En frågade mig om jag kunde skriva ut mitt telefonnummer. Har varit ganska emot det innan men visst, om ni vill nå mig så har ni mitt telefonnummer här :)

0768499435

I morgon (idag) är det mycket som ska hinnas med och göras. Börjar jobbet i morgon klockan 13:30 och innan dess ska jag ha hunnit rida Padde, fixa med Minola&Milton, skriva tidsinställda under dagen, duscha och plocka i ordning på rummet. Slutar vid 21:30 så blir ett långt jobbpass i morgon. Med andra ord måste jag försöka sova snart.. dock är jag inte alls trött för tillfället. Men det rer väl sig självt om en stund får jag hoppas på.

Natti♥

Fick en kommentar om att jag läser Linn Olssons blogg och det gör jag, varje dag. Såhär är det, jag läste inte Linns blogg när hon provocerade och betedde sig illa som många påstår och därför kan jag inte döma henne för jag har inte sett det med egna ögon. Jag började läsa teamSL precis innan de gjorde sitt uppbrott och då la jag inte märke till någon provokation. Och idag när jag läser hennes blogg så finner jag ingen elak provokation så därför fortsätter jag att läsa hennes blogg. Jag dömer INGEN innan jag själv bildat en uppfattning och av den uppfattningen jag fått ifrån Linn är att hon är en genomgo person både i bloggen och i verkligheten. Vad hon har gjort innan jag visste att hon existerade är bara upp till henne. Jag har aldrig farit illa eller sett att hon pikat andra i hennes inlägg. Förstår ni?

Det är detta jag menar. Provokation uppfattas väldigt olika i allas ögon. Det som jag tycker är provokation kanske inte någon annan anser vara det och vise versa.

Hoppas du fick svar på din fråga nu Johanna! :)

Nu ska jag byta om och hoppa på cykeln och cykla iväg till jobbet. Har brandutbildning från 13:00 - 16:00. Känns som att man kan allt om brandövningar och sånt vid det här laget efter alla föreläsningar i skolan men well, jag får ju betalt för att sitta där och lyssna. ;)

Att vara normala hör inte till våra principer!

Det här är ett hett diskussionsämne i bloggvärlden och nu tänkte jag ta upp vad jag tycker om det här ämnet.

Logiskt sätt är det väldigt lätt att få en stor blogg. Det är bara att provocera sig fram och pika andra hela tiden i varje inlägg just för att få människor att reagera och bli upprörda så bloggen sprider sig snabbare än blixten. Jag vill ha en stor blogg men varför gör jag inte på det här sättet då? Det är ju så lätt?

För att jag vill inte ha en stor blogg på någon annans bekostnad. Jag vill inte sitta och pika andra hela tiden för att öka min statistikmätare. DET ÄR FEL. Många ser det inte som något farligt då det "bara är över internet" men att hänga ut någon är faktiskt lika med att mobba någon. Jag fick starta en blogg av mamma men då lovade jag också att jag aldrig skulle hänga ut någon eller skriva något taskigt även om någon har gjort mig riktigt illa. Det är en sak jag alltid kommer att stå fast vid och hålla. Det är fel att lägga sig på dagisnivån som jag faktiskt väljer att kalla det. Jag är snart 18 år, man håller inte på med sånt här då. Har tagit mig förbi det omogna stadiet i livet.

Att provocera med flit anser jag vara ett desperat rop efter en stor blogg. Idioti skulle jag med ett annat ord kalla provokation även att det i många ögon är roande att läsa så är det fel sätt att gå tillväga. Tyvärr finns det många bloggar som provocerar till en början för att få upp läsare för att sedan kunna ändra stil och bli "snälla". Dubbelmoralen lyser rakt igenom och det blir bara en stor hög med skit av bloggen. Det ser jag som ett falskt spel och det är riktigt fult att göra på det sättet. Förstår inte hur människan har samvete att göra såhär? Jag skulle aldrig kunna njuta av att ha en stor blogg om jag visste att den grundades på någon annans bekostnad.

Jag skulle aldrig någonsin med handen på hjärtat provocera med flit. Sen vet ju inte jag vad provokation är för ER. Ni kanske upplever mina inlägg som provokation utan att jag vet om det. Det är så olika hur man betonar ordet provokation. Men jag försöker verkligen att inte provocera och jag uppmanar er alla med bloggar där ute att INTE provocera fram något. För jag tror inte att någon egentligen vill driva en stor blogg som endast innehåller påhopp eller falska anklagelser? Förstår inte hur människor kan tycka det är OKEJ att göra precis vad som helst för att få en högre status i bloggvärlden. Jag blir verkligen rädd för mänskligheten ibland.

Att provocera och trycka ner någon är FEL. Vill ni bli provocerade så är detta fel blogg att läsa för er för jag kommer ALDRIG, NEVEREVER lägga mig på den nivån. Tack och hej för mig!

Maroon 5 - Payphone (Explicit) ft. Wiz Khalifa

Ps, videon är grymt gjord!

• MITT PÄLSGLANS
- Jag har haft många pälsglans genom tiderna men detta tar hem priset som det absolut bästa pälsglanset. Det har räckt i ett helt år, exakt ett helt år. Köpte detta innan Börjes Cup förra året och det har räckt tills idag. Med andra ord är det väldigt drygt då jag faktiskt använder det till svansen varje dag. Man behöver inte ta överdrivet mycket, bara lite på borsten och vips så har man en jättesnygg svans. Padde hade redan jättetjock svans så den försöker jag ta tillvara på och jag ser skillnad efter den här flaskan. Svansen känns tjockare och är lätt att borsta igenom. En STOR hiss till detta! Det enda som kanske svider lite är priset, jag köpte detta på City Gross för 180 :-


• SOMMAREN!
- Hur härligt är det inte med sommarvärmen utanför? En obeskrivlig känsla att känna sig fri. De långa och varma sommarkvällarna. Att vakna upp varje morgon för att det är för ljust, titta ut genom fönstret och inse att det är ett underbart väder. De långa ridturerna och sommarcuperna. Frukost ute på altanen. Åka iväg och bada ute i havet eller polen utanför. Kunna ligga och steka en hel dag i solen och få fin färg. Gå ut och plocka hallon/smultron utanför. Grillkvällar med människor man tycker om. Sommaren får en STOR hiss av mig!


• MINA UNDERBARA BLOGGLÄSARE!
- Fina ord rullar in dagligen och jag är så tacksam. Vissa av er har jag chattat med väldigt mycket och jag hoppas att ni tycker att jag lägger ner tid till er för det försöker jag alltid att göra - varje dag. Ni ger mig så mycket och då vill jag ge tillbaka lika mycket för jag blir verkligen varm inombords när folk tar sig tiden att göra saker till mig eller skriva något fint. Det värmer upp de kallaste decemberdagarna, promise! Bloggen växer och växer. Era kommentarer lyser upp mina dagar, att ni vill att jag ska leverera ut saker till er gör mig verkligen motiverad att fortsätta. Ni är helt enkelt för underbara!



Film som underbara Fredrika gjort till mig ♥

Kände lite mer för att ta en lång kvällspromenad med Paddington ikväll så det fick bli så tillsammans med min syster Johanna. Vi var ute och spatserade i ungefär en och en halvtimma, rundade ridklubben och tillbaka. Padde gick på bra och emellan allt hittade vi smultronställen som vi var tvungna att stanna på, då passade såklart Padde på att ta lite högt gräs som mellanmål. Vi hade det jättemysigt alla tre. Ibland behöver man bryta mönstret och göra något annat än rida ut, rida dressyr eller hoppa. Stunder som dessa uppskattar jag verkligen otroligt mycket!

Dressyren tar vi i morgon istället! På bloggen i morgon står ett smaskigt åsiktsinlägg på ingång samt en Hiss blandat med kanske nya ridbilder? ;)


Jag älskar dig, mer än allt ♥

Ja, det är precis vad jag har gjort idag med min syster Ida. Vi dammade av alla singstar fodralen och satte igång playstationet sen var vi i full gång med att sjunga. Vi gjorde ett stopp mitt i allt för att tömma ur polen som snart ska fyllas med rent vatten så vi kan bada där i fortsättningen. Efter det kom jag på att i förrgår när jag red ut en snabbis på Padde så såg jag ett ställe där det kryllade av smultron så idag tog jag cykeln och en burk och plockade dem. Så otroligt gott är det!

Nu står det ridning på schemat, ett dressyrpass på banan. Efter det ska transporten skuras och göras fin inför Börjes Cup. Wooopaaa :D

När jag var ute i stallet idag så upptäckte jag att det behövs köpas hem lite småsaker som håller på att ta slut. För det är ju alltid kul att köpa småsaker som detta som man verkligen behöver än saker man inte behöver men som är oemotståndligt snyggt ;) elleeer? Men iaf, saker som detta kan jag inte vara utan så det blir att åka in nästa vecka för en minishopping med morsan!

Såhär ser inköpslistan ut just nu:

◊ Päls/man/svans spray.


◊ Nya svarta framskydd. Mina tänker jag inte använda längre då kanten har gått upp.


◊ Spånbal - till Börjes Cup

◊ Nya bettringar

◊ Hinkar med lock på för av någon konstig anledning går våra alltid sönder eller försvinner.

◊ Tvättsvampar - går alltid åt!

Förstår inte varför man ska hålla på och debattera om ridskolor överhuvudtaget egentligen. Varför skulle ett ridskolebarn vara sämre än en privatryttare? Jag tror att många som går på ridskola sätter sig själva i ett underkast för att de inte kanske har tillgång till att hyra/köpa en egen ponny/häst. Jag själv har ingen erfarenhet av att inte ha någon ponny för det har jag i princip alltid haft så länge jag kan minnas. Däremot har jag också börjat mina första år på ridskola så jag tänkte ta och utgå ifrån dem.

Vi alla är ju med på att man måste börja någonstans, man måste ha en grund att stå på innan man kan gå vidare. För ingen i världen har väl börjat med en elitponny och börjat hoppa 1,50m hinder?
Det fungerar ju inte så precis att "Hej här har du en ponny/häst som gör allt du ber om, bara att hoppa upp och tävla elitklasser". Näe, man måste börja någonstans och då är en ridskola ett optimalt val, enligt mig. Angelica Augustsson började på ridskola som liten och vart är hon nu? I eliten och tävlar internationellt för Sverige.

På en ridskola finns det inte bara du runt omkring utan även andra elever som man kan lära sig utav. Det finns en ledare som lär dig alla basgrunderna, det vi idag kallar ridlärare. Ridlärarens uppgift är att göra ridningen till en rolig grej och framförallt att lära ut allt som har med ridning/hantering att göra. Är man osäker på någonting som rör hästen så finns det alltid någon du kan rådfråga på plats. Du behöver aldrig känna dig ensam. Man hittar nya vänner och kommer in i en go gemenskap. Dina föräldrar kan med lätthet skicka iväg dig till en ridskola då föräldern vet att du blir bra omhändertagen. Det är en stor trygghet med en ridskola!

Som jag ser det så finns det bara en nackdel med att ha en privathäst på en ridskola och det är att det kan bli mycket spring runt i kring. Mer än så hittar inte jag några som helst nackdelar. Har sett många debatter om att ridskolehästar har det sämre än privathästar men det håller jag inte med om överhuvudtaget. De rids av olika människor kanske två pass om dagen, ibland 3. Jag tror inte att en häst mår dåligt över att bli riden och borstad varje dag. De får även gå på sommarbete om sommaren och får vara hästar. Sen finns det såklart hästar som inte trivs med att gå på ridskola men det märker man väldigt snabbt isåfall och jag tror att ridlärarna tar hänsyn till det och gör det bästa av den situationen. Sen om det skulle hända någonting med en häst eller med en människa så finns det alltid någon som upptäcker detta.

Jag fick min första ponny när jag var 6 år tack vare att jag hade en hästkunnig mamma som ridit/tävlat som tonåring. Ponnyn jag fick var ett treårigt russ som inte var inridet. Såklart red inte jag, 6 år gammal in ponnyn själv utan vi bad andra tjejer göra det. Men innan jag fick Börje, som hästen hette, så hade jag gått på ridlekis i 1-2 år. Efter det att jag fick min ponny så började jag även på Bätteropps ridskola och det är härifrån jag lärt mig allt jag kan, nästan. Jag har ridit på ridskola även med mina privathästar, även med Paddington för jag behövde mycket hjälp till en början med honom. Det är inte pinsamt att inse att man faktiskt behöver hjälp, ta all hjälp ni kan få! Jag är så glad att jag fick rida på ridskola, det är jag verkligen. Utan den utbildningen jag skaffade mig där så hade jag inte haft den förståelsen för hästen som jag har idag. TACK mamma för att jag fick lägga min grund i ridningen på en ridskola.

Att ridskolebarn skulle vara sämre än andra är bara bullshit, varför skulle de vara sämre än en privatryttare för?
Ridskolebarn lär sig att rida ett flertal olika hästar vilket man växer som ryttare på. Sen tar man in så mycket intryck från alla håll och kanter vardagligen vilket resulterar i mer erfarenhet. Vill ni börja rida, så sök upp en ridskola nära dig istället för att börja med en helt egen ponny. Tro mig, när du har mognat till dig som ryttare, fått lite mer kött på benen så kommer dina föräldrar att inse till slut att du är redo för en egen ponny.

Som en sista punkt så tänkte jag lägga till en sak som jag tycker ni kan lägga på minnet. Vi hade en ridskole-elev och en ridskoleponny som deltog i vårt division 1 lag. Ekipaget hoppade LA - utan problem. Allt går om man bara har viljan att göra det oavsett om man är privat eller ridskoleryttare. Värt att tänka på!



Vad är er åsikt om ridskolor?
Positivt/negativt?

Har en trevlig kväll med mina systrar och Marcus. nu blir det film så vi hörs i morgon :)

.. men jag har haft fullt upp med den här underbara bebisen.


BÄTTRE update kommer ikväll + videoinlägg som någon önskat! ;) Håll utkik!
Det är fortfarande fritt fram att kommentera något ni vill att jag ska skriva om! Har fått lite önskemål om åsiktsinlägg men vet inte riktigt VAD jag ska diskutera kring... Lägger det i era händer :)

idag fick jag äntligen sova ut och det var jättebehövligt då jag varit konstant trött nu i flera veckor. Sommarov nu då, underbart. Det är nog ändå tur att jag har jobb hela sommaren så jag inte sitter här och blir rastlös. hihi. Har utbildning på jobbet på måndag sen börar jag på tisdag. Får en veckas ledighet av hela sommaren ;)

- det är ju bara att logga in på facebook så kommer det här upp överallt. Sverige är värdelösa i fotboll, ångrar lite nu att jag slösade bort 90 minuter av mitt liv för att se hela matchen. Nä, ridsport ska det vara!!



Tack och godnatt för idag. Vi hörs här i morgon med förhoppningsvis BRA inlägg!

Är det något speciellt ni vill läsa om här i morgon? :D
Bara att kommentera så fixar jag önskeinlägg!

Nattinatti ♥

Där jag är nu i mitt liv - vill jag alltid vara. Jag mår så sjukt bra! Allt går bättre än någonsin med Paddington, har en otrolig familj och oslagbara vänner. Nu börjar jag förstå på riktigt att sommaren är här, jag slipper plugg på 2 månader. Fyfan vad jag är glad rent ut sagt.

Nu ska jag verkligen ta tillvara på den här stunden i mitt liv, dagarna innan jag fyller 18 för man vet aldrig när det vänder och går mot det sämre igen. Idag lever jag för stunden, det ska jag fortsätta att göra. Strunta i att känna efter och tycka så mycket. Nu ska jag bara köra, tuta och dra igenom.

Inviger mitt sista sommarlov med att byta om nu och ta en mysig skritt-tur ute i skogen i solskenet med min finaste Paddington. Ska andas in lugnet, bibehålla det i kroppen och bara leva.



Det är som att vakna på nytt, som att väckas till liv - som att släppas fri!

Tänkte införa något nytt här på bloggen, veckans guldklimp. Varje vecka kommer jag att utse en person som antingen betyder väldigt mycket för mig, någon jag inspireras utav eller bara någon jag tycker ska förtjäna den äran. Jag tycker det är viktigt att uppskatta varandra, när någon gör någonting bra ska den få veta det. Eftersom jag är en otroligt kärleksfull människa så tyckte jag att detta var en kanon idé. Man ska inte stjälpa andra utan man ska hjälpa.

---

Den här veckan går äran till ingen mindre än min älskade vän, Jennifer.

Motivering:
Jennifer har i alla lägen funnits där för mig, lyssnat när det varit svårt och guidat mig igenom tunga motgångar. Med sitt enorma stöd och sitt otroliga engagemang att hjälpa människor är hon värd att få all kärlek i världen tillbaka. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som får ha den här människan i mitt liv. Min kärlek till henne är stor och jag kommer alltid finnas där för henne - vad hon än väljer att göra. Åker hon in i fängelset så kommer jag vara den som sitter bredvid. Jag är stolt över min vän och vad hon åstadkommit. Sist men inte minst säger jag de tre mest betydelsefulla orden i världen. Jag älskar dig ♥

Kom på en sak, det är ändå heeeeelt okej med skolavslutning ;) Mitt sista sommarlov är på ingång med massvis av roliga saker, är fruktansvärt taggad. En festival med min kusin är inplanerad, en resa till min bästa vän är också inplanerad samt många roliga tävlingar med Paddisen.. MEN först och främst hade jag tänkt mig att fylla hela 18 år!! ÅHHH PEPP JAG ÄR! :D

bilder från idag, mina vackra systrar ♥

Ikväll sitter jag med tårar i ögonen och klumpen i halsen över en enda onödig sak egentligen - mina betyg. Jag har alltid varit mån om att ha bra betyg, satsa i alla ämnen och få mina MVG:n på pappret som lämnas ut i början av sommaren. I 9:an pluggade jag ihjäl mig, brände ut mig totalt men fick höga betyg och stipendium men jag känner nu att det inte var värt det.. tyvärr men jag har ändrat mig totalt om skolan. Jag är så skoltrött att jag suttit hemma och gråtit över ett jobbigt prov/inlämning. Så fort böckerna åker fram så skiter jag i att göra någonting för jag har ingen som helst lust till det!

Jag har valt att läsa alla jobbiga kurser nu för att jag ska kunna läsa vidare sedan om jag nu mot förmodan skulle vilja göra det. Ljuger om jag säger annat än att jag kämpat och slitit den här terminen men jag har inte gjort mitt bästa. Jag vet så mycket väl att jag kan få högre betyg i samtliga ämnen men den här terminen har jag inte orkat sitta 5 timmar om dagen och plugga.

Såklart att jag vill ha högre betyg och har stora mål fortfarande men som sagt det har varit så jobbigt nu de senaste halvåret. I 3:an tänker jag satsa ännu mer på betygen, lägga mer tid till skolan, lämna in uppgifter i tid och PLANERA mina uppgifter. Jag ska gå ut 3:an och veta att jag har kämpat och nått mina höga mål. Dags att plocka fram det bästa av mig själv och visa att jag är en tjej med ambitioner och som har den enorma viljan.

Kan säga såhär att jag har fått två G nu i kurserna Engelska B och Matematik B. Jag lovade mig själv att inte ha några G på pappret när jag slutade men det är ju redan kört nu... men känner att jag inte kunde gjort bättre ifrån mig på matten iaf men engelskan däremot...

Nu ska jag sluta grubbla i det förflutna, gjort är gjort och nu blickar jag framåt igen. Släpper de gamla kurserna och blickar framåt med spänning mot de nya. Det här ska gå vägen nu!

Ja i morgon smäller det då, sista dagen i 2:an (fan vad liten jag kände mig nu) menar asså tvåan på gymnasiet för er som inte riktigt hängde med ;)

När jag var liten var jag så otroligt pepp på den här dagen. Jag kom ihåg att jag räknade ner dagarna redan efter jullovet men i år, känner jag ingenting. Någonting jag hatar är att ändra på mina rutiner och traditioner. Att inte få vara i kyrkan i morgon svider hårt och det är så sjukt tråkigt. Vi har ju ALLTID varit det innan och ingen har kommit till skada, förstår inte själva grejen faktiskt... sporthallen, here we come!

Har inte ens brytt mig om att köpa någon ny klänning eller nya skor. Jag skiter i vilket detta året, det är inte ens kul att gå på sommarlov - så känns det iaf nu. Mitt sista sommarlov någonsin och jag ska jobba bort det... ibland känns det bara så trist men jag är pepp på att jobba ändå. Kan inte riktigt skriva ner mina känslor just nu då jag inte känner någonting alls.

I morgon hade jag velat springa ut på balkongen, skrika att vår klass är bäst, hylla en viss lärare och åka flak flera varv runt köpingen, precis som studenterna kommer att göra... ÅH ett år kvar tills det är min tur, ett HELT år... fuck.

Lägger upp bilder i morgon på min outfit som jag lyckades hitta fram. Bilder kommer ni få, i massor i morgon! :)

Fick med mig min syster upp till hoppträningen idag men när hon skulle knäppa första kortet så dog batteriet...Alltså inga bilder eller film från idag vilket jag tycker är för jäkla tråkigt för idag kunde det inte gått så mycket bättre!! Önskar verkligen att ni hade kunnat få se det.... men ibland är det som det är.

Idag då, vi hoppade fram på småhinder och sedan blev vi indelade i två lag med tre i varje för vi skulle hoppa banhoppning och då skulle det vara en liten lagtävling. Var mycket kul! Hoppade första rundan felfritt och då var höjden 1m, 7 språng. Inga konstigheter alls. Värt att nämna är att hinder nummer 1 var det en vattenmatta under, men stannade Paddington? NEJ inte en enda gång, han TVEKADE inte ens!! Han har alltid varit rädd för den och vägrat hoppa minst 1 gång innan han klipper den. Bara det fick mig att lysa upp, han hoppade med sånt enormt självförtroende idag och det är så härligt när det känns lätt.

Sedan fick vi hoppa banan igen och efter min önskning så höjdes det upp till 1,10m. Red som vanligt, mycket fart och lät Padde gå på, precis som han vill bli riden. INGEN som helst tvekan här heller från varken hans eller min sida. Petade ett räcke men vi kom alldeles för nära, ingenting som jag hänger upp mig på alls. ALLA andra hinderna hoppade han med lätthet, var inte ens i bommarna någon gång. Inga stopp på hela hoppträningen, så jäääkla skönt.

Är så jävla glad, kan inte förstå att vi ska debutera LA om bara 16 dagar. Vi som nyss var tvungna att stanna in i staketet, hoppa ett hinder och sedan ta 7 varv på volten innan jag fick stopp, vi som inte kunde hoppa vattenmatta. VILKEN resa vi har gjort, han&jag.

Ville bara säga att jag är glad att någon länkade din blogg på elevating, om du inte hade skrivit på den bloggen så hade jag inte börjat läsa. Du är en grym bloggare och det är verkligen super kul att följa dig med dina hästar och åsikter :)

---

Vad kul att du hittade hit trots allt! Som ni vet hade jag inte chans att skriva ut min nya bloggadress eller ta farväl av elevating, tråkigt värre. Gick in där idag för det var några som sa att personen skrev skit om mig där, tänker inte nämna hennes namn men ni vet vem jag menar. Detta stämde och jag blev bara allmänt arg när "någon" ljuger vilket hon gjorde. Hon visste min bloggadress men valde att inte skriva ut den. Har släppt det där nu och jag har lovat min mamma och min bästa vän att bara skita i den här personen och att inte hänga ut henne för att jag ska hålla en nivå högre än dessa barnsligheter. Men tycker ändå att ni förtjänar att höra sanningen.

Förvånandsvärt ändå att så många har hittat hit utan att jag länkat på min förra blogg. Känns så skönt att ni fortfarande hänger kvar och läser/kommenterar. NI är guld värda och jag vill inte förlora er pga detta.

Tack för de fina orden du skrev om mig Emilia. Det värmer att du vill fortsätta läsa här på min blogg <3

Som jag skrev igår så hade jag lovat min vän Liza att hjälpa henne med matten. Jag var inte helt hundra på om Liza befann sig i skolan idag så skrev på facebook till en i min klass och hon visste inte om hon var där. Sen vid halv 12 så loggar en annan klasskompis in och jag frågar henne om hon var i skolan. "Ja hon och du skulle räkna matte sa hon" och matten började vid tio över 11!!! Fick en sjuk ångestattack kan jag säga er. Här satt jag i min sovtröja och rufs i håret vid halv 12. Tog på mig snabbt som fasen och slängde mig på cykeln och cyklade iväg. Klockan var då fem över halv 12. Jag var inne i mattesalen klockan KVART I 12.

Alltså lyckades jag cykla ner till skolan ifrån mig på 8 minuter lite drygt och det är 6km dit, 2,5 km på grusväg dessutom. Ni kan ju bara tänka er hur snabbt det gick. Var där och hann hjälpa henne iaf så nu är vi färdiga med Matte B allihop! Cyklade hem igen efter att ha hjälpt henne med det sista talet som var lite knepigt. Så har cyklat 1,2 mil redan och ikväll är det hoppträning. Känns så jäkla bra. Älskar att ha kommit igång med träningen nu igen.

Mina ben skakar just nu och har hävt i mig vatten (som jag annars avskyr). Nu ska jag fortsätta med inlämningsuppgifterna! Byee.

Vi har två stycken katter här på gården som vi haft sen jag var 6 år gammal. De är verkligen en del utav familjen, skulle någon av dessa två dö så skulle det ta väldigt hårt på mig. De två har blivit en del utav mig. Katter är helt underbart mysiga djur speciellt mina två som jämt är på goshumör. De brukar mestadels vara i stallet men ibland händer det att de får komma in och då är det keltajm all time high. När jag inte vill sova själv ibland så brukar jag även ta in en och sova med. Sjukt mysigt! :)

Just nu ligger Sessan ,som den här katten heter, på mina fötter i soffan och sover. Mys!

Uppskattar livet lite extra mycket dagar som dessa. Mår så sjukt bra just nu, tror ni märker det på mig? Är hemma helt själv, har plockat i och ur diskmaskinen, bakat nyttiga scones, morgonfodrat hästarna och käkar nu frulle på altanen. Det är helt sjukt underbart att bo ute på landet, man kan göra vad som helst och man känner sig så fri!

Scones, té, hög sommarmusik och strålande sol. Kan knappast bli bättre!
Ta mig till sommaren - Timoteij




Osminkad, ofixad och nyvaken. Score!

Vaknade upp med ett strålande humör idag. Hemma själv och ingen skola förren vid halv 12. Det är hur varmt och soligt som helst utomhus, helt underbart efter två dagar av spöregn.

Idag står det hoppträning på schemat, är så förväntansfull för hur det ska gå idag med tanke på att Padde är i storform just nu. Kan fortfarande inte smälta passet igår för fytusan vad den ponnyn kan, när ryttaren skärper sig och gör sitt jobb. Idag ska jag verkligen rida, tänka på att hålla om med benen, våga lätta i handen, hålla ett jämn rytm hela banan och vara där när det behövs. Idag ska det bara gå BRA - det bara är så!

Ska se om någon av mina systrar kan följa med upp och filma/fota. Kanske kan bli så bra att båda väljer att följa med och då blir det både bilder och filmer! Vi får se helt enkelt :)



Fortfarande lite rund och go om magen men om man tittar på halsen och rumpan så ser man stor skillnad, han har byggt massvis med muskler. Goa, underbara Paddington ♥

Fick reda på nyss att jag inte har några som helst lektioner i morgon, så sinnessjukt skönt. Dock måste jag kravla mig iväg till skolan iaf för jag har lovat min lite smått handikappade vän Liza att hjälpa henne med matten. Som många kanske redan läste i ett tidigare inlägg så har Liza "lyckats" ramla av sin häst och brutit benet. Om ett halvår är det beräknat att hon ska kunna gå normalt igen... Känner att det minsta jag kan göra för att stötta henne är att cykla dit och hem i morgon på min lediga dag för att hjälpa henne. Har för mycket samvete/empati i kroppen för att kunna vara hemma hela dagen i morgon. Men ser fram emot att få träffa henne igen. Lilla Liza ♥

Sen har jag fortfarande arbeten kvar att göra... inte så lätt när hjärnan haft semester sen i julas. Men det ska fixas i morgon och skickas in sen är jag FRI.



Glöm dina bekymmer, i morgon kommer nya. Godnatt!

I förrgår gick Paddington bra, igår var han bättre och idag var han BÄST.

Kan inte säga mer än så, ibland går det så jäkla bra att man knappt förstår att det faktiskt är sant.
Vågar inte gå och lägga mig för just nu är verkligheten så mycket bättre än drömmarna!



I morgon taggar vi hoppträning - banhoppning står på schemat!
Och måtte det också gå bra nu!

Ända sen tidig ålder har jag alltid varit totalt orädd för saker, jag har gjort vågade saker, hittat på saker, vågat ta initiativ till saker och tagit för mig. Dock har jag alltid haft respekt för andra och för våra omtalade hästar. Har varit totalt orädd i hoppningen och i själva ridningen. När jag var 12 år fick jag hoppa upp på en då, bångstyrig storhäst för att ryttaren som ridit hästen innan flugit av i ett högt bocksprång in i staketet och fick föras från platsen i ambulans. Red den här storhästen 2 gånger innan jag startade en klubbhoppning med den på 90cm, helt felfritt och vi stod som vinnare. Det var en skräckblandad förtjusning från min mammas sida tror jag, haha.

Samma sak gäller innebandyn. När jag var liten trodde jag på mig själv, jag visste att jag kunde utföra sporten på en bra nivå. Kommer ihåg efter en träning när jag skulle byta om och hoppa in i duschen innan jag skulle hem, då ringde telefonen. Det var damlagets tränare, mitt hjärta slog i 190. Han frågade om jag ville vara med som reserv på bänken i damlaget div 2, förstår ni hur stort jag tycker att det var eller? Så jag åkte med de stora tjejerna ner till Carlshamn, som reserv. Fick hoppa in ett byte och vad händer? Jag sätter den i mål! 12 år gammal, debut i damlaget div 2 och gör mål. Ofattbart.

Samma sak gällde pojkvänner/vänner innan. Jag var så orädd och oförsiktig av mig. Då var jag inte förstörd någonstans och hade inga ärr som satte gränser inuti mig. Hade aldrig blivit sviken eller sårad av någon vän alls, levde livet på rätt sätt utan att vara rädd för någonting. Jag tog för mig, stod på mig och visade att jag älskade någon till hundra procent. Då VÅGADE jag göra det.

---

Om vi jämför med hur det ser ut nu så kan jag inte förstå att det är mig jag nyss skrev om. Visst, jag är fortfarande totalt orädd inom ridningen, kan sitta upp på vilken häst som helst utan att vara rädd. Vågar hoppa hur högt som helst osv. Men jag är så otroligt rädd när det kommer till andra saker, som jag gärna backar undan ifrån.

Tex vänner/pojkvänner. Jag har blivit så otroligt dåligt behandlad av båda parter nu på de lite senare åren därav föddes min rädsla, rädslan av att bli sviken. Jag vågar inte visa fullt ut att jag älskar någon, hur mycket jag än vill försöka - det är så svårt att släppa iväg hjärtat efter att ha fått tillbaka det krossat, hoppat och stampat på. Som att skicka ett helt hjärta på posten och sedan få ett brev tillbaka med bitar i. Det är precis så det har varit. Men är det som de säger att man måste dö några gånger innan man kan leva?

Jag vet fortfarande att jag kan spela innebandy men jag behöver ha stöd ifrån någon som bekräftar det åt mig ibland när jag glömmer bort det. Min pappa är ett otroligt stöd i den här situationen. Han säger åt mig när jag gör något dåligt, vad jag ska förbättra och vad jag gör för något bra. Innan behövde jag inte det här stödet, det är för att hela jag backar hela tiden i varje situation - det är så jobbigt att det blivit så.

FAN, vad jag diggade mig själv som liten!!

↑Här har vi henne, Elin 12 år med självförtroende som hette duga!

Nu är det 4 inlämningar som ska bli färdiga och skickas in innan fredag, dags att sätta igång!
Kom att tänka på det... räknas inte detta som barnarbete?! 
Jag är ju ett barn....som gör ett arbete...

Äntligen har jag lite internet igen! Får hoppas att internet hemma vill samarbeta idag... Fick panik igår när jag inte kunde uppdatera eller svara på fb chatten, var nära ett par gånger att kasta datorn rätt in i väggen men som tur var höll jag mig i skinnet.

Vaknade iaf upp idag och är lite smått förkyld, superkul verkligen. Helt täppt i näsan och är lite hes. Vet ni den sjuka anledningen till min plötsliga sjukdom? Jo mitt fönster stod lite på glänt och hade gjort under natten, min säng är placerad precis under den också. Så antagligen måste det ha blåst järnet utanför för jag är inte en sån som lätt blir sjuk, har bra immunförsvar men nehe inte den här gången. Så tips till er är att inte ha fönstret på glänt! ;)

Tog faktiskt och cyklade till skolan idag = 6km. Ska cykla hem också så under den här dagen har jag cyklat 1,2 mil. Hurtigt värre! Måste ju börja träna nu för om en vecka drar jobbet igång och då blir det att cykla dit varje gång = 7km. Kommer bli "fit" i sommar asså, gött mos!

Trots att det är en sjuukt onödig dag i skolan så är vi tvungna att vara här. Fikade halv 9 till klockan 10, hade rast till 11, gick och käkade och nu sitter jag här och måste vänta till halv 1 på nästa lektion där vi ska KOLLA FILM. sånt kan jag göra hemma om jag vill, kul att det är obligatoriskt. Som om jag inte har annat att göra, daaah.

Nej men vi hörs (om nu internet vill med sig) när jag kommer hem! :)

Såg att hööks hade anordnat en ny bildtävling där man har chans att vinna en valfri outfit för 3000 kronor. Jag brukar inte ställa upp i tävlingar för att jag vet att jag aldrig vinner men om man inte är med så har man mindre chans att vinna.

Nu skulle jag vilja be ER om en sak, att rösta på mig i den tävlingen. Det är superlätt och går på 10 sekunder men det skulle betyda så otroligt mycket för mig om ni ville ta er dessa 10 sekundrar och rösta på mig.

Gå bara in på den här sidan, det är en snabblänk till min bild i tävlingen. Tryck sedan bara på rösta!


TACK så otroligt mycket till er som kommer att rösta på oss!!

Tänk på att bilderna är ifrån de första 25 minutrarna av ridpasset, han gick bättre efteråt!
Vet inte men lyckades bara få bra kort i högervarvet, i vänster blev de bara suddiga. Därför det bara är kort ifrån höger varv, dock är han finare i vänster.

Blev sen ridning ikväll, kom in bara för en stund sedan. Det är såå mysigt att ha hästarna på gården, så nära sig så man kan bestämma när på dygnet man ska rida. Jag älskar att rida på kvällarna, det är så lugnt och skönt. Padde verkar också trivas bra med det. Ikväll red jag ett dressyrpass, en vanlig genomkörare helt enkelt och Paddington skötte sig så otroligt bra. Massor av beröm fick han och såklart mycket godis efteråt. Allt blir bara bättre och jag känner skillnad på honom nu än för två veckor sedan. Det är så kul! :D

Min lillasyster klickade lite bilder ifrån början av passet:


Eftersom detta /&)%(")&)%&) internet inte vill fungera så kan jag inte ladda upp fler bilder, de kommer i morgon istället!

åhhh är så fruktansvärt arg just nu på det sablans dåliga internet. skojar inte när jag säger att jag försökt komma in på facebook och bloggen i närmare 2 timmar nu på datorn men bytte nu och kollade ifall surfplattan fungeade och det gör den lite till och från. Ska försöka att få fart i datorn senare så ni får några kloka inlägg. Nu släpper jag det här med data och går ut till Paddington istället. Vi hörs kanske senare då. Fan nu fick jag hicka med...

Igår blev lillprinsen en hel månad men det känns som att han alltid har funnits där, hos oss. Han har utvecklats enormt den här månaden. De första två veckorna var han väldigt skygg, så fort man satt ner handen så sprang han och gömde sig bakom Minola. Nu är det han som kommer när man ropar på honom, han som pussar på en hela tiden så fort man gör ett ljud med munnen, han som alltid kommer fram och vill sitta i knät. Vi har även testat att ha en grimma på honom och det fungerade så himla bra, han agerade som att han alltid haft grimma på sig ungefär. Vi har kommit fram till att han är otroligt lättsam att jobba med, han tar in intryck väldigt snabbt och han är väldigt arbetsam. Kommer nog att bli en toppenponny så småningom!










Lite blandade bilder under hans första månad på jorden.

Det är nog enda dagen på året man får gå i mjukisar, mjukiströja, linne, boll på huvudet, nästan osminkad och joggingskor. Pratar såklart om friluftsdagen vi har idag. Ska faktiskt bli jättekul då jag tycker om att vara ute och göra praktiska saker. Det här ingår i idrottsbetyget och gör jag bra ifrån mig så får jag MVG i det så idag är det jag som inte ligger på latsidan iaf. Är relativt pigg nu men inte i morse när jag vaknade kan jag säga er, precis som alltid med andra ord. Istället för en vanlig väckarklocka så behöver jag ha en väckarklocka som tjuter väldigt högt, som även har armar och kan dra mig ur sängen......så slipper mamma eller mina syskon det jobbet ;)

Idag ska jag och en till vara matansvariga det vill säga att jag och Sofia ska få en kasse med livsmedel och sen ska vi göra mat utav det till hela klassen, gutt då jag älskar matlagning! Är en fena på det när jag tar mig an det jobbet men det här blir en utmaning då vi ska utföra allt på stormkök.

Åh well, har fortfarande en go magkänsla angående Paddington. Det är så fruktansvärt kul när man för en gångs skull känner att det går framåt för var dag som går. :D Idag ska han få sig ett markarbetspass med studs tänkte jag och i morgon kör vi på dressyrträning! Blir nog kanoners.

Ikväll har jag verkligen pysslat om min lilla Paddington, borstat, kliat, masserat hela honom både innan och efter dressyr/markarbetspasset som förövrigt gick så jäkla bra helt enkelt. Amandha har gjort ett kanonjobb medan jag var borta, så mjuk i sidorna och go redan från de att jag satt upp tills dess att jag hoppade av. Travade över lite cavalettibommar några gånger med lydnad både före och efter. Ibland gjorde jag halt, ryggade några steg, klappade honom och skänklade fram honom igen. Man måste alltid hitta på någonting med Padde för han är otroligt smart har jag kommit på. Gör man en övning 10 gånger så har redan Padde förstått vad han ska göra efter 2 och då blir det ofta liiite mer tempo på honom så man måste hela tiden vara uppmärksam och hitta på saker.

Hade ett kryss på andra sidan och målet med det var att kunna vända upp på hindret utan att han skulle dra iväg eller så vilket han lyckades med jättebra. Hade en jämn rytm hela vägen fram till hindret. Jag valde att låta han bedöma avsprångspunkten då hindret var så litet och han behöver få upp sitt självförtroende. Han skötte sig verkligen kanon så jag testade att göra halt efter hindret och det gick med över förväntan.

I slutet höjde jag upp krysset till ett räcke på 1,10m bara för att avsluta med. Fick ju hoppa av och höja och när jag då skulle komma upp i sadeln igen så hade Padde redan förstått vad som skulle hända, så han brände iväg innan jag hann komma upp, var nära på att få behöva ställa mig och baka tårta ikväll kan jag säga. Men lyckades klamra mig kvar. Att han kan bli så uppspelt när det kommer till hinder asså, förstår inte att han kan tycka att det är SÅ fruktansvärt roligt. Iaf, vi seglade över hindret 2 gånger i från varje varv - utan problem. Padde var inte ens i närheten av att smälla i bommarna. Var längesedan jag kände att han hoppade med sånt självförtroende, himla härligt!

Har en go magkänsla nu, hoppas inget förstör den...

Redan under ölandshoppet-helgen hade jag det här i tankarna, att debutera LA men eftersom Paddington inte vågade trampa om lika bra på gräs så valde jag att INTE göra det som ni kanske förstår. Nu har vi tränat för fullt, kondition och styrka för att så småningom kunna gå upp en klass. Det här är någonting jag drömt om sen jag var liten och nu är det så nära - nämligen bara 19 dagar kvar!!! Jag har anmält mig till vår alldeles första LA klass alldeles nyss, hur galet är inte det?!

Ska berätta vad som rör sig i huvudet på mig. Jag ljuger om jag säger att jag inte är nervös men ändå känner jag mig lugn. Under en längre tid har jag känt att LB är vår lägstanivå, det känns tryggt där nu med höjden, visst att vi inte har jättebra resultat alltid men känslan av lätthet har funnits där. Nu känner jag bara att, vad skulle kunna gå fel mer än att vi kan bli uteslutna liksom? Vad har jag att förlora? Man måste våga chansa för att vinna, right?

Har valt ut en plats som jag tycker om, som både Padde och jag trivdes på förra gången vi var där. Ett ställe med på tok för många ryttare, för mycket publik och för mycket ögon på sig. Kanske inte är det mest optimala valet kan man väl tycka för nervositetens skull men jag känner ändå att det kan fungera. Om vi så kommer till tredje hindret så är jag NÖJD - då har vi ändå gått in på banan, fått några språng i kropparna och mer erfarenhet än innan. Dessutom debuterar vi på min födelsedag, min 18 årsdag. Med ett darr på rösten säger jag att "fan vad taggad jag är!!"

Stället där jag ska debutera LA är på Börjes Ponny Cup i Tingsryd den 30/6.
Nu får ni veeeerkligen hålla tummarna för oss!!


bild från förra året!

Första inlägget från surfplattan som min mamma köpte igår till ett pangpris så hon kunde bara inte missa det. Har alltid velat ha en sån här, den är skitsmidig. Perfekt att ta med sig på tävlingar så ni kan få uppdatering direkt på plats. Härligt ju! :-) Nu vet jag vad jag ska önska mig i 18 års present iaf!!

Kom precis hem efter att ha varit på medicindeligeringsutbildning på jobbet. Jag var så trött i morse när jag körde mopeden ner kan jag säga, emellan allt intressant som sades på utbildningen så höll mina ögon på att slockna. Då fick vi in kaffe, jag hatar kaffe men vet ni vad? Jag tryckte i mig en hel kopp bara för att jag var så trött, haha. Låtsades som att det var gott liksom. Är typ uppe i högvarv nu, så nu ska jag orka hela dagen. Börjar samla på mig vuxenpoäng nu när jag snart fyller 18 ;)

Ska ner vid 1 igen då vi har förflyttningsteknik och sedan löneprat med chefen. Härligt! Kan inte förstå att jag snart ska börja jobba, bara en vecka kvar idag. Tiden går snabbare än x2000. Men det är så det ska vara!

Håll utkik här under dagen, ska skriva ett inlägg nu som jag lägger på inställt innan klockan 8 ikväll. Där får ni veta en sjukt spännande sak, promise!



Åh, underbara sommaren <3

Mår så fruktansvärt illa så det är inte klokt. Det gungar så att det stänker på fönsterna!! Man känner verkligen hur vinden drar till i sidorna fram och tillbaka.  Snart "bara" 2 timmar kvar, heja heja. Nej, nu vill jag bara hem på fast mark...



Ska gå och gräva ner mig någonstans snart tror jag, så jag vaknar upp 19:40.

Efter en mysig stund med släkten i en lokal med tacobuffé och tårta så sitter jag nu på båten på väg hem till Småland. Är så arg just nu kan jag säga, vi var tvungna att åka med den lilla gotlandsbåten. Så otrevlig personal har jag aldrig varit med om! Vi fick platsbiljetter utspridda över hela båten och de vägrar att hjälpa oss. Det finns inga uttag så jag kan ladda datorn och utan musik i 3 timmar fungerar inte. Kommer dö av tristess känner jag. Internet kommer inte fungera länge till heller. Det blåser även jättemycket ute vilket kommer resultera i mycket gungning då båten är så pass liten. Fyfan säger jag bara, vägrar vara åksjuk i 3 timmar asså. :(

Vill bara hem, NU.



Kommer jag hem och mår bra så kommer jag uppdatera, annars vet ni att jag mår dåligt och vill förmodligen bara sova...

Har suttit med min underbara lillebror på glasaltanen och käkat frulle nyss, klagar inte över utsikten vi har där vill jag lova, så otroligt fint! Pratade lite om framtiden, när vi ska flytta hemifrån och sånt där man gör med sina 8 åriga småbröder ;) Han sa iaf att han ville ha en egen dator snart så att han kunde spela lite på den och när han blev äldre så skulle han skaffa facebook, skype och blogg -precis som mig sa han att han ville bli. Hur söt är man inte då? Älskade lillebror ♥



Nu ska vi fixa iordning oss för att fira min kusins student, hon har mottagning idag så vi ska äta gott och lite så. Men har något tidsinställt men annars hörs vi inte förrens 5 i eftermiddag då vi sitter på båten hem.

Hoppas ni får en lika fin dag som vi ska ha! :)

Hej bloggen! Amandha här, som ni kanske har läst så fick jag i uppgift att hålla Paddington i gång nu i helgen medans Elin var på Gotland. Det tackade jag ju inte nej till i första taget heller då han ser helt underbar ut att rida + att min egna häst är halt nu och då hade jag ju tid till att rida denna underbara häst =D 

I fredags när jag red då, så körde jag lite dressyr på banan för att bara känna in mig på honom och hitta de flesta knapparna vilket funkade väldigt bra =D  Det som jag tyckte var jobbigast var att det ser ut som att man måste hålla rätt så hårt elr jaa inte så hårt men endå hålla men nej det fick man inte, man skulle vara väldigt lätt i handen för att han skulle funka som bäst. Det är inget som man tror om honom men så är det. =)

En sak jag verkligen vill uppmärksamma är en sak jag vet förekommer mycket inom just hästsporten nämligen att jämföra sig med andra. Tror att mycket "hat" och avundsjuka har sina rötter ifrån att man jämför sig med andra faktiskt om ni tänker efter, så är det nog så. Om man inte ligger på samma höga nivå som någon annan är det lättare at hitta fel samt saker att lägga sin energi att störa sig på. Det finns en viktig sak som jag vill att ni ska ta åt er utav och det är att oavsett ambitionsnivå, träningsnivå eller tävlingsnivå så är ni minst lika duktiga som de andra som ligger steget över er. Jag kommer alltid att acceptera er som de unika människor NI är. Försök aldrig att bli som någon annan, då förlorar du hela din identitet.

Jag kan erkänna att jag känt mig fruktansvärt underlägsen inom ridningen. Har fällt så många tårar över att jag slitit i 4 år utan resultat medan man ser alla andra lyckas på betydligt kortare tid. För jag vet vilket hästjobb jag lagt ner på mina hästar, mer än vad någon annan som ligger på en högre nivå än mig kanske har gjort, så har verkligen känt att det har varit orättvist - bad times. Men säg den gången livet varit rättvist? Kan inte minnas hur många gånger jag har tryckt ner mig själv med tankarna att jag aldrig skulle klara av att vara lika bra som alla de andra. När jag kämpade och grät mig igenom LD banor så hade de andra redan hunnit chilla runt på LB banor. När man pratade med dessa personer om tävlingar så fick man alltid höra "Ja men jag ska bara hoppa två LB klasser". Det gjorde så fruktansvärt ont i mig då jag verkligen inte tycker att LB är en dålig nivå därför blev jag jätteledsen när andra skulle uttrycka det på de sättet. Där kämpade jag arslet av mig 3 timmar/dag, 7 dagar i veckan för att kunna åka ut på en tävling och hoppa LD-LC klasser som för det mesta slutade i uteslutning. När andra kunde chilla runt och var stabila i LB klasserna. Ni förstår kanske att efter ca 3 år så tar det här på krafterna, att stå stilla på samma plats när alla andra rör sig framåt.

Det här var längesen jag kände sådär, det var främst med Minola som dessa känslor uppstod men även i början med Paddington. Då kändes allt bara så otroligt hopplöst. Kämpade dag ut och dag in - till ingen nytta. Idag kan jag fortfarande tänka såhär, må dåligt över att jag aldrig kan lyckas någon jävla gång. Att jag aldrig kan gå in på en LB bana och ha i tanken att komma på placering. Alltid ska det strula och vara något emellan. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig gått in på en bana och tänkt att jag skulle kunna vinna, aldrig har det hänt. För mitt mentalt förflutna sitter fortfarande kvar och gnager mig i skallen så fort jag försöker gör någonting bra. Förstår ni nu varför jag blir så himla glad varje gång jag hamnat på prisutdelning? Men för att vända det negativa till det positiva så tror jag att detta har varit nyttigt för mig. Jag skulle aldrig vilja bli en människa som vinner varje tävling man åker ut på och som det alltid gick bra för. Jag tror iaf inte att man uppskattar framgångarna lika mycket då utan mer när man verkligen fått kämpa för dem. Motgångar skapar roligare framgångar så att säga.

Jag har jämfört mig så mycket med andra att jag helt glömt av vilken otrolig resa jag har gjort med mina ponnys egentligen när man tittar tillbaka. Såg tillbaka på min och Paddingtons resa från början tills nu, det är helt sanslöst. Det finns många som påminner mig om det här väldigt ofta faktiskt vilket jag tycker är bra. Idag när jag känner att jag inte kommer någonstans och att alla andra är så mycket bättre så är det någon som säger till mig att "Vad håller du på med Elin? Kan de, så kan du" - MYCKET riktigt. ALLA kan om man bara har viljan att genomföra det. Trots att jag alltid känt mig sämre än alla andra så har jag alltid unnat de sin framgång, aldrig varit taskig eller spydig för att låta bättre och det är jag så otroligt glad för!

Det jag ville få ut av texten är att du är så bra som du är. Det går inte att jämföra sig själv med andra, det sätter bara press och stress på sig själv. Fokusera på dig och din häst, utgå ifrån er ambitionsnivå och gör det bästa av situationen. Om det så handlar om att börja hoppa, våga tävla dressyr, hoppa 1,60 eller 50 cm. Det handlar inte om att vara bäst, störst eller vackrast. Så länge du tror på dig själv och det du gör så kommer du få otroligt bra möjligheter att kunna utveckla dig själv till det bättre. Ge aldrig upp!!

JAG vet att just DU kan, vet du om det också?!

Eftersom Padde ska vara i hårdträning även att jag är iväg så har jag bett min kära vän Amandha att rida igenom honom. De uppgifter jag har fått av henne var att det har gått bra och Padde har hållt sig i skinnet. Får kommentarer på facebook som "Förstår att du inte vill sluta rida honom", "Förstår verkligen att du blir glad varje gång du har ridit honom" - Han gör minst sagt ett gott intryck. Paddington är en väldig upplevelse att rida, han är inte som någon annan och det blir aldrig tråkigt att rida honom. Min fina lilla kille ♥

Kanske kan be Amandha att dela med sig av ridpassen här på bloggen! :D

Som alltid mår man bra när man kommer till den här ön eller iaf jag gör det. Här finns bara människor som tycker om en och som aldrig skulle vilja mig illa. Själen mår bra i detta trygga sällskap för det är precis det jag är när jag är här, trygg. Vill ta vara på all den här tiden så därför kan ni inte räkna med jättemycket bloggning på dagarna vilket är förståeligt hoppas jag. Ibland behöver man lämna allt för att inse hur bra man har det.

Ikväll har vi spelat sällskapsspel, kollat på TV tillsammans, grillat och fikat. Vaknade upp hos farmor men efter att vi käkat frulle så drog vi till min farfar. Mycket mysigt! I morgon är det hemfärd som gäller, 3 timmars båtresa hem och som vanligt lämnar man med blandade känslor. Ska bli skönt att komma hem till Paddington och familjen igen samtidigt som jag kommer sakna alla goa människor här. Men jag vet att jag alltid är välkommen hit och i höst kommer jag att ta mig en resa hit, såklart :)



Måste bara ägna några rader åt er peppande människor där ute som läser min blogg. Ni vet när jag som mest behöver er och jag tycker om er allihop! Blir verkligen rörd över era kommentarer som ramlar in här, tack för att ni fina människor finns där ute och stöttar mig i detta. Även att ni inte riktigt vet vad som har hänt..

..var bland den bästa vi någonsin haft! Allt flöt på så otroligt bra, inga stopp alls TROTS att vattenmattan var med. Viljan har hittat tillbaka till hans huvud och även modet. Allt kändes bara så lekande lätt helt enkelt. Inte många gånger jag haft den känslan av att allt bara flyter på men i förrgår dök den upp igen. Kunde inte ha kommit mer lägligt, finns inga ord för ponnyn när han beter sig precis som han ska. När han verkligen fokuserar på sin uppgift och inte allt annat bredvid banan, då går han som en klocka! Vill iväg och tävla NU!

Det ser ut som att jag kommer iväg till börjes cup iaf. Men har inte anmält mig än för vet inte riktigt vad jag ska anmäla mig till ;) Kanske att jag berättar innan jag åker, om jag nu väljer att bestämma mig för en sak. Maybe you will know...

Har varit en dag utan min fina Paddington och hjärtat börjar redan att skrika efter honom. Det är makalöst hur mycket jag älskar den här ponnyn. Det finns ingen som honom, hur mycket jag än skulle leta. ♥


HUR skulle jag klara mig utan dig?

"Det är lugnt, jag har bara sagt det till en person" - Det är en för mycket
"Jag har bara sagt en sak om dig till en annan" - Det är en sak för mycket
"Jag har bara kommenterat taskigt en gång i mitt liv" - Det är en gång för mycket
"Jag brukar inte ljuga men har gjort det någon gång" - Det är en gång för mycket

ENOUGH IS ENOUGH

En sak jag är riktigt trött på är när man säger "men det hände ju bara en gång" som om det skulle vara en bortförklaring till vad som hänt? Som om man skulle komma undan med den värdelösa undanflykten? En gång är en gång på tok för mycket. Jag tror inte att man skriver en elak kommentar av misstag, man gör det för att man vill göra det, inte för att någon annan sa det eller ville det. Det händer inte av en slump att du går in på Astrid Gustafssons blogg och skriver att du hatar henne, att hennes ponny är ful eller att hon skriver dåligt. Det är ditt fel att du gör det och jag lovar att den här Astrid skulle må otroligt dåligt av EN kommentar. Det räcker liksom med en dum kommentar, det är en taskig kommentar för mycket.

Ordet misstag har jag tappat respekten för. Man kan inte göra något av misstag. Man gör någonting för att man vill göra det innerst inne. Man gör inte misstag, man gör fel som man sedan kan lära sig utav. "Det var bara ett misstag" - bullshit säger jag, det var ett felval. Ordet misstag är bara ett mildare ord spm används av de som inte vågar säga att de har gjort fel. Ingen kommer ringa 112 för att du råkar göra fel, tro mig. Man måste göra fel för att göra rätt. Sen måste man kunna säga att man gjort fel, man måste våga erkänna när man vet att det har blivit tokigt någonstans istället för att komma med undanflykter som tex, att det bara var ett misstag.

Om jag ber någon att sluta så innebär det också att sluta. Snacka om respektlöst om man ändå skulle fortsätta att klanka ner när personen man klankar ner på ber en att stoppa. Säga att - tack det räcker nu med hatkommentarer, det fungerar liksom inte. För det finns alltid någon som gottar sig i den andras problem. Kära vänner, vi lever i en värld full av idioti.



Allt händer av en anledning, jag tror stenhårt på det och den tron kommer inte att ändras.

I onsdags blev det ett killer-pass för Paddington, eller ja det var iaf menat att bli det men som den superponny han är så blir han aldrig trött.. Vi red ut i 3 timmar sammanlagt och Paddington fick rida som nummer två i ledet. Jag fick jobba febrilt för att hålla tillbaka honom under hela jakten då han emellanåt blev väldigt stark. Kan säga att jag var mer trött än vad han var när vi var tillbaka vid upploppet.

Upploppet då da, det var på en äng såklart. Fick startsignal och rusade iväg men vågade inte släppa för mycket med tanke på att bromssträckan efteråt inte var så otroligt stor. Men efter halva biten släppte jag honom och mycket riktigt sprang han in som häst nummer 1, min turboponny ;)



När jag kom hem så trodde ju jag att Paddington hade blivit något seg i kroppen då det trots allt var varmt och vi hade ridit i 3 timmar. Men vad är det första han gör tror ni? Jo brallar loss i kanske en kvart med sin hagkompis. Jag säger då det, om man bara kunde använda Paddington som energikälla så hade hans energi räckt till att lysa upp hela Mönsterås .

Efter att ha varit på utsläppet idag och sett studenterna här i Visby vara så otroligt lyckliga när de sprang ut från skolan får mig att vilja tjuta rätt ut. Jag vill inget hellre än att få ta studenten för jag känner mig färdig med skolan nu. Grät glädjetårar när jag såg alla som sprang ut och levde livet med sina fina studentmössor, klänningar, hår och skor. När de andra sa att "Nästa år är det din tur Elin" så kunde jag knappt förstå det själv. Det är bara ett år kvar i skolan, ETT år. Samtidigt som det känns som sluttampen så känns det ändå som en evighet tills dess.


Drömde mig bort för ett tag och såg mig själv och min klass springa ut från Mönsteråsgymnasiet. Kunde verkligen leva mig in i hur det skulle kännas och tro mig - jag kommer planera min student redan nu. Kolla efter balklänningar/studentklänningar/skor/mössa osv. Har fått lite försmak nu om man säger så.

En sak ska ni vara säkra på att den dagen det är min tur att säga farväl till skolan så gör jag det med GLÄDJE.
Tårar kommer att rinna av den sanna lyckan att aldrig mer bli tvingad att göra saker man verkligen inte vill.
Ska bokstavligt springa ut och aldrig mer återvända.


Än en gång, grattis till min fina kusin, du är förjävla bra!! ♥

Efter en otroligt hektisk dag men a lot to do så sitter jag just nu på båten mot.....GOTLAND!
(Det var tre stycken som gissade rätt men Sofie var den snabbaste)

Kan förklara min koppling till den här underbara ön. Min pappa är född och uppvuxen på gotland. Jag är även född och döpt där. Min farfar, farmor och kusiner på pappas sida bor där så vi åker ibland och hälsar på. Därför har jag en stor koppling dit.

Men anledningen till att vi åker nu är för att min kusin tar studenten i morgon så vi stannar över helgen. Jag har inte möjligheten att åka hit i sommar då jag jobbar i princip hela sommaren. Så därför tänkte jag åka dit nu och hälsa på och så. Jättekul att träffa alla igen, verkligen. Har med min lilla kamera så ni kommer att få bilder/uppdatering över helgen också, tänker ju inte resa utan er heller ;)

Vet inte hur länge jag kommer att ha internet men så länge vi har det så kommer jag uppdatera om det som jag missat.

Satt på min webbkamera i datorn och skulle ta ett kort på min lillebror och min lillasyster. Då dök det upp en tjej som också ville vara med på bild, haha så söt! :D


Hon som är närmast mig var det som också ville synas. Gullunge!

För första gången på två år så körde jag moped idag, så galet kul. Lånade Amandhas racermoppe ner till skolan idag för att vara med på specialidrotten sen fick jag även reda på om jag klarade inlämningsuppgiften i matten vilket jag gjorde och nu är jag helt färdig med den kursen! :)

Brummade hem för ett tag sedan och nu sitter jag här med hur mycket som helst att göra innan jag ikväll klockan 8 ska iväg, långt härifrån. Ska hinna hoppträna, baka, duscha, ge alla hästar mat/vatten och packa. Så nu är det dags att sätta igång med planeringen så hörs vi mer under kvällen sedan när jag sitter på båten. Någon som kan gissa vart jag ska någonstans? Den som lyckas att klura ut det, vinner en länk som publiceras ikväll!
Två ledtrådar:

- Man måste åka båt dit
- Jag är född där

Eftersom min syster Johanna har min dator för tillfället så har jag inga bilder därför får det bli ett extremt tråkigt inlägg utan bilder.

Kram Elin

Håll hårt i dina vänner
Älska dem vardagligen och våga visa det för dem.
Bättre en gång för mycket än en gång för lite.
Ta dem aldrig för givet
Ge dem överflödigt med kärlek och respekt.
För en vän är förmodligen det finaste du har



En av mina finaste & bästaste vänner, älskar henne så otroligt mycket & just nu saknar jag henne oändligt.
Jennifer ♥

Kvällen blev jättebra och lyckad men kan man förvänta sig annat när man är i trevligt sällskap på bästa ridklubben i Sverige? :)

Det kommer bilder och kanske även filmer från dagen idag. Min dator är segast i världen så att sätta sig och försöka fixa bilder nu är bara idioti. Ibland är livet så stressigt att man faktiskt inte hinner med, alltid är det någonting som måste göras eller fixas. Kan vara skönt med ett andrum ibland och bara ta "en dag ledigt".

Här har ni iaf två bilder alldeles nytagna på Milton. Idag är han 25 dagar gammal!

Han älskar att pussas, slicka en i ansiktet och att gosa. Snutte ♥


.. och såklart att busa, man är väl inte hingst för inget? ;)

Nu ska jag släcka lampan och försöka att för en gångs skull att sova ut i morgon. Den som väcker mig i morgon har väckt mig för sista gången...haha hu vad arg jag lät när jag skrev det där. Men det är faktiskt så att jag har ett otroligt taskigt morgonhumör när jag är så förbannat trött. Som idag vågade knappt Johanna väcka mig för att hon var rädd att jag skulle slå henne, haha! Nej jag är inte farlig, bara lite arg när jag sover ;)

Natti natti kära läsare, you know I love u!!

Hemma ifrån jakten, hinner inte säga mer om den just nu då jag är på tok för stressad. Lite komiskt är det ändå att jag sitter här och skriver i denna krissituation ;) Men bara en check så ni vet att jag lever liksom. Nu är det familjefest som gäller uppe på min underbara ridklubb. Brännboll, grillning och prat står på schemat, love it!

Ni kommer få bilder, när jag kommit hem. Vi hörs mer då! :D

Bland de värsta som finns är nog när man blir väckt av någon när man bara vill sova vidare. Detta hände mig alldeles nyss och nu sitter jag här, i min säng, svinsur på allt, känner hat mot flugorna som är mig överallt men samtidigt så skrattar jag inombords för jag kom på mig själv att vara arg, haha jag är sån som nästan aldrig blir sur heller. Det var min kära lillasyster Johanna som väckte mig för att säga att hennes kompis är på väg så jag är tvungen att hjälpa de med ett skolarbete. Fast det kan ändå bli kul då de har spelat in en skräckfilm på engelska som jag ska klippa ihop, lägga till effekter osv. Kanske att ni får se resultatet senare? :)

Inatt har Amandha sovit hos mig, välbehövligt. Idag ska vi göra något väldigt kul samtidigt som det är nytt för Paddington. På min ridklubb har de anordnat en "jakt" som går ut på att man rider ut tillsammans ca 1 timme i skogen. När man kommer tillbaka så är det ett upplopp som gäller. Då ska alla ställa sig på en rad ute på en äng. Så säger någon, klara, färdiga GÅ. Då ska man galoppera så fort man bara kan över till andra sida. Först dit vinner. Känner på mig att Mr. Köttbulle har stor chans att kamma hem det där faktiskt då inget han gör kan gå långsamt. ;)



Amandha & Jag ♥

Godmorgon iaf, hoppas ni inte blev väckta utav någon/något idag, haha!

Testade på någonting jag inte gjort på länge idag, nämligen rida med dressyrspö. Min privata dressyrtränare tycker jag ska börja rida med det dock endast för att kunna peta till honom lite där bak när han tappar energi samt när vi gör förflyttningar i sidled. Tidigare har Paddington varit väldigt rädd för spöet när jag bara ridit med det men idag kunde han iaf acceptera att jag hade det där.

Började skritta och trava fram honom utan spö till en början. Efter att jag hade lösgjort honom fint i traven tog jag fram spöet och vilken effekt det hade! Inte för att Paddington inte har power i allt han gör men jisses alltså, vilken sjukt bra power det blev i honom. I galoppen dock skulle han börja bråka mycket i höger varv men när jag gav mig fan på att det skulle fungera så lossnade även det till slut, i vänstervarv var han som en klocka! :)

Ett stort mål för mig i livet genom min blogg är att kunna inspirera andra människor. Jag vet inte hur jag ska göra det, hur jag ska göra för att lyckas. Har bara kommit fram till en faktor som gör att jag kommer kunna genomföra mitt mål nämligen bara genom att vara mig själv. Skriva texter direkt från hjärtat, starka och bra åsiktsinlägg, mycket push/pepp inlägg till er läsare.

Det finaste jag någonsin fått höra från en bloggläsare är att "du inspirerar mig så otroligt mycket Elin, du har fått mig att göra saker som jag inte vågat göra tidigare. Tack, du är grym och min idol!!" Hur glad blir man inte inombords när man får såna här texter tillägnat sig själv? Tack för att NI gör det här möjligt för mig!

Gick in på en klubbkompis blogg och hittade det här inlägget, blev verkligen så otroligt glad. Jag är inte bortskämd med sånt här så när jag väl får något så fint skrivet om mig så blir jag glad, varm och lycklig. Tack så otroligt mycket Michelle! Lycka till med ditt modelljobb!! ♥

Kom till inlägget här

Är det någon som vill ha en ny film på Milton lite senare ikväll? :)

(Milton är vår första egna uppfödning. Han är en fin hingstbebis, blandat med raserna welsh/arab, född den 12/5-12)

Första filmen, när han bara är några timmar gammal:


Andra filmen, första gången han släpps ut utanför boxen:


Tredje filmen, när han gosar:




Miltons resa från nyfödd - tävlingsponny kommer du att få följa här i den här bloggen helt detaljerat!

Idag har jag hunnit med allt och ingenting. Inlämningsuppgifter efter inlämningsuppgifter skickas in och snart är jag så gott som färdig med årskurs 2. Olidligt skönt, sen blir det inte mer skolprat här på bloggen tills hösten drar igång igen! Sommarlov eller jag menar jobbet börjar snart men just nu känner jag faktiskt inte någon ångest till att jag ska jobba bort 8 veckor utav sommaren. Jag jobbar på en bra avdelning med otroligt rolig/trevlig personal! Känns superbra, vill börja NU! :D

Trots att jag kom hem så pass mycket tidigare idag än vad jag brukar göra så är jag genomtrött i hela kroppen, seg som kola. Passar verkligen bra med en dag ledigt i morgon. Innan sken solen men nu blåser/regnar det ute - precis lagom till jag ska ut till stallet och rida ;) Inte lönt att klaga, bara dra på sig kläder efter väder och gilla läget. Padde skiner nog upp mig en hel del, precis som alltid!

Ska försöka få med mig Amandha ut så hon kan fota dagens ridpass!
För jag antar att ni vill ha lite nya och fräscha bilder på min lilla "köttbulle" till häst? :)


Han är ju trots allt, ganska fin.

Från början var det meningen att jag skulle ha gjort en film, en introduktionsfilm om mig istället för att läsa en tråkig text. Men jag överväger nästan att skriva en liten presentation om mig, hästarna och vad bloggen kommer att handla om istället eftersom det blev som det blev. Det är ju ändå ganska bra för er att läsa nu snarast, för det är inte så kul att läsa en blogg när man inte vet något om bloggerskan bakom skärmen eller bloggens innehåll. Vet inte riktigt när jag har tiden att göra filmen heller men jag vet precis hur den kommer att se ut och jag vet att den kommer bli bra.

Jag tänker överlämna frågan till er faktiskt för det är för er som jag gör detta.

Vill ni hellre ha en film som presentation av mig själv och kanske få vänta en vecka eller två
eller..
Vill ni ha en text här och nu?

Godmorgon soliga tisdag! :D

Idag vaknade jag upp, starkare än någonsin. Min teori är att slå sig hårt, falla till marken och sedan ta sig upp igen, tro mig det fungerar. Nu ska jag sluta tjata om det här, nu är jag glad igen! Wiihu

Mycket bra första dag på bloggen igår faktiskt, bättre än vad jag hade trott. Jag hoppas ni stannar här för snart kommer bloggen bli ännu bättre. Jag har så mycket planer på G att jag nu ska sätta mig med ett word-dokument och skriva ner allt så jag inte glömmer bort något. Bra va?

Idag händer det inte något speciellt, vanlig tisdag liksom dock en solig sådan för en gångs skull. Är i skolan till 4 idag sen väntas det ridning av Mr. Paddington på banan. Han var jättefin sist så det blir spännande att sitta upp igen på honom. Igår skrittade min lillasyster ut med honom då jag var på trafikskolan hela kvällen efter skolan. Det hade tydligen gått mycket bra vilket glädjer mig!



Hoppas ni får en fin tisdag mina vänner! ♥

det var meningen att jag skulle komma igång med bloggen med ett strålande humör men redan första kvällen bröt jag mot det. Jag är så jäkla ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Har varit ute hos Paddington i bara nattlinnet i ungefär en timma, gråtit och gråtit. Förstår bara inte hur folk orkar leva med sig själva, som kastar ut skit på andra som inte har gjort någonting. Det gör så ont i själen, är helt utmattad i hela kroppen. En mindre människa i mitt liv, ska aldrig göra om misstaget och låta henne köra över mig. No way!

Måste försöka lugna ner hjärtat nu och sova om jag över huvudtaget ska orka med skolan i morgon.
I morgon vaknar jag upp utan dig och vet du? det känns så jävla skönt.





Jag vet vem jag är så sluta säga till mig vem du tror att jag är.
Tro inte att jag gråter över dig, jag gråter för det du har gjort
Med den här meningen sätter jag punkt, nu är du bara historia.
Only god can judge me


Mrs play your games
Only got yourself to blame
When you want me back again
But I ain't falling back again
Cause I'm living my truth without your lies
Let's be clear baby this is goodbye
I ain't coming back tomorrow

Kommer inte ihåg någongång under hela gymnasiet som vi har haft såhär mycket inlämningar och prov som vi har haft den senaste månaden. Det är många kurser som tar slut nu efter sommaren och lärarna är jätteduktiga på att fördela arbeten som alltid ;) Ironi av högsta grad där ja. Efter sommaren slipper jag dessa ämnen, Matematik B, Engelska B, SOMS (människan socialt och kulturellt), alla tre Omvårdnadskurserna, Naturkunskap A, Idrott och hälsa A. Med andra ord har jag haft att göra den senaste tiden. Idag ska 4 inlämningar in, har bara lite att skriva kvar på två av dem. Känslan av att idag bli färdig med en kurs som jag inte ens i mina vildaste fantasier trodde att jag skulle klara av, nämligen Matematik B. Nu är jag färdig med den kursen och jag är glad att jag inte hoppade av när det blev som jobbigast!

Nu är det bara den här pluggveckan kvar av den här terminen, nästa vecka är det lite schemabrytande med tex friluftsliv, brännbollsturneringar osv. Så skönt! Även att jag jobbar hela sommaren så längtar jag ändå. Tänk att fylla 18 år, kunna tjäna sina egna pengar, kunna betala nästintill hela mitt körkort själv. Nästan dags att ta rullatorn och sätta på sig glasögonen också? ;)


Eftersom ingen ska ha min mattebok efter mig så kanske det är värt att testa bränna upp den bara för känslans skull?

Igår hände det en sak som fick mig att tänka efter, vad det är vill jag egentligen dela med mig av så inte fler drabbas av detta men tänker inte göra det för jag har sagt att aldrig ska hänga ut någon. Det har länge varit aktuellt för mig att byta blogg men av en anledning har jag fortsatt stanna på elevating dock mot min vilja. Nu kanske ni förstår varför jag inte var så närvarande den sista tiden på föregående blogg. Jag ville föra över alla mina bra idéer hit för den här bloggen ska jag satsa på som sagt var. Ville spara på krutet för att kunna explodera ut här.

Jag hann inte ens säga hejdå till elevating eller er läsare där för jag kunde inte logga in... Därför blev det lite huxflux med att byta och sådär men än så länge känns detta hundra procentigt bra. Kan inte förstå att människor kan vara så otroligt avundsjuka och bara vilja förstöra för andra för att de ska framstå som bättre. Har aldrig blivit så förolämpad i hela mitt liv som jag blev igår men vi som vet, vi vet ju vad som är sant och inte. Nu vet jag vilka människor jag vill ha i mitt liv och inte. Falska påhopp och falska visioner går fet bort. Har raderat den här människan helt ur mitt liv, såna människor vill jag inte ha i mitt liv. Att hitta på visioner och andra berättelser, det gjorde man på högstadiet ;) Pinsamt värre att vissa människor har en tendens till att även stanna där. Usch usch usch...

Som min text i headern lyder:
What doesn´t kill you makes you stronger!



Blev ni positivt eller negativt överraskade av nyheten? :)

Hej och välkomna tillbaka till min "nygamla" blogg! :D '

För er som har hängt med mig ett tag vet att jag bloggade på den här bloggen innan elevating. Älskade den här bloggen men ville testa på hur det var att blogga med någon, nu har jag testat på det och slutsatsen blev - jag är starkast själv. Därför har jag valt att återvända hit vilket jag gör med stor glädje. Alla gamla inlägg på den här bloggen kommer att vara kvar som minne men nu fyller vi ut bloggen med nya goa inlägg. Nu är jag här för att stanna - för all framtid! Det här känns så rätt, det känns så mig!

Angående designen så är det lite som ska finjusteras eftersom jag fick byta snabbare än tänkt hit så har jag inte varit förberedd på att det skulle ske nu. Men det kommer en menyrad där ni kan klicka er in för att läsa mer om mig och mina hästar. Sen ska även rubrikerna fixas i ordning men annars är jag i fas!

På elevating har jag hållt tillbaka hur mycket som helst. Har aldrig vågat skriva av mig allt jag känner/tycker då den bloggen aldrig har känts som "mig". Nu är jag mer mogen att ta steget över hit, tillbaka till mig själv. Elevating karusellen har gett mig mycket nya erfarenheter i bagaget som jag tänker använda i framtiden. Nu är elevating blott en historia som jag lägger bakom mig helt och hållet och blickar med stora ögon framåt på den här bloggen. Utan att säga allt för mycket så kan jag säga att jag har stora planer för elinlinnealjunggren.blogg.se. Jag tänker satsa och se vad som händer och vart det kan sluta. Varje dag komma med nya, fräscha bilder och varierade, strukturerade inlägg. Mitt hästliv blandat med mitt vardagsliv som 18 åring. Allt är så otroligt igenomtänkt och snart kommer ni att få veta ännu mer. Jag är som en annan person än innan då jag drev den här bloggen, lite fler hår på nacken och mer skinn på näsan men fortfarande samma ödmjuka människa.

Nu klipper jag bandet och hälsar er hjärtligt välkomna hit - en blogg full med galenskaper, hästar, utvecklingar och förhoppningsvis lite inspiration!