Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

 Bloggen... som alltid varit en del av mig och som jag älskar att klicka upp varje dag. Min egna sida där ni är involverade, mina goa läsare. Kommentarer ramlar in titt som tätt vilket gör mig mycket motiverad att skriva här, här på min sida. För visst är det så att bloggen inte enbart är till för mig, då hade jag lika gärna kunnat vässa pennan och ta fram en dagbok och skriva där. Och det är just på den här biten jag känner att det går väldigt segt och stilla.

 

Jag vill kunna skriva inspirerande, bra och långa åsiktsinlägg. Förmedla en stark känsla ut till er genom mina ord. Få er att tänka annorlunda kring saker och ting samt få ett "aha" moment. Vet inte hur många gånger jag tagit upp ett nytt inlägg, skrivit två rader och sen raderat det. Det står verkligen stilla i hjärnkontoret och bloggen känns bara allmänt jättetråkig för er läsare vilket drar ner på bloggen och mig själv som person. Jag älskar bloggvärlden och vill vara kvar i den men just nu känns allt bara så kasst, värdelöst på något sätt. Just nu blir det bara mobilinlägg, korta och tråkiga att läsa.

 

För att komma igång igen så ska jag be en vän lite snällt om den kan hjälpa mig med en ny design så jag kanske får tillbaka lite bloggsug igen. Tror även att mycket av bloggsuget som försvunnit har med att jag inte har någon bra kamera att fota saker med till bloggen. Det tycker jag är tråkigt och säkerligen ni också. Min lillasyster har ju en systemkamera men hon har ju flyttat och mina vänner fotar bara mig på tävlingar. Så småningom ska jag skaffa en till mig själv också! Men tills dess får ni stå ut, likaså jag.

 

Ska vara ärlig och säga att kommentarer gör väldigt mycket, det peppar något enormt. Jag är jättetacksam för varje ord ni väljer att skriva till mig! Tack vare min egna sida, min blogg, så har jag träffat underbara personer och det är jag riktigt glad för. You make my day, everyday