verkligen kanon så jag testade att göra halt efter hindret och det gick med över förväntan.

I slutet höjde jag upp krysset till ett räcke på 1,10m bara för att avsluta med. Fick ju hoppa av och höja och när jag då skulle komma upp i sadeln igen så hade Padde redan förstått vad som skulle hända, så han brände iväg innan jag hann komma upp, var nära på att få behöva ställa mig och baka tårta ikväll kan jag säga. Men lyckades klamra mig kvar. Att han kan bli så uppspelt när det kommer till hinder asså, förstår inte att han kan tycka att det är SÅ fruktansvärt roligt. Iaf, vi seglade över hindret 2 gånger i från varje varv - utan problem. Padde var inte ens i närheten av att smälla i bommarna. Var längesedan jag kände att han hoppade med sånt självförtroende, himla härligt!

Har en go magkänsla nu, hoppas inget förstör den...

Redan under ölandshoppet-helgen hade jag det här i tankarna, att debutera LA men eftersom Paddington inte vågade trampa om lika bra på gräs så valde jag att INTE göra det som ni kanske förstår. Nu har vi tränat för fullt, kondition och styrka för att så småningom kunna gå upp en klass. Det här är någonting jag drömt om sen jag var liten och nu är det så nära - nämligen bara 19 dagar kvar!!! Jag har anmält mig till vår alldeles första LA klass alldeles nyss, hur galet är inte det?!

Ska berätta vad som rör sig i huvudet på mig. Jag ljuger om jag säger att jag inte är nervös men ändå känner jag mig lugn. Under en längre tid har jag känt att LB är vår lägstanivå, det känns tryggt där nu med höjden, visst att vi inte har jättebra resultat alltid men känslan av lätthet har funnits där. Nu känner jag bara att, vad skulle kunna gå fel mer än att vi kan bli uteslutna liksom? Vad har jag att förlora? Man måste våga chansa för att vinna, right?

Har valt ut en plats som jag tycker om, som både Padde och jag trivdes på förra gången vi var där. Ett ställe med på tok för många ryttare, för mycket publik och för mycket ögon på sig. Kanske inte är det mest optimala valet kan man väl tycka för nervositetens skull men jag känner ändå att det kan fungera. Om vi så kommer till tredje hindret så är jag NÖJD - då har vi ändå gått in på banan, fått några språng i kropparna och mer erfarenhet än innan. Dessutom debuterar vi på min födelsedag, min 18 årsdag. Med ett darr på rösten säger jag att "fan vad taggad jag är!!"

Stället där jag ska debutera LA är på Börjes Ponny Cup i Tingsryd den 30/6.
Nu får ni veeeerkligen hålla tummarna för oss!!


bild från förra året!

Hej bloggen! Amandha här, som ni kanske har läst så fick jag i uppgift att hålla Paddington i gång nu i helgen medans Elin var på Gotland. Det tackade jag ju inte nej till i första taget heller då han ser helt underbar ut att rida + att min egna häst är halt nu och då hade jag ju tid till att rida denna underbara häst =D 

I fredags när jag red då, så körde jag lite dressyr på banan för att bara känna in mig på honom och hitta de flesta knapparna vilket funkade väldigt bra =D  Det som jag tyckte var jobbigast var att det ser ut som att man måste hålla rätt så hårt elr jaa inte så hårt men endå hålla men nej det fick man inte, man skulle vara väldigt lätt i handen för att han skulle funka som bäst. Det är inget som man tror om honom men så är det. =)

Eftersom Padde ska vara i hårdträning även att jag är iväg så har jag bett min kära vän Amandha att rida igenom honom. De uppgifter jag har fått av henne var att det har gått bra och Padde har hållt sig i skinnet. Får kommentarer på facebook som "Förstår att du inte vill sluta rida honom", "Förstår verkligen att du blir glad varje gång du har ridit honom" - Han gör minst sagt ett gott intryck. Paddington är en väldig upplevelse att rida, han är inte som någon annan och det blir aldrig tråkigt att rida honom. Min fina lilla kille ♥

Kanske kan be Amandha att dela med sig av ridpassen här på bloggen! :D

..var bland den bästa vi någonsin haft! Allt flöt på så otroligt bra, inga stopp alls TROTS att vattenmattan var med. Viljan har hittat tillbaka till hans huvud och även modet. Allt kändes bara så lekande lätt helt enkelt. Inte många gånger jag haft den känslan av att allt bara flyter på men i förrgår dök den upp igen. Kunde inte ha kommit mer lägligt, finns inga ord för ponnyn när han beter sig precis som han ska. När han verkligen fokuserar på sin uppgift och inte allt annat bredvid banan, då går han som en klocka! Vill iväg och tävla NU!

Det ser ut som att jag kommer iväg till börjes cup iaf. Men har inte anmält mig än för vet inte riktigt vad jag ska anmäla mig till ;) Kanske att jag berättar innan jag åker, om jag nu väljer att bestämma mig för en sak. Maybe you will know...

Har varit en dag utan min fina Paddington och hjärtat börjar redan att skrika efter honom. Det är makalöst hur mycket jag älskar den här ponnyn. Det finns ingen som honom, hur mycket jag än skulle leta. ♥


HUR skulle jag klara mig utan dig?

Testade på någonting jag inte gjort på länge idag, nämligen rida med dressyrspö. Min privata dressyrtränare tycker jag ska börja rida med det dock endast för att kunna peta till honom lite där bak när han tappar energi samt när vi gör förflyttningar i sidled. Tidigare har Paddington varit väldigt rädd för spöet när jag bara ridit med det men idag kunde han iaf acceptera att jag hade det där.

Började skritta och trava fram honom utan spö till en början. Efter att jag hade lösgjort honom fint i traven tog jag fram spöet och vilken effekt det hade! Inte för att Paddington inte har power i allt han gör men jisses alltså, vilken sjukt bra power det blev i honom. I galoppen dock skulle han börja bråka mycket i höger varv men när jag gav mig fan på att det skulle fungera så lossnade även det till slut, i vänstervarv var han som en klocka! :)