Elin Ljunggren - Tävlingsryttare & innebandyspelare

Tar en bloggpaus utav personliga skäl....

Nu sticker vi på tävling. L:C och L:C på ridklubben udden! Håll tummarna för oss!


vill ni se filmer/bilder sen?! då tycker jag att ni ska kommentera flitigt på detta inlägget så att jag blir peppad när jag kommer hem.

Här är jag i skrivandets stund klockan 06:37. haha nu kör vi! :)

Hittade precis en låt där texten stämmer så sjukt bra på mig själv och vad jag tycker just nu. Lite läskigt egentligen för den stämmer sjukt bra verkligen..

I've always been the kind of girl
That hid my face
So afraid to tell the world
What I've got to say
But I have this dream right inside of me
I'm gonna let it show
It's time to let you know
To let you know

This is real, this is me
I'm exactly where I'm suppose to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

Do you know what it's like
To feel so in the dark
To dream about a life
When you're the shining star
Even though it seems like it's too far away
I have to believe in myself
It's the only way

This is real, this is me
I'm exactly where I'm suppose to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

You're the voice I hear inside my head
The reason that I'm singing
I need to find you
I gotta find you
You're the missing piece I need
The song inside of me
I need to find you
I gotta find you

This is real, this is me
I'm exactly where I'm suppose to be now
Gonna let the light shine on me
Now I've found who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

You're the missing piece I need
The song inside of me (This is me)
You're the voice I hear inside my head
The reason that I'm singing

Now I've found who I am
There's no way to hold it in
No more hiding who I wanna be
This is me

Hööks!
Inte butiken utan deras ridbyxor. Ni vet dem ridbyxorna som jag köpte på hööks för ett tag sedan? Dem är redan sönder och det är inte bara sömmen utan hela alltet. Jag skulle hoppa av Padde en dag och sen kände jag att det var ett stort jäkla hål mellan benen. Byxorna satt jättebra på mig så det är inte att dem var för små, tvärtom nästan. Blir lite besviken när dem redan har gått sönder efter sisådär 10 ridpass och ingen maskintvätt. Känner mig lurad på något sätt, 500 kronor kostade dem och höll i 10 dagar. Fy skäms på dem!! Hööks förövrigt tycker jag är en bra butik för dem som inte har pengarna att köpa annat men nej, nu är jag arg som ett bi. Jag ska aldrig mer köpa ridbyxor där, det är en sak som är säker!


:(

Hur ska man egentligen rida en riktigt bra omhoppning? Enligt mig så vill jag först rida en fin grundomgång där allt känns tipp topp för att sedan lägga upp ett lite snabbare tempo i omhoppningen. Det jag har i baktankarna när jag rider en omhoppning är för det första hur underlaget ser ut. Är det halt på banan så väljer jag såklart att rida längre vägar. Hästens hälsa är så mycket viktigare än en placering! För det andra tittar jag hur omhoppningsbanan ser ut. Är det långa sträckor eller är det en där man kan svänga mycket? Det bästa för mig är en blandning utav långa distanser och korta svängar då Padde har en vägvinnande galopp men han kan även vara riktigt duktig på att svänga (om jag är med på noterna).

Om jag kommer till omhoppning så tänker jag alltid "vad har jag att förlora?!" Det får antingen bära eller brista för om man inte satsar så kommer man ingenstans och så är det faktiskt. Missförstå mig inte nu, jag menar absolut inte att man ska flänga runt bara för att få en bättre placering. Det jag menar är att man ska satsa men på ett snyggt och prydligt sätt. Det finns en del ryttare som börjar flaxa med armarna eller banka på i sidorna på hästen för att man har sådan vinnarskalle och detta kan jag tycka är lite ansvarslös då man hellre vill ha en placering än en välbefinnande häst. Hästens hälsa går före allt annat och om inte ryttaren tar hänsyn till vissa saker så kan det sluta illa, riktigt illa. Men det är så individuellt hur man lägger upp en omhoppning då vi alla har hästar som är bra på olika saker. Som Padde, han är riktigt kvick och har en bra galopp medan Minola har en lite kortare galopp men kan vända på en 5 öring.

Så mitt råd till er alla blir : Rid en omhoppning med säkerhet i bakhuvudet. Tänk alltid ett steg före på vad som kan hända. Men våga satsa men gör det snyggt och säkert!

Igår kväll fick jag ett väldigt bra erbjudande gällande bloggen. Jag tackade ja till detta men tänker dock inte säga någonting innan allt är på plats och fixat. Tror detta kommer bli grymt kul, utvecklande och spännande! Jag tror på hela konceptet och det känns bra. Mer om detta när allt är som det ska och färdigt. Lovar att säga till när det blir.

Nu blev ni lite nyfikna va? :)

Vaknade alldeles för sent idag måste jag säga men skönt att vila upp sig efter en så bra dag igår. Nu blir det ridning innan jag beger mig mot Blomstermåla där min kära fader bor. Tror inte jag hinner rida Minola idag tyvärr men i morgon kör vi på igen. Hon har blivit så otroligt rolig att rida nu måste jag säga. Så himla positiv och glad vid arbete och jag tror att det kan ha och göra med att hon är betäckt eller vad tror ni? :)

Padde ska iaf få gå ett lite lättare pass idag och i morgon då vi ska tävla på fredag. Det viktigaste är att jag jobbar loss honom i båda varven så att han blir mjuk och följsam för då blir det genast lättare i hoppningen!

Som avslutning på detta inlägget så lägger jag upp en sjukt gullig kommentar. Sånt som jag blir riktigt glad av ni vet!? :) Tack underbara Dominika! <3


när jag såg filmen blev jag "WOW, är det samma Padde?" .. liksom, jag har endå tittat på varrenda film & följt dig jättelänge.. den filmen var verkligen helt AWESOME, NI är ett nu, NI är AWESOME tsm! <3



Det är som hon säger, vi är ett team nu, han&jag ♥

Eftersom jag blivit så otroligt duktig på att bjuda på mig själv så kommer nu här ett failklipp ifrån dagens bravader. Jag kommer inte upp på den där röda ringen...... hehe

Jag vart ju på äventyrsbadet i oskarshamn idag därför ingen jättebra uppdatering men när jag var där så tänkte jag lite på er med så här har ni mig, lite blötare än vanligt. Haha ;)

Karro om Världens absolut bästa Paddington!: Jättefin, vilket härligt steg han fick :D Kollade på en video på er som var filmad för ett tag sedan och det är jättestor skillnad!

Svar: Alltså Karro du anade nog inte hur glad jag blev över den här kommentaren. Jag vet att du följer mig och Paddes utveckling och du har sett ganska mycket här på bloggen och när du säger att du ser en utveckling på så kort tid så blir jag mer än glad. Att det inte bara är jag som går runt och inbillar mig att det har skett en utveckling för det har det verkligen gjort. Amandha sa det med när jag red honom igår "vad lugn han ser ut att vara nu". Det är precis detta som jag vill höra. Jag tar verkligen åt mig det. Nu fick jag det bekräftat för mig själv. Tack så oerhört mycket Karro! :D

Efter att jag hade tagit en flygtur med Minola så var det dags för min prins att jobbas igenom. Till en början kändes han som om han vore halvsidesförlamad i höger då han bara hängde och jag fick verkligen arbeta för att få bort det. Men med lite serpentinbågar och sidvärtsrörelser så lossnade han och var riktigt jäkla fin om jag säger så. Han gick avslappnat och trevligt i form. Han har ju alltid haft svårt för att bibehålla formen när man ska sakta av då han är så pass känslig. Men idag satt avsaktningarna! Blev riktigt förvånad faktiskt men som sagt så är han min lilla överraskningskille! ;)Och idag är jag inte bara stolt över honom för jag är faktiskt stolt över mig själv idag. Jag red verkligen så som jag ska göra och då blir det såhär bra! Jobbade med längningar och att kunna reglera tempot samtidigt som att han behöll formen. Riktigt trevlig kille det där!

Här kommer ett litet klipp ifrån dagen! :)


♥ Love

Jag är så fruktansvärt lycklig idag, verkligen sådär supermegalycklig och stolt på samma gång! Anledningen heter Minola och Paddington. Ikväll när jag red dem, fyjädrar vilken känsla. Jag var helt upprymd och överlycklig.

Minola red jag ett dressyrpass eller ja, det var ju tänkt så till en början iaf. Hon jobbade riktigt bra här i dressyren och det känns som att hon har blivit stadigare i handen och i sidorna så jag kom åt henne mer. I galoppen var hon mestadels underbar och hon lyssnade verkligen på mig hela hela tiden. Men efter ett tag börjar hon att trippa i galoppen och bara studsa. Det har hon aldrig gjort innan på de 4 åren jag har haft henne så jag undrar först om det kanske var något djur som störde henne? Men inte då... det stod ju hinder på banan! Så efter sisådär 15-20 minuter så tog jag av henne gummisnodden och tog ett språng. Herregud vilken ponny alltså. Hoppade en bana (man får ju passa på när hon tycker att det är kul). Banan var först på 90/100 cm och hon riktigt flög över och bjöd som aldrig annars. Sen höjde vi banan till 100/110 cm och här hoppar hon med, ingen som helst tvekan. Jag tänkte för mig själv, hur högt kan denna hästen gå egentligen? Så jag bad Amandha att höja en oxer till 120cm. Pirrigt och så men Minola bjöd på den som tusan. Hon backade av själv och hoppade en bra bit innan. (trodde verkligen att hon skulle stanna med tanke på att hon kom så pass långt ut och skulle räcka över en 120cm oxer men inte, hon flööög!!!)

Här är filmen där vi klipper 120cm. Min fina fina SM ponny!
(Ta hänsyn till att hon knappt har några muskler så tänk hur hon skulle kunna hoppa om hon vore ett muskelberg?!)
Den tanken har jag haft i huvudet tusen gånger om. Den ponnyn skulle kunna ta mig till SM.... om hon inte vore som hon är.

♥

Hittade ett riktigt bra skrivet inlägg utav Linn Olsson (teamSL.se) som jag nu lägger upp här.

Vi har yttrandefrihetslag i sverige, det har vi. Men jag trodde ärligt talat att de flesta människorna hade ett samvete också, att vi därför slapp sätta lagar på precis allting. Man kan med förnuft och moral förstå själv vad som är okej, och vad som inte är det. Trodde jag, fram tills nu.

Att internet har varit en tuff värld vet vi väl alla, och man vet vad man ger sig in i – men nu har det gått för långt tycker jag. Nu slutar unga duktiga tjejer pga. mobbing, för det är precis vad det är. Jag undrar hur de personer som medvetet sårar och triggar igång en folkmängd till att stöta ut och vara elak mot en ända person mår egentligen? Hur kan man sova om nätterna? Det är för mig ofattbart.

Jag blir skrämd av verkligheten, och skäms för att vara mitt i smeten.

 

 

Håller med dig i varenda ord och mening Linn! Att vi människor bara orkar...

Glömde helt bort bloggen igår, I´m sorry! Men jag städade hela dagen igår och nu är mitt rum riktigt fint. Tog mig heela 7 timmar och jag är inte riktigt färdig än. Så ligger det till. Men nu i dagarna kan ni inte räkna med sådär bra uppdatering då jag ska tävla, göra iordning, planera och sen är det ju Fredrika time. Sen är vi iväg till Liseberg i helgen och sådär. Men jag gör mitt bästa :)

Nu är jag vaken och klar för ridning! Idag står hoppning på mitt och Paddes schema och det blir lite rytm övning. Ska ta och visa er senare! Men problemet är att min mamma sover och jag behöver hennes bilnycklar till att sladda banan, den var stenhård och det vill nog inte min lilla prins hoppa på! Kommer bli härligt att hoppa igen! VI har ju trots allt inte hoppat sen Börjes sist vad jag kommer ihåg. Iaf sjukt länge sedan och det känns. Men men nu ska jag se om hon har vaknat. Godmorgon förresten! :D

Till min otroliga lagkamrat Olivia som idag debuterade nationellt med sin ungponny High Fidelity! Resultaten var ju inte fy skam det heller! Ah, jag är riktigt stolt över dem två. Förutom detta är Olivia en otroligt härlig tjej som alltid får mig att må bra och ibland får mig att tänka om vilket är kanoners. När mitt självförtroende ligger på botten är det alltid hon som får upp det igen. Hon tror på mig och har alltid funnits vid min sida genom mina tävlingsår och hon är en av de som har bidragit till att jag står här idag som den ryttare jag är. Det är såna som hon som gör livet värt att leva! Är så glad att det är just hon som får mig att glänsa!

Hon är awesome som hon själv skulle kalla det! Hon är defintivt dagens stooora hiss av mig! 5/5 toasters!

Kika in hennes och Rebeckas grymma blogg -----> http://hoppskruttarna.webblogg.se



Här mina kära läsare har vi en helt amazing tjej som alltid finns när det blåser tungt!
Kärlek till dig min vackra vän ♥

Varför får jag rysningar i hela kroppen när jag hör hans namn?
Varför dunkar mitt hjärta snabbare för varje sekund jag är med honom?
Varför får han mig att må så sjukt bra?
Varför blir jag knäsvag så fort min blick träffar hans?
Varför kan jag inte slita blicken från kort på honom?

JO för han heter Paddington och träffade mig rakt i hjärtat vid första ögonkastet! ♥

Nu är det snart dags för tävling igen med Padde. Tänka sig att det redan var två veckor sen jag var på Börjes cup? Tiden rinner iväg och jag hinner inte med haha. Men nu är det snart dags igen då efter lite uppehåll. Det är en lokal tävling och vi hoppar L:C och L:C. Jag tycker att det känns bra att gå ner en klass lite då och då. Speciellt nu efter en riktig kanonhelg som jag och Padde hade! Man kan inte bara ligga och nöta på samma nivå hela tiden och helst inte när man precis har kommit upp på en högre nivå. Vi ska försöka göra bra rundor och känna den där känslan som vi hade på Börjes fast i en snäppet lägre klass. För att helgen efter ska vi åka på ett till tredagars meeting och hoppa L:B rakt igenom. Så att gå ner en klass är nödvändigt känner jag! Hitta ett litet "go" på lokal nivå för att sedan ta med det till den regionala! Great :)


Längtar tills på fredag som tusan!

Vi är taggade!

Idag red jag och Padde ett riktigt jobbigt dressyrpass på banan efter sisådär två veckor av bara chillpass. Igår red jag barbacka för att bara få loss honom i sidorna så vi kunde jobba vidare på det idag. Idag red jag med sadel och ett dressyrspö. Red fram honom som vanligt i skritt och när det kändes bra så började jag trava. Övergången till traven kändes superbra och han började genast att lyssna på mig. Efter det att vi travat i båda varven så saktade vi av och började så smått med sidvärtsrörelser. Det är endast här jag använder mitt spö för att förtydliga hjälperna så att han förstår mig bättre och arbetar igenom uppgiften ordentligt istället för att halvmesa igenom den. Det var länge sen vi övade detta så min tanke var att han hade glömt bort lite men inte, han lyssnade fint redan från början.

Travade och gjorde samma sak i båda varven. Även här riktigt fin. När allt kändes bra i båda varven så kände vi lite på galoppen och den var lite jobbig till en början. Padde var studsig och ville bara iväg men när jag började jobba honom på volten så lugnade han ner sig och i slutet blev han jättefin! Travade sedan av i lugnt tempo i låg form på en åttvolt. Sedan skrittade vi av.

Älskar när han är på detta humöret och att vi inte har tappat dressyrdelen trots att vi bara har "lullat" i skogen ohc några lätta pass på banan. Men idag red jag verkligen som jag ska och ja jag är faktiskt stolt över mig själv med, att jag har kommit såhär långt i mitt tänk och ridning. Men han är kanon min Paddington. Glad över att jag har honom :)

Varför har jag fått uppfattningen av att allt fler och fler tar livet som ett spel där man hela tiden måste vinna? Man måste vara bäst för att komma någonstans och man måste vara viktigast för annars är man ju inget att ha. Man måste ha störst blogg för att det höjer sin status. Man måste ha snyggast kläder och vara med de populäraste för annars är man omogen och inget att hänga i granen. Det är som oskrivna regler som man måste följa och ja gör man något felsteg är man totalt körd i huvudet. Man har inte råd att göra fel och det är där problemet hänger oftast, man får inte vara sig själv.

Varför skulle storbloggarna vara viktigare än dig som har en blogg med 50 läsare om dagen? Varför skulle deras hästar vara finare än din egna? Bara för att fler läser bloggen så blir man inte viktigare som person. Vi alla har olika identiteter och vi är bra på olika saker. Du är lika bra som person oavsett om du har 50 läser eller 3000 eller hur?

Jag tänker aldrig följa några såna regler. Ingen kan ändra på mig som person för jag är den jag är och kommer alltid att vara. Tycker ni inte om mig varför ens bry er om mig då? Det är inte svårare än att ni låter bli att prata med mig eller skiter i att läsa bloggen. Om ni tycker att jag tänker fel eller att jag har fel åsikt så tycker jag att ni ska tänka om. Tänk om alla sveriges invånare skulle tycka likadant som er och ha samma åsikt. Hur tråkigt vore det inte att läsa på alla bloggar om samma sak och samma tankar och värderingar. Jag har min åsikt och den kan ni inte ändra eller påverka på något sätt, ni har eran och jag har min. Så är det och kommer alltid att vara för jag tänker inte vara som alla andra i detta mellanmjölksland.

Jag kommer alltid göra det som är bäst för mig i mitt liv. Jag kommer att göra misstag och feltramp men jag kommer också lära mig utav dem. Jag strävar inte mot att bli bäst störst eller vackrast. Jag vill bara vara jag och känna att jag duger på mitt vis. Jag är lika viktig som alla andra. Livet är ingen tävling för mig, det är till för att levas på olika sätt. Jag vägrar bli en av er....

Elin Linnéa Ljunggren

Jag är en riktig såkallad olycksfågel. Jag lyckas då med allt man inte ska lyckas med.

Vi kan börja med när jag spräckte mitt huvud. Och ja jag spräckte det bokstavligt talat alltså. När jag gick i 3:an eller 4:an så hade vi idrott i skolan precis som vanligt. Vi skulle springa stafett i vår lilla idrottshall. Jag som springer väldigt fort när jag väl vill hade en hejdundrandes fart och låg först men sedan går mitt skosnöre upp och jag faller rakt in i ribbstolen med huvudet före. Blev en jäkla smäll och ribbstolen blev lös. Jag låg där och ganska snabbt reste jag mig igen och höll handen för såret. Helt plötsligt kände jag att handen blev jättevarm och mitt huvud blev snurrigt. Så jag tar bort handen och tittar på den. Vilken jäkla syn alltså, handen var röd som bara den, alltså blodig. Jag lägger mig ner igen medan mina klasskompisar sprang och gömde sig i redskapsrummet. Min lärare blev jättevit i ansiktet och vågade knappt prata med mig. Hon bad mig vara lugn trots att ca en liter blod låg på golvet. Vi virade väldigt mycket papper runt såret. Ingen kunde se hur djupt det var eller något för det blödde för mycket. Men vi körde in till vårdcentralen där mamma kom. Mamma lyfte på papperna och tittade på såret, hon vände sig om med en gång och var nära på att spy. Jag hade själv inte sett mitt sår jag hade i huvudet och tur var väl det. Men det var hela 2cm brett ifrån pannan och 12 centimeter upp i huvudet. Man kunde se mitt skallben och de skelettet som är runt hjärnan. Min lärare satt på en stol och var bokstavligt talat lika vit som sjuksköterskornas rockar. Mamma och jag åkte snabbt in till oskarshamns sjukhus för att sy det. Inne i oskarshamn så tog dem bedövningssprutor på och i såret och tro mig när jag säger att det gjorde fruktansvärt ont. Sen har man ju inte så mycket skinn i pannan så det gjorde fruktansvärt ont när de skulle sy igen det med. Jag låg och höll mormors hand och grät. Alltså 12 stygn ifrån pannan och upp... aj aj aj! Ingen rolig händelse alltså.




Sen kan jag även berätta när jag var några minuter ifrån döden. Det var dagen efter skolavslutningen i 6:an som jag började känna något i magen. Jag var varm som tusan och kände mig riktigt magsjuk men spydde aldrig. Efter ett tag kunde jag inte ens röra mig. Varenda rörelse gjorde ont som fasen. Har aldrig varit med om liknande. Tänk er mensvärk gånger 15? så ont gjorde det. Mamma blev såklart orolig och ringde in till sjukhuset men vet ni vad dem idioterna säger? "Ge henne en tablett och låt henne sova". Mamma frågade flera gånger om det inte kunde vara blindtarmen men då sa dem till sitt försvar " Nej då skulle hon inte ha så hög feber" (jag hade runt 41 graders feber). Så jag låg hela natten med detta, fick inte en blund. Värsta natten i mitt liv. Jag kunde inte ens lyfta lillfingret utan att det sved till i magen. Så när jag vaknade åkte mamma och jag in till oskarshamns sjukhus som vi blev tvingade till trots att kalmars är bäst och har bättre sjukvård. Vi var i Oskarshamn i kanske 15 minuter och sedan blev vi skickade till Kalmar. I oskarshamn tog jag prover som urinprov, blodprov och sen kände dem på magen och ryggen. Jag reagerade väldigt mycket när de tryckte för att jag var öm. Så de trodde att jag hade njursten eller att blindtarmen var kass. Så mamma och jag fick åka till Kalmar. Den bilresan vill jag bara glömma, fyfan rent ut sagt vad ont det gjorde. Där inne så kom vi till akuten med en gång och där tryckte dem en gång på magen och kunde konstatera att jag hade en brusten blindtarm och bukhinneinflammation. Och det var precis lika skönt som det låter, fy. Så jag kom in i ett behandlingsrum där det var 7 stycken läkare. Tre stycken var vid en dator och de andra tog massvis med prover på mig och satte in drop och sånt. Sen fick min mamma duscha av mig för det kunde jag inte göra själv. Kände mig jättehandikappad då vill jag säga. Och sen var det dags för operation. Tror den tog mellan 1-2 timmar att utföra då jag hade var i hela min mage. Blindtarmen var rejält inflammerad. Sen när jag var opererad och klar sa dem att jag var bara några minuter ifrån döden. Alltså var sjukhuset nära att ha ihjäl mig. Så kan det gå. Tur att jag hade mamma!!

Mitt ärr just nu. 7 stygn



Sen har vi då min eländiga fot som jag alltid kommer att ha problem med. På en innebandy match i början av 2008 så klev jag snett. Nu menar jag inte bara sådär vanligt snett utan riktigt jävla snett så att min fot hängde. Den veks så inåt så att foten satt fast i benet. Svårt att förklara men typ så. Först trodde jag att den var av för jag kände den knappt men som tur var så var den inte det. Vi åkte direkt in till sjukhuset. Min fot var alldeles blå och riktigt jäkla svullen. Min lillebror var till och med rädd för mig, det var alltså ruskigt äckligt. Vi röntgade foten men det visade ingenting (!!?). Så jag åkte hem med kryckor som jag skulle använda i 5 veckor... lagom kul. Det sög verkligen att vara ifrån innebandyn så länge och att inte få rida. Så jag var riktigt jäkla dum och började tidigare än vad de hade rekommenderat där. De ville inte se mig på planen på 2 år sa dem. Men jag började redan en månad efter och det ångrar jag nu då jag haft problem med detta sen dess. Efter det så klev jag snett lite då och då. Kryckor hit och dit. Jag har klivit snett så många gånger (riktigt ordentligt) så att vi åkte in och röntgade det igen för säkerhetsskull och denna gången visade det sig vara en spricka i foten på 0,8 cm. Och sen sa dem att mitt ledband var sönder eller iaf riktigt uttöjt. Inget kul att höra alls. Så ligger det till och än idag har jag riktigt ont i foten om jag går längre promenader eller springer. Den blir svullen jättelätt när jag anstränger mig. Jag som älskar att röra på mig.. suck. Ibland är det så farligt att jag inte ens kommer i mina ridstövlar.. Detta räknas som ett handikapp då dem inte tänker göra någonting åt detta då sjukhuset (som jämt är emot mig!!) tycker att detta är en skitsak. Så om ni ser en bild där mina skänklar lever sitt egna liv så är det för att jag inte kan trycka ner dem ordentligt.

Här ser den ändå bra ut... typ 3:e gången jag vrickar den

titta på vänstra foten, är ett specialskydd när jag ska idrotta. Dock får jag ont av det men jag kliver inte snett iaf.

Nu har jag äntligen städat och rensat i min dator. Gjort mappar och bilder i ordning. Tog en bra stund vill jag lova men nu är jag jättenöjd. Alla tävlingar och sånt är i en mapp så jag lätt kan hitta dem. Har haft problem med det innan. Nu är det gjort iaf nu återstår bara mitt rum och min garderob *pust* aldrig en lugn stund! :)


mitt rum right now!

Min framsida, visst ser den lite trevligare ut nu? (:

En ren helvetesvecka och usel uppdatering. Det är någonting som tynger ner mig och ni ska få veta vad det är. Vissa kommer tycka att jag är riktigt känslig medan vissa kommer att förstå mig. Vad ni än tycker bryr jag mig så mycket om men jag vill och hoppas att ni ska försöka att förstå mig. För mer än ett år sedan träffade jag en vän som vände mitt liv upp och ner. En vän som snabbt blev min bästa vän. Visst låter det underbart? Men så är det inte för det finns en sak som förstör mig totalt och den saken kallas avstånd. Det skär i bröstet när jag bara hör ordet, det har verkligen förstört en del av mitt liv. Varenda dag utan denna underbara varelsen vill jag helst bara sova bort. Det är såna obetydelsefulla dagar, då allt verkligen känns meninglöst. Som vanligt suger jag på att försöka att få ner känslor i ord men om ni vore mig skulle ni förstå, eller iaf kanske. Jag har ingen motivation till någonting, jag känner mig orkeslös och vill bara vara ifred. Detta tar på mina krafter och har förstört många fina vänskapsband som jag haft till andra. Jag ser mitt liv bara rasa mer och mer varje dag hon inte är här. Och ja detta är sant, ingen har någonsin fått mig att känna såhär, hon är en helt underbar vän. Kan inte sätta fingret på vad som gör henne så speciell utan hon bara är det.

Denna vecka som varit har varit helt åt helvete om jag ska vara riktigt ärlig. Ingen ork till något och allt jag gått och tänkt på är just Fredrika och kollat på klockan för att se hur mycket av dagen som har gått. Jag försöker alltid ligga kvar några extra timmar i sängen för att jag ska försöka sova bort dagen. Jag vill bara att tiden ska gå så jag kan bli glad igen och få upp motivationen. Idag orkade jag knappt gå ut till stallet för att rida, hur sjukt låter inte det? Jag vill bara låta tiden gå för att sedan kunna frysa den i några år. Men så funkar det inte, inte ens för mig. Om en vecka kommer jag att må som bäst för då är Fredrika här bredvid mig och stannar i 3 veckor. Åh vad jag ska må bra, det är sånt som kallas kvalitétid. Sånt jag värderar högst i mitt liv. Tänk om ni bara kunde förstå...

Såhär känner jag just nu.. allmänt trött och ingen motivation men ni ska veta mina underbara bloggläsare att jag tycker om er, ni är så fruktansvärt peppande hela tiden. kärlek till er!

Och Fredrika om du läser detta så ska du veta att jag älskar dig! ♥





En dag med dig är ingenting men en dag utan dig är en dag alldeles för mycket

Återkommer ikväll efter jag varit i stallet, har varit en jävulsk vecka och jag hoppas att ni förstår mig. Ska förklara mer senare. Håll utkik

Ja ni ser själva hur det gick.. fina fina fina ponnyn! Va så jäkla härligt att få åka ut med henne igen och bara ha kul. ÅH vad jag har saknat det!

Eftersom det var så bra badväder idag så bjuder jag på dessa klipp, haha!
- måste tillägga att det var 18 grader i vattnet...

Fick ett knäpp idag och fick för mig att jag ville ut och gå en runda. Tog med mig min mördarjycke Ludde och gick ut för att plocka hallon och smultron. Vi gick och gick och gick och plockade längs vägen sen när vi kom hem så tittade jag på klockan och då hade vi varit borta i 3 timmar. Inte konstigt att mina höfter säger ifrån och Ludde ligger helt utslagen på golvet. Men mysigt var det allt, min lilla gulleplutt! :) <3



Och nej, han är inte så farlig som han ser ut....

Nu har jag sånt där kli i fingrarna igen men dessvärre har jag inget att skriva. Vill skriva något vettigt och något bra. Har ingen att bolla ideér med eftersom jag driver bloggen själv så därför vänder jag mig nu till er läsare!
Vad vill ni läsa om i bloggen?
Något du tycker är intressant?
Något du vill veta min åsikt om?
Något du vill veta om mig?

Är öppen för alla förslag (:

tror folk kan förknippa med ditt åsiktinlägget om att man inte fick säga att sin häst var bäst i världen, och när du gör det blir det lite halvt dubbelmoral fast jag såklart förstår att du gör det för dina hästar är jättefina båda två och du är en jättesöt tjej som rider jätttebra! men det blir lite dubbla signaler, det kan vara en väldigt tunn tråd emellan vad som är skryt och kärlek till sin häst, för såklart finns det ju ingen bätttre än just sin egna häst. Kram!


Svar: Jag förstår vad du menar men dubbelmoral är det dock inte. Det jag menade i mitt åsiktsinlägg var att man inte ska trycka ner andras hästar för att få sin egna häst att se bättre ut genom att tex skriva " Min häst är världens bästa häst och ingen kan vara bättre" Det gillar jag inte, absolut inte. Det jag skrev igår var ju att jag personligen tycker att mina hästar är bäst för mig. Förstår du skillnaden? Som du säger skryt och kärlek är inte samma sak, det är helt upp till skribenten hur den förmedlar orden på rätt sätt. Jag hoppas ni inte tog det som skryt utan som kärlek. Jag har en stor relation till både Padde och Minola och den skriver jag mer än gärna. Det är ju en annan sak om jag skulle börja blanda in resultat i det hela? tex " Idag var jag på tävling och vann en klass, så jävla bra jag och Padde är det finns ingen som är så bra som oss. Vi vann ju och det bevisar bara hur bäst vi är" DET är skryt för mig. Men att skriva att Padde och Minola betyder för mig är inte skryt. Hoppas det blev lite klarare hur jag tänker! :) Tack förresten för dina fina ord! Härligt att någon vågar stå på sig som dig! Kram

Prisutdelning är för mig stort vilken nivå det än är på. Jag ryser så fort jag hör ordet. Jag kan knappt titta på prisutdelningar för jag får klump i halsen och är glad för deras skull. Jag sätter mig in i situationen så sjukt mycket. Jag gråter glädjetårar för dem. När jag själv är på prisutdelning fäller jag alltid en tår. Det är som en bekräftelse för mig att vi verkligen har klarat av någonting riktigt bra. Att få höra folkets jubel och framför allt höra en bra ärevarvslåt är för mig riktigt jäkla stort. När jag satt i globen och Roffe gick in och vann började jag lipa, jag var glad för hans skull och satt för mig själv och tänkte på hur jag skulle reagera om jag stod där i hans skor...

Här är mina topp 3 låtar som man kan höra på ett ärevarv.

1.

Tina Turner - Simply the best
( När jag bara lyssnar på denna låten så får jag rysningar över hela kroppen, i ansiktet och på ryggen med. Helt sjukligt bra låt. Passar speciellt bra in när man vinner. Simply the best better than all the rest. Finner inga ord, jag älskar den och som vanligt börjar jag lipa)

2.

Stand up for the champions
( Första meningen i den här låten är så betydelsefull. "I was buildt to be the best, number one and nothing less"  Hela låten är maffig och man blir glad av den)

3.

Europe - The final countdown
( Hur maffig är inte den här på ett ärevarv? Tårar i ögonen direkt. Passar bäst in på meetings)


Om ni nu ser mig på ärevarv någon gång, tro för gudsskull inte att jag är ledsen. Jag är bara otroligt lycklig!

Här är några ärevarv med mig och Padde. Älskar känslan och första gången var riktigt speciell!

Min första tävling med Padde!

I min blogg skriver jag mer än gärna om mina fina ponnys. Jag skryter inte med dem men jag är sjukt fucking stolt över dem och varför får jag inte skriva det utan att ni reagerar? Minola och Paddington är definitionen av ordet kärlek. De är kärlek, de ger kärlek och de känner kärlek. Vi är kärlek och vi förmedlar kärlek på ett positivt sätt. Vi är inte som alla andra, vi är inte vanliga men vi är vi och gör det så sjukt jäkla bra. Vi är äkta vi tre som verkligen älskar varandra och har en tillit som heter duga. Minola och Paddington jag älskar er och utan att skryta är ni världens finaste ponnys vad alla andra än säger. Ni betyder så mycket för mig. Och jag är så sjukt stolt över er!


Jag skriver detta på min blogg om mina hästar och enligt mitt tycke. Jag tänker inte hålla inne på att skriva hur mycket jag älskar mina fina ponnys för jag skriver för vår skull och inte utifrån ert tycke. Tänk på det innan ni slänger iväg en onödig liten kommentar

Äkta kärlek ♥

Tittade på min bdblite längre tillbaka och fick då se vilka mål jag hade satt upp för detta året.

Mål 2011

tänkte berätta lite om vad jag har för mål med Padde 2011.

Tävlingsmål 2011
* Gå nolla på nyårshoppet. (L:C&L:C) (check, kom tvåa här)
* Börja hoppa L:B och regionalt. (check)
* Ligga stadigt på L:B nivå. (check, tycker att vi gör det nu)
* Vara med i div 1 till våren.  (var inte med där av en viss anledning så nej detta målet är ej

Tränings mål 2011
* Att bli lydigare och ta hjälperna på rätt sätt. (check)
* Att kunna ha ett stadigt stöd i munnen. (check)
* Kunna rida på ett tredelat bett även i hoppningen. (check)
* Stärka upp hans spänst.  (check)
* Lägga hans energi på rätt saker och inte mellan hinderna. (check)

Jag anser att detta är rimliga mål. Jag har lite att göra men det är bara kul att se en utveckling. Ska bli så himla kul!


Okej nu har halva året gått och vi har uppfyllt allt redan! Verkligen sjukt kul att vi har klarat av detta. Nu ska jag sätta upp nya mål och följa dem så får vi se vart vi hamnar Padde och jag.
:)

Den här människan är alltför underbar och det bästa av allt är att jag får se henne live i Augusti! Can´t wait! :D

Sits: Hot!
Matchning: Hot!. Fin med det stilrena!
Samspel: Hot!
Hästens form och undertramp: Medium. Fint tramp men huvudet något över lodlinjen.
Utrustning/klädsel: Medium.
Helhet: Hot!

Fint ekipage! :)

jonna <33 ;D ([email protected]) om Snyggaste outfiten?!: 
Var är du på bild nr 3?

Svar: Jag är på Ridklubben Udden på den bilden :)

En tanke som slog mig när jag var ute i stallet idag var att hur vi människor använder ord fel. Det jag menar är att t.ex. om vi säger att en tävling gick "skit" och så frågar någon hur det är och då säger man till svar "allt är skit". Men vadå allt? Det handlar om en tävling inte om hela livet. Vi människor måste lära oss att inte vara alltför tävlingsinriktade utan varför inte bara åka till en tävling för att ha roligt? Resultat är inte alltid rättvist eller något man ska hänga upp sig på för det är väl ändå kul att tävla och då tycker jag att man ska visa det. Varför ska man totallt balla ur för att man inte kom på prisutdelning eller att man gjorde en "dålig" runda. Och upps då var vi där igen med att använda fel ord. För vad menar man med dålig? vad relaterar man till? Om man relaterar till Rolf Göran Bengtsson så kanske det var en dålig runda men om man jämför med en nybörjare då blir det en annan situation eller hur?

Jag tycker att man ska passa sig med att säga vissa ord. Alla ord har en mening men de ska användas rätt och med sunt förnuft. Tänk på vad ni säger till andra och vad orden egentligen betyder. Orden får en annan betydelse till vad man relaterar till.

Nu har jag skrivit vilka tankar och frågor som jag haft i mitt huvud hela kvällen. Lite konstigt men sånt här kan jag komma och tänka på bara sådär...

På torsdag ska vi som sagt göra något speciellt utifrån vår vardag. Vi har i flera år kunnat synas på tävlingsbanorna och nu är det dags att få göra det igen, som en liten comeback. Fast ändå inte på riktigt. I blomstermåla har dem en liten pay and jump tävling där man får välja höjd och höjden jag och Minola ska hoppa på är 70cm. Syftet med detta är bara för att ha kul med varandra och få några tävlingskänslor tillbaka. Att vara på banan med Minola är verkligen något som jag saknat otroligt mycket. Vi var ett sånt team och det är vi fortfarande. Vi har tävlat många gånger innan och den känslan vill jag bara hitta tillbaka till. Minola är min dröm på fyra ben och har det varit och kommer alltid att vara. Alltså resultatet skiter vi bara i, det spelar ingen som helst roll utan det är bara den där känslan vi vill hitta till, den vi en gång hade. Om jag längtar?! som fasiken! :)


fina fina fina Minola ♥



En 90cm hoppning för två år sedan. Första gången på prisutdelning och fytusan, känslan är inte att leka med!
Tänk att min prinsessa fixade en andra plats utav 38 stycken deltagare. Ryser i hela kroppen.

Nu är det inte många dagar kvar tills det är torsdag då jag och minola ska...... hum ja vad ska vi göra?
Ni har gissat på lite olika saker så som hoppträna, hopptävla och annat. Vi gör såhär att om jag får 15 kommentarer på detta inlägg så ska jag berätta vad vi ska göra innan torsdag. Och tro mig, ni vill verkligen veta!! :D

När jag loggar in här och får läsa såna här fina saker då blir jag verkligen glad och rörd. Ibland förstår jag inte hur bloggen blivit såhär pass stor, jag är ju bara jag. När jag var iväg till Eriksmåla på tävlingen så kom två bloggläsare fram (synd att min kamera var hemma) och de sa massvis med fina saker och gav mig en kram. Det var flera som tittat på mig lustigt och mycket. Att vara igenkänd är ingenting jag är van vid, detta är alldeles nytt för mig. Att jag varje dag får blogga för er betyder jättemycket! Ibland kan jag vara dålig på att visa hur mycket ni verkligen betyder för mig och att varenda kommentar ger mig styrka och tro mig, det gör dem verkligen. Det är ni som får mig att orka och vilja saker och främst av allt, ni får mig att tro på mig själv. Ni är helt underbara. Jag ♥ Er


När jag kikade bloglovin idag så hade jag fått 7 nya följare och det är betydelsefullt för mig.

Märta ([email protected]) om Chillvecka:

Jag måste säga att jag verkligen gillar din sida. Konstigt nog verkar jag inte kunna prenumerera på din sida via BlogLovin' och jag undrar varför det går snett. Är det någon annan som också har problem med det här?

Svar: Åh tack så hemskt mycket för dina fina ord. Ojdå, det vet jag inte riktigt. Ingen annan verkar haft problem med det innan... Är det någon som vet?


Bodypalace ([email protected]) om Allt annat förutom häst:

trevlig och läsvänlig blogg du har =)

Svar: Tack så hemskt mycket!


Erika om Allt annat förutom häst:

Vilken fin blogg du har! :)

Svar: Tack så jättemycket!

Igår och idag har jag hunnit mycket dock är inte allt hästrelaterat. Igår var jag med mina systrar på hopptävling i eriksmåla (som förövrigt är en skitbra tävlingsplats!) Jag blev sådär farligt hoppsugen, haha! Men i stort sätt gick tävlingen bra och alla var nöjda. Sen när jag kom hem så red jag Padde en snabbis på banan och sedan begav jag mig till en underbart saknad vän!

Jag och Lisa som alltid har massvis med konstiga idéer för oss fick för oss att sova på studsmattan och det var riktigt mysigt måste jag säga! Har saknat att umgås med denna människa något enormt! Så därför valde jag att koppla bort bloggen och hästarna för att vara med henne fullt ut och det behövde jag väldigt mycket. När man är hästtjej har man inte alltid tid till att umgås med vännerna men när jag väl har chansen så gör jag det fullt ut. Den sociala biten är riktigt behövlig trots allt.

Idag har jag varit på klassträff med min förra klass 9c och vi badade, spelade kubb (som jag förövrigt var bäst på, haha) och sen grillade vi lite. Riktigt mysigt var det!

Nu sitter jag hos min morbror och ska snart ut i husvagnen för att sova. Sista arbetsdagen i morgon wiiiihuu! Lönen kommer i slutet av månaden med, halelujah! Godnatt med er mina fina bloggläsare!

Måste passa på att fråga er en sak. Tycker ni att det är okej att jag skriver om mig och min vardag utan häst här i bloggen eller är det bara störande?vill gärna ha era synpunkter till detta!

Blir ingen uppdatering idag, lev med det. (:

linnéa <33 om Svar på tal: var ska man skicka in dem ? :)

Svar: Du skickar in till [email protected]


Sen vill jag bara säga att jag helst av allt inte vill ta upp frågor i enskilt inlägg så därför hänvisar jag er att använda mitt bloggsvar som finns till vänster i menyraden, tack på förhand! :)

Annie :) om Vad kan detta nu vara?!:

Har du slutat med hot or not eller kan man fortfarande skicka in bilder? :) kram

Svar: Det är bara att skicka in! :) kram

Nästa vecka händer något kul för mig och Minola. Vi ska göra någonting som vi verkligen inte har gjort på länge. Vi har gjort det förut men nu ska vi göra det igen som en liten comeback. Ska bli så fruktansvärt kul iaf och jag är mer pepp än någonsin. Jag har verkligen saknat detta med Minola, det har jag verkligen gjort!



Det är väl inte så svårt att lista ut vad vi ska göra, eller? ;)

Istället för att låta Padde vila efter vi var och tävlade så har vi en såkallad chillvecka. Där han står 2 dagar på hela veckan och resten rider jag ut eller rider väldigt lätt på banan. Jag tycker att detta är ett mycket bättre alternativ än att låta hästen bara stå. Då är det bättre att skritta ut barbacka eller något liknande. Men det är väldigt individuellt vad hästen behöver men Padde mår bäst utav detta. Så vi har bara tagit det lugnt hela veckan alltså inget märkvärdigt eller så. Det är faktiskt jätteskönt att bara kunna ta det lugnt och inte ha några krav i ridningen, det behövs ibland. Eftersom vi inte ska tävla i helgen och inte nästa heller så är detta perfekt :) Nästa tävling blir den 22:a Juli och då hoppar vi två L:C på uddens superhelg! :)


Thats how we work!

Herrejisses vad varmt det är idag! Blev alldeles svettig när jag bara satt stilla så poolen var ett hett alternativ för mig! Och nu sitter jag här dyngsur och bloggar för er, haha sjukt.

Bjuder väl på en badbild (:

Har ni funderat på att köpa detta schabrak men kanske inte haft pengarna? Nu är det rea på detta fina sammetsschabrak ifrån Whitaker! Nu tycker jag att ni borde passa på och haffa det till ett kanonpris!! :D

479 : 299 :-





Bilderna är länkar till där ni kan köpa dem! :D Passa på nu säger jag bara!

Vilken tycker ni var den snyggaste outfiten som jag hade med mig till Börjes?! :D

1.


2.


3.

(gammal bild)

Dessa bilder är tagna utav Mia Gardstig!

Nu tänkte jag skriva ett litet åsiktsinlägg om något som jag har hört talas om men som jag nu har fått se med egna ögon. Det jag tänker ta upp är de omdiskuterade ponnymorsora. Jag har läst lite här och var hur jobbiga ponnymammor är och hur störande de är men jag själv har aldrig riktigt hamnat i en sådan situation där jag sett eller hört dem. Men nu när jag var på Börjes Cup i Tingsryd så fick jag se det ena och det andra. Det ena värre än det andra. Det hela började med att på framhoppningen så var det ponnymammorna som bestämde över sina "ungar". Jag rider ju ändå D-ponny och då är vi som rider runt 16 iaf? Och varför ska då mammorna stå vid sidan av staketet och bestämma exakt vad man ska göra? Har inte vi någon koll på när vi ska trava, sakta av, börja hoppa och så vidare? Sånt här tycker jag är patetiskt och om min mamma hade hållt på sådär så hade jag skämts ihjäl. Att ha någon som står och säger " Elin sakta av, skritta lite, ta oxern en gång, galoppera, sitt om mer med benen osv.." Jag hade blivit fullständigt galen och sur för jag kan min häst, jag är 17 år ändå. Jag förstår om detta förekommer på lokalnivå då man antagligen inte är så gammal och behöver hjälp av mamma med ridingen men varför håller de på på en så pass hög nivå som regionalt för?

Det avr en kille som var med och hoppade L:B och L:A. Han red jättefint och hade koll på läget men ändå står hans mamma vid sidan av och ropar " BEEEN DAVID, FRAMÅT FRAMÅT, BEEN, SITT OM SITT OM!" (vi säger att han hette David) Vad är det för mening med detta? Hallå, ahn rider L:A och har nog koll på läget? Tror mamman att han rider bättre när hon står där och tar upp hans koncentration genom att skrika? Jag skulle bli jättestörd om mamma skulle stå och hålla på att skrika vad jag ska göra bättre. Men det är väl det när det handlar om pengar tyvärr. Om man kom placerad på Börjes så fick man väldigt mycket pengar på Börjes tingsryd, kan detta ha spelat roll?

Och bland det värsta som finns är när ponnymammor lägger sig i andras bloggar och skriver massa anonyma kommentarer. Dem är väl ändå vuxna känner jag. Nu får de ta och ge sig tycker jag. Låt barnen få rida själva och utvecklas själva. Nu säger jag inte att ponnymammorna inte ska stå och stötta sina barn för det är en annan sak. Om mamma står och säger " Kom igen nu Elin" istället så blir jag ännu mer peppad. Förstår ni skillnaden?

En stor fet diss till alla omogna ponnymammor som alltid ska lägga sig i!

Eftersom vissa av er är dåliga på att kommentera men som gärna läser min blogg så tänkte jag utmana er!

Ni ska svara på denna fråga:

Varför läser ni min blogg varje dag? Vad är det som gör den speciell?!

När jag har fått minst 8 kommentarer från olika personer så kommer jag att uppdatera igen! :)

Skulle ta ut Padde och gå lite med honom då jag tyckte att han var rastlös. Och som vanligt hade jag rätt. Det gick bra till en början tills han fick syn på gräs och sprang iväg ifrån mig, Ida min lillasyster lyckades att få det på bild och självklart vill jag att ni ska skratta och ha kul så here you go!

Hihi Minola har inte brunstat alls denna eller förra veckan så nu är hon på smällen, haha min lilla flicka! :D

Innan förstod jag lite men nu är jag helt säker. Efter meetinget nu i helgen så börjar jag förstå hur mycket Paddington betyder för mig. Innan betydde han såklart mycket men efter denna helgen har vi kommit varandra så nära. Han är den som förstår, den som livar upp stämningen och den som alltid får mig att må bra. Det finns ingen människa som ens skulle kunna komma i närheten av mitt hjärta som han. Uttrycket "Man ska aldrig ta första bästa" men den första jag provred var den bästa jag någonsin hade kunnat hitta. Det finns ingen bättre, inte för mig. Padde passar mig som handen i handsken, som fisken i vattnet. Vi trivs med varandra och har en rejäl tillit till varandra. När jag ropar hans namn så kommer han springandes och börjar leka med mig. Han har "det där", det lilla extra. Ponnyn med glimten i ögat som har förändrat mitt liv och fått mig att tänka om så många gånger. Det finns en mening med allt och jag tvivlar inte på att vi föddes för att vara tillsammans. Vi vinner och förlorar ihop.Tillsammans har vi bildat ett team som är starkare än någon annans. Han & Jag. Han är mitt allt och jag älskar han så sjukt mycket. Från djupet av mitt hjärta..

The one and only, Paddington ♥

för mig är du det vackraste som finns,
för mig finns inget annat
det finns saker som alltid fortsätter växa,
när allt annat har stannat

se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann

FREDAGS: Har jag redan skrivit om. 4 fel och jag är så sjukt nöjd med det!




LÖRDAGS: Här var han riktigt laddad redan på framhoppningen. Banan var bättre idag då den hade torkat upp en aning. Idag hoppade Padde riktigt spänstigt, herrejisses sån känsla har jag aldrig haft innan på honom, den var enooorm! Vi går in och hoppar 1:an, 2:an, 3:an, 4:an och sen tog det stopp. Vet ni vad som hände? Tro det eller ej men jag ramlar av! Så pinsamt smart. Min ridlärare var lika chockad som jag över detta då jag nästan aldrig ramlar av men här vet jag inte riktigt vad som hände. HAHA men jag bara skrattade och klappade Padde och gick ut från banan. Nu är det gjort! Synd bara att det skulle komma då, då han aldrig varit så fin innan någonsin! Men lika glad för det var jag. En som kände igen Padde kom fram och sa " Du rider honom verkligen bra och ni passar fint tillsammans, synd att ni inte tog er i mål men herregud vilken fin runda annars!" Blev så glad! och efter denna rundan så ville min ridläarare att jag startar LA på lilla gubben cup, kul att hon känner så! Men jag ska inte starta LA då, det får vänta, allt tar sin tid! :)



SÖNDAGS: Då var det dags för B-final för mig och Padde. Jag var riktigt koncentrerad och red verkligen hela rundan, varje sekund. Jag var så taggad på detta och hela natten hade jag legat och drömt om att få sätta en nolla i B-finalen. Jag går in med ett sjukt bra självförtroende (vart tusan kom det ifrån?) och ja hade ett jädra anamma i kroppen. Detta kände nog Padde och han bara var med på mina noter. Han var sjukt fräsh idag med och det var riktigt kul att sitta på hans rygg. Som ni hör på filmen så morrar jag lite på honom och det är för att jag är så inne i det jag gör, jag ville bara få över honom utan stopp. Han lyssnade verkligen sjukt bra på min röst och jag kände att det var en bra korrigering och faktiskt funkade det! Till sjuan låter jag arg som ett bi men det är jag verkligen inte, jag ville bara få över honom och jag var så koncentrerad att jag lät arg, haha men som sagt, det är jag verkligen inte! Vi går in och nollar grunden och detta är bland den bästa runda jag ever har ridit i hela mitt liv! I omhoppningen så fick vi två pet men jag satsade, jag tänkte allt eller inget lix? vad har jag att förlora? Men Padde blev lite lång på 11:an så han river bakbommen, kommer inte riktigt upp ur svängen och sen river han den andra oxern med och där syns det att han är lite seg i frambenen men jag är så sjukt nöjd! Finner inga ord, älskade älskade ponnyn! Ser ni förresten hur glad jag är när jag kommer imål?! :D

Kom på 17:e plats utav 52 startande!

haha, jag dör, så söt!

Filmer:

Rubriken säger allt, återkommer när jag hittat den, då blir det movietime!

Nu är jag hemkommen ifrån en helt underbar helg ifrån Tingsryd! Blandade resultat meeeen en riktigt nöjd Elin, ni kommer få veta mer. Jag valde att inte uppdatera igår då jag inte kände stöd från er sida eller att ni inte riktigt uppskattade mina live inlägg, trist tycker jag! Nästa gång stannar datorn hemma...


Men en filmbomb kommer nog kanske upp ikväll...

Om ni vill se badfilmer och tävlingsfilmer såklart?

Nu har vi varit och kvällsfodrat hos Padde. Han mår bra med sin nya kompis, hihi. De som har hästen bredvid Padde kom och sa att de kunde morgonfodra i morgon så vi inte behöver gå upp så tidigt. Ibland blir jag förvånad över hur snälla hästmänniskor är. Som jag fick en kommentar av en vuxen " Vad kul för dig Elin, vad fint det såg ut!" Jag blev verkligen jätteglad!

I morgon ska jag tävla L:B igen, andra kvalet. Glömde nog säga att jag kom på 32 plats utav ungefär 90 stycken, det är väl inte så illa? 9 utanför placering, hihih!

Nu regnar det tyvärr, blir tungt underlag i morgon :/ Var en lustig bana i morgon såg jag med, två kombinationer nästan precis efter varandra? jaja, det blir spännande! :)


Nu dör mitt batteri snart men vi hörs i morgon så fort min dator har fått liv i sig!

Har tyvärr inte kunnat ge er live uppdatering som jag lovat er då min dator dog igår direkt efter jag skrev inlägget igår men jag uppdaterar så gott jag kan!

Idag har jag chillat och tävlat första klassen med Paddington. Han var riktigt taggad redan från början men han var samtidigt lugn och sansad. Inne på banan så lade jag upp ett jämt och fint tempo. Han var överfin idag faktiskt och känslan var fantastisk! På 4:an så fick jag rida på honom som tusan för att det var ett litet titthinder men jag lycka få över honom och sen kom kombinationen snabbt på linje och Padde sprang på där och rev uthoppet men men. 4 fel och jag är hur nöjd som helst! Han var så jäkla fin och allt känns så underbart just nu!

Efter klassen så åkte vi tillbaka till stallet där Padde är uppstallad och borstade och spolade av honom i spolspiltan.

Här kommer lite bilder :)


Padde och jag är ute och spatserar :)


Padde i sin box :)


Min fina guldponny! :)


Min nya favoritbild, jag kan inte sätta ord på kärleken emellan oss ♥


Dålig bild men ändå en bild ;)


Lite stretch ;)
Ser ni förresten hur fin han har blivit i kroppen?! :o


Det var lite bilder, mer kommer definitivt! :D