Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Jag vill börja med att säga att vi alla har olika åsikter om den här punkten, vilket jag givetvis respekterar. Nu tänkte jag skriva min åsikt om hur jag gör med min hästhållning, hur jag tänker och tycker. Vart jag står i den här "debatten" liksom.

 

Jag börjar med att relatera till mig själv, hur jag och min mamma sköter om våra hästar och vår filosofi. Mamma skrev igår på sin blogg att:

"Imorrn ska jag städa både inne och i stallet. Våra hästar går fortf. ute på nätterna, men snart får de börja komma in...
Min filosofi är att hästarna ska leva så naturligt som möjligt, lite som förr i tiden och att de ska vara UTE i stora hagar med blandad terräng, så många timmar per dygn de bara kan !!!!! Det har funkat bra i 12 år nu iaf !
Peppar peppar så har vi haft friska hästar så gott som hela tiden"

Jag håller med mamma till punkt och pricka. Mitt största mål som hästägare är att hästarna ska få vara hästar. Vi har en jättestor hage, där de kan få springa fritt över en stor äng. De ska kunna leka med sina vänner. Våra hästar ska få vara ute så länge som möjligt på året för att de mår bättre av det, anser vi. Det ska vara så naturligt som det bara kan bli.

Och vår teori kan ändå inte vara så pjåkig då vi aldrig haft halta hästar under alla våra 12 år som hästägare, i allafall ingenting som hänt i vår hage. Jag skulle aldrig någonsin ha min häst i en liten grushage bara för att den är såkallad tävlingshäst. Våra hästar har fri tillgång till gräs och hösilage vilket de trivs något otroligt med. Paddington är lite i det mulligaste lagret, but so what liksom. Visst att jag tävlar och satsar i ridningen men jag ser inget behov i att börja ställa honom i en minimerad hage med så lite mat som möjligt av anledningen att vi tävlar. Han mår så sjukt bra i sin tillvaro och han känner sig fri vilket är det viktigaste för mig. Den dagen jag inte ser hans livsglädje i ögonen, den dagen kommer jag nypa mig själv i armen och ändra på mitt sätt att tänka.

 

Många sätter sina hästar i en minimerad hage för att de är busiga/heta och de är rädda att de slår sig. Det ställningstagandet kan jag bara inte alls förstå. Paddington är en ponny som brallar loss i hagen, rätt rejält vissa gånger men skulle det verkligen bli bättre om han fick stå i en liten ruta? Vart ska då hans energi utmynna sig i? Är det inte bättre då att ha hästen i en stor hage där de kan få göra utlopp för sin energi? Jag anser att det bara gör saken farligare om man ställer hästen i en liten hage pga för mycket energi. Där kan de göra sig riktigt illa. Om de tillexempel får för sig att göra en bockserie och samtidigt galoppera i full fart så går ju inte det i en liten hage med knappt någon mat. Men om de ändå får för sig detta då? Jo, då kommer de antingen halka, köra rätt in i staketet, slita på sina ben i vändningarna och gud vet vad. Jag får rysningar när jag ser dessa hagar för jag tycker ärligt talat synd om hästarna som bara får gå ensamma, med knappt någon mat, i en slät liten hage. Många glömmer bort att det faktiskt är en häst vi jobbar med, inte ett tävlingsmaterial. Man tror att man hjälper hästarna, men man stjälper dem i slutändan.