Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Jag brukar aldrig bli arg på Paddington, inte ens när vi stannat ut oss, fått över 20 fel MEN idag blev jag verkligen arg och besviken på honom. Han hoppade kanon på framhoppningen och tvekade inte alls. Allt kändes bra innan allt blev pannkaka, så att säga. Stannade ut mig på 3:e hindret på banan och var arg som ett bi på honom, han bara la i tvärniten och tog bettet för mig. Gick iväg för mig själv och försökte andas lugnt, komma på andra tankar. Skrattade åt mig själv ute i skogen just för att jag vart så arg, varför ska jag vara det... egentligen? Men nu har jag släppt den här klassen, finner ingen mening med att deppa ihop eller sura för det kommer en morgondag där allt bara kan bli bättre. Gör en förändring i morgon också då jag väljer att byta bett till pelham samt rider med ett kort hoppspö utifall att han får för sig att dumstoppa i morgon med.

Men som jag brukar säga, what doesn´t kill you makes you stronger! :)