Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Ser ut att vara en superfin ponny som minst sagt vet vad han vill - hoppa :) Mycket finare andra rundan än första! Roligt med någon som "vågar" ta med mindre bra klipp också på sin blogg och inte alltid bara visar upp den där fasaden som säger att man alltid är bra och perfekt, för så är det ju inte, inte för någon :)

Kika gärna in hos mig, läs och kanske lämna en kommentar :)

MVH Karro

Åh jag känner igen mig så väl i det du skriver! Jag känner precis likadant med "min" lille krake.. Jag är för feg för att våga hoppa upp steget högre även fast jag vet att om vi bara ger oss fan på det så kommer det att gå vägen, med bravur! Men jag låser mig också och blir orolig och nervös och rädd o tänker "tänk om.." och då skiter sig ju allt bara..

Ska debutera en meter om två veckor. Måste ladda fullt med mentalträning tills dess.. :P Stör mig också på det där "bara en meter". Och iofs, för vissa är det väl "bara", men för oss som verkligen kämpat oss dit är det ju inte alls så bara :)

Svar: Kul att vi tänker så lika och har samma åsikter! Äntligen en som förstår hur jag känner det hela. Det är verkligen inte kul att låsa sig för då kommer man ingenstans. Jag blir bara så stressad när hindrerna kommer upp på 1m - 1,10m även att jag vet att min ponny klarar det galant så är det småsaker som jag måste tänka på och jag är rädd att lägga honom fel på ett sånt stort hinder. Jag är inte rädd för höjderna men jag blir stressad inombords men jag antar att de känslorna försvinner när man börjar bli van. Det svåra är att ta steget bara och göra det! Jag tror att du klarar det galant tjejen! Vi får peppa varandra ;) Mentalträning är som sagt mycket viktigt. Ett tips till dig, som jag brukar göra innan tävling, är att kolla på videos ifrån träning respektive tävling och då ser man vad man gör för fel och vad man gör bra. Och så tänker man sig ritten framför sig, så kommer det gå superbra för dig! Du måste höra av dig sen hur det gick! :)


Karro om Mental träning:

Word! Finns så många som beter sig så galet illa.. men det värsta är nog kanske ändå när domare sitter och ser på jävelskapet men inte säger ett ord!

Var på en tävling i september förra året där en liten tjej satt på en stor, svart häst. Hon höll in hästen som bara den så de kom i superdålig smyg-galopp mot första hindret. Hästen hade inte en chans att hoppa så den stannade. Piskpiskpisk.
De kom igen, samma sak, mer pisk.
Tredje gången, samma sak, och då fick hästen både ordentliga slag och sparkar och domaren SA INGENTING! Min tränare som stod i publiken däremot röt till rejält ut över ridbanan..

När ungj*veln gått ut från hoppbanan piskade hon upp hästen, hela vägen därifrån till transporterna (hon trodde det inte skulle synas då det var "bakom" lite träd och sådär), fortfarande inte en jävel som sa något. Sedan när de försökte SPARKA in hästen i transporten som stod två platser från våran så sa de som stod emellan oss ifrån rejält och gav dem en avhyvling..

Sjukt att sånt får ske öht..

Svar: USCH! Jag far verkligen illa av sånt här!! Det är hur hemskt som helst att bestraffa ett djur som bara gör sitt bästa. I detta fallet visste inte ponnyn eller hästen vad den skulle göra och då är det inte den som ska ha pisk utan ryttaren! Om jag hade varit på den tävlingen hade jag gått rakt fram till domaren och sagt till, nästan skällt ut henne! Sånt här ska inte hända. Hemskt att inte domaren sa till alltså. Det är så man får mardrömmar. Sitter här nu och börjar nästan gråta av hur hemskt och illa vi människor behandlar våra "älskade" hästar. Hästar är individer och har lika mycket rätt som oss människor. De är inga tävlingsmaskiner som går som klockor.... men alla har svårt att förstå det tyvärr!