Hoppträning 19/9

Innan ridpasset var Padde till salu för ett tag men efter var han väldigt dyrbar igen.
Idag var en sån dag då Paddington bara ville jävlas med mig då han sprang ifrån mig i hagen och skulle leka. Har aldrig någonsin sett han bralla så mycket eller springa så fort. Samtidigt som jag var arg på honom för att han inte lyssnade så var jag ändå väldigt rädd att han skulle göra sig illa då de går på gräs och det hade regnat någon timme innan. Medan jag hade panik så hade Padde jäkligt roligt då han busade upp Milton och Detroit då han fick två lekkamrater. Då var han otroligt billig för ett tag kan jag säga er. Tiden gick och Padde gav aldrig upp utan han sprang, sprang och sprang och lekte latjolajban. Jag kan knappt bli arg på honom när han gör såhär för jag vet ju att han bara gör det av glädje och det är underbart att se han så glad. Hade man använt Paddington som energikälla så hade vi kunnat avveckla alla kärnkraftverk/vindkraftverk/vattenkraftverk för han har då energi så det räcker till hela Sveriges befolkning. Hur tusan ska man kunna få honom trött?!
 
När han kom in (till slut efter lite mutning med mat) så var han redan svettig och helt uppe i varv. Borstade, sadlade och red upp iaf. Kom i tid som tur var. Idag var det en lydnadsbana skulle man kunna kalla det. Hoppade för första gången inomhus och åh vad jag har saknat det, det är trots allt väldigt mysigt att flytta in. Vi skulle hoppa knixiga vägar och bibehålla en bra rytm i hästarna. Vi som ryttare fick arbeta mycket, planera och tänka om hela tiden. Tycker det är så kul med såna här övningar! 
 
Padde gick bra, var något stark emellanåt och taggade på alla hinder han såg men han var fin och kontrollerbar. Jag kunde reglera honom någorlunda bra i allafall. Över hinder var det inga som helst problem, han hoppade fint, han varken petade eller stannade någon gång under träningen. Vi hoppade bana på 90 cm och det flöt på mycket bra. Trodde att Paddington skulle vara död efter detta passet med tanke på att han sprungit som en tok i hagen innan men icke då... det ska till ett mirakel innan den ponnyn blir trött.

Mamma var tyvärr på föräldramöte så hon kunde inte vara med där uppe, så ingen film. Alltid ska det komma något emellan, suck.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0