Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Har du någon gång velat ge upp med Paddington? Känt att allt känns skit, jag orkar inte mer?
Svar: Jag har aldrig velat ge upp med honom, dock hade jag en höst när allt bara gick skit. Han var ett pain-in-the-ass och jag fick bokstavligen slita arslet av mig för minsta lilla framgång. Vissa dagar ville jag bara gräva en grop och hoppa in, försvinna för ett tag, typ. Jag visste redan innan jag tog hem honom att han var speciell, att det inte alltid skulle gå bra men jag skulle bara ge mig tusan på att det skulle fungera. Jag kände inget stöd ifrån någon utifrån och det var både på gott och ont. Det puschade mig framåt så jag varje dag orkade kämpa för att så småningom kunna se resultat. Man kan ju liksom inte ge upp bara för att man har mycket motgångar. Jag är ingen som ger mig! Allt går om man bara ger sig fan på det!

Svar: Ja vi har jättebra ridvägar här där jag bor faktiskt. Många möjligheter och många olika rundor. Bra med grusvägar med backar i och så. Det är jättemysigt! :)

Hur är det med Milton? Kan du inte skriva lite mer om honom?:D

Svar: Det är bara bra med lille Milton! Anledningen att jag inte skrivit så mycket om honom är för att det inte händer så oerhört mycket, eller jo det gör det men vi gör inte så mycket med honom. Men han har verkligen blivit en egen individ nu och skaffat sig en egen personlighet vilket han inte hade innan. Han har börjat bli riktigt kaxig nu alltså, tror att han är kungen i gänget liksom, haha! Han leker med de stora grabbarna nu!  Han vill göra allt som alla andra gör, "kan själv" - typ. Klipsk liten ponny som går efter eget huvud, lätt att lära sig nya saker. Nu når han över boxdörren, han blev verkad av hovslagare sist så nu känner han sig stor! ;) Dessutom har han blivit så otroligt lik sin pappa!