Bangång

Jag är verkligen en person som tycker om att gå banan på tävling. Får verkligen panik om jag inte tror att jag hinner till tävlingsplatsen i tid till bangången. Hatar att stressa mig igenom den då jag anser att den är viktig för en bra prestation, iaf för min del. När jag går banan tänker jag på följande saker:
♣ Vilka linjer finns? Är de relaterade eller inte? Vilken väg passar isåfall bäst för mig och Paddington?
 
♣ Går alltid igenom grunden först tills den sitter i huvudet innantill. Vart ligger svårigheterna för mig och Padde? Vart kan jag öka/korta galoppen? Vart ska jag samla honom? Vart ska jag driva på extra mycket?
 
♣ Låtsas alltid att jag rider Padde när jag går banan, ser framför mig hur vår ritt kommer att se ut och försöker efterlikna det så gott som det går.
 
Det är såklart mer saker som spelar in i hur jag går banan. Vill helst gå banan själv minst en gång bara för att kunna koncentrera mig till fullo. Ni som sett mig gå banan måste ju tro att jag är skitsur, haha! Det blir så när jag är koncentrerad, då ser jag automatiskt sur ut men det är jag verkligen inte.
 
Jag har väldigt väldigt väldigt lätt för att lära mig banor. Jag har endast hoppat fel hinder EN gång och då skämdes jag satan. Har sen dess blivit ännu mer noga med min bangång. Tycker det är skitkul och spännande att se hur alla bygger banor, faktiskt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0