Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Jag har många gånger skrivit att man måste se till Padde som individ när man ska rida honom. Det är inget skitsnack som jag sitter här och skriver för att framhäva mig själv som duktig som många ser det, för det är verkligen så. Lyssna nu, noga. Det har tagit mig 1,5 år för att förstå mig på den här ponnyn och idag vet jag precis vad jag ska göra i alla situationer, jag vet hur han fungerar. Men det tog mig 1,5 år av slit, många gånger slutade det i tårar och jag önskade så att han vore som alla andra. Då red jag på ridskola med honom den första tiden och jag tyckte att det var skitjobbigt att inte han kunde göra som alla andra, att han inte var lika lydig och gick att stanna bara sådär. Då var det staketet som gällde för att få stopp på honom och jag skämtar inte när jag säger detta, det var fruktansvärt jobbigt att behöva göra så därför att ingen annan behövde göra det. Det fungerade inte mellan oss och jag var knäckt många gånger efter våra ridpass. Anledningen är lätt att säga i dagens läge, jag lät inte Padde få vara Padde. Jag höll på att forma honom till något som han inte är. Han är inte som alla andra...

 

Sista tävlingen jag tävlade så undrade några varför jag inte tävlade LC klassen innan också, mitt svar var att det var pga att det var en stilhoppning. De tittade på mig och typ bara "och?" men det finns faktiskt en anledning. Jag skulle aldrig gå in i en stilhoppning med Paddington, neverever att några domare ska få sitta och bedöma Paddington för något som han inte är. Vi skulle bli totalsågade för på pappret så ska hästen göra si och så, vara lydig och gå i ett ett jämnt och fint tempo. Detta gör inte Padde och jag kommer aldrig någonsin börja rida Padde som någon annan än just Padde. Det kanske inte ser så bra ut i andras ögon men det gör mig absolut ingenting. Jag säger inte att jag är en stjärna och rider som en gudinna men jag vet hur just han fungerar, nu efter 1,5 år av dagligt kämpande. Så kom förtusan inte och säg hur jag ska rida min Paddington, för han kommer aldrig bli som en i mängden hur många kommentarer jag än kommer få om det. "Testa detta, gör detta, gör inte så, gör såhär istället" - dessa kommentarer gör mig galen även att de kanske inte är menade som något elakt just för att det känns som om alla vill dra honom över en kant.

 

De som suttit upp på Paddington har försökt rida honom som alla andra till en början tills de inser att det inte fungerar. Om man tror att han ska göra som alla andra, bete sig som alla andra innan man ens suttit upp så har man redan förlorat. Jag är tydlig med att instruera andra ryttare som jag vill sätta upp på honom, om hur han fungerar och hur man ska lösa vissa situationer. Rider man upp mot ett hinder med honom och han har fått upp ögonen för det, då är det inte lönt att börja trixa med honom för det gör han bara förbannad. Även att Padde är stark så ska man undvika att ta för mycket i honom då han blir ännu värre och surare. Man får inte sitta och småplocka med honom i munnen för det gör han starkare. Det gäller att hela tiden kompromissa med honom, då väljer han att samarbeta med dig som ryttare, om inte, då är det tack och hej. Han är tydlig med vad man får och inte får göra. Väljer man att se förbi hans sätt att vara så är man körd. Då spelar det ingen roll om man heter Rolf-Göran Bengtsson eller Kajsa Svensson.