Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Innebandyträningen ikväll gick... kasst. Fick gå av planen ett x antal gånger för att mitt huvud bara snurrade och det var verkligen skitläskigt. Jag har ätit bra idag så det kan inte ha varit något sådant. I slutet var det som om mina ben inte bar mig längre, var tvungen att tvinga dem att ta ett steg framåt. När jag efter träningen skulle gå till bussen så tog det mig dubbelt så lång tid mot vad det brukar. Ju mer jag analyserar det här, desto mer tror jag på att det är ett tecken på utbrändhet...

 

Varje dag ska jag mocka 5 boxar, ta in alla 5 hästarna, gå med vattenspann till alla 5 hästarna, slänga ner hö och lägga in till alla 5, rida 2 hästar, träna innebandy och samtidigt kunna prestera i skolan. Jag önskar verkligen att någon bara kunde hjälpa mig med mina vardagliga sysslor för just nu känns det inte som om någon ser hur mycket jag sliter - varje dag. Jag kan absolut inte välja bort någonting av det här för jag måste spela innebandy och rida för att må bra. Men nu när det är så mycket i skolan så, orkar jag helt enkelt inte.

 

Innan har jag älskat att läsa böcker innan jag ska sova, det har varit så skönt att bara kunna lägga sig i sängen efter en hel dag i skolan/stallet och bara hamna i en annan värld. När jag sov hos mormor i helgen som var så tänkte jag börja läsa i "Män som hatar kvinnor" då jag verkligen tycker den filmen är bra. Började läsa kaske 2 rader innan massa annat ploppade upp i huvudet på mig, tillexempel vad jag skulle göra dagen efter eller hur jag skulle lägga upp allt arbete för veckan. Jag finner INGEN ro i kroppen längre. Det finns så mycket måsten i mitt liv att jag inte hinner med att leva det. Utan att jag vet om det så finns det en inre stress inuti mig. Jag är ingen robot och jag vill egentligen inte visa det här men det är såhär det är. Min kropp börjar säga ifrån på allvar nu och jag måste börja lyssna på den. 

 

Jag orkar inte prestera på topp i skolan hela tiden men när jag inte gör det så undrar läraren om det är något fel på mig eftersom jag brukar vara duktig, det känns som om de blir så himla besvikna på mig. Jag går inte ut till stallet varje dag med glädje för jag vet att jag måste göra allt arbete själv och bara det gör mig stressad. Men om jag inte går ut till stallet varje dag så mår inte mina hästar bra och det får absolut inte hända. Mår inte Padde bra, mår inte jag bra. Jag måste träna innebandy i veckorna för annars blir jag inte uttagen till matcherna på helgerna och jag älskar verkligen att spela. Hur jag än gör så kommer min kropp att må dåligt och jag vill bara sätta mig på första bästa plan långt härifrån. Slippa alla måste saker, slippa göra andra besvikna.

 

Jag sitter och lipar nu för att jag inte ens orkar gå in i duschen, hör ni hur illa det låter? Pinsamt är vad det är men jag kan inte råför det. Nu säger jag godnatt till er alla och hoppas att jag kan vakna upp i morgon lite mer utvilad än vad jag är för tillfället. Vi hörs då, med fler bilder från fotograferingen!